2 Kungaboken 14

1 I Joas', Joahas' sons, Israels konungs, andra regeringsår blev Amasja, Joas' son, konung i Juda.

Israel lengpa Jehoash vaihom akum ni lhin in, Judah gamsunga Joash chapa Amaziah in lengvai ahin hompan tan ahi.

2 Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Joaddin, från Jerusalem.

Amaziah chu leng ahung chanchun ama kum somni le nga analhingtan ahi, aman Jerusalem ah kum somni le ko sungin lengvai anahom in ahi. Anu min chu Jehoaddin ahin, Jerusalem kho mi ahi.

3 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, dock icke såsom hans fader David; men han gjorde i allt såsom hans fader Joas hade gjort.

Amaziah hin Pakai mitmu’n thilpha jing abollin ahi, ahinlah apu David toh ana bang joupon ahi. Ahinlah apa Joash chondan joh ana juiyin ahi.

4 Offerhöjderna blevo likväl icke avskaffade, utan folket fortfor att frambära offer och tända offereld på höjderna.

Amaziah chun lim doiphung hochu ana suse dehpon, chule mipi hochun doiphunga chun kilhaina gantha leh gimnamtui lhutna chu abol jingun ahi.

5 Och sedan konungadömet hade blivit befäst i hans hand, lät han dräpa dem av sina tjänare, som hade dräpt hans fader, konungen.

Amaziah chun leng ahina akisuhdet phat chun, apa ana that ho jouse chu ana khailih tan ahi.

6 Men mördarnas barn dödade han icke, i enlighet med vad föreskrivet var i Moses lagbok, där HERREN hade bjudit och sagt: "Föräldrarna skola icke dödas för sina barns skull, och barnen skola icke dödas för sina föräldrars skull, utan var och en skall dö genom sin egen synd."

Ahijing vang'in, aman apa ana that ho chate ho khatcha anathat pon ahi, ajeh chu aman dan lekhabua Pakai thupeh chu anajuijin. “Achateu chonset jeh a anu apate tha-lou ding ahilouleh anu apateu chonset jeh a achateu thalouding, thidinga lomho chu ama chonset jih a bou thading,” ti ahi.

7 Han slog edoméerna i Saltdalen, tio tusen man, och intog Sela med strid och gav det namnet Jokteel, såsom det heter ännu i dag.

Amaziah in Chikhuh phaicham’ah Edom mite sangsom anathat in ahi. Aman Sela khopi jong anajouvin, akhopi min jong Joktheel in ana khellin, tuni changeijin hitihin akisah dentai.

8 Därefter skickade Amasja sändebud till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och lät säga: "Kom, låt oss drabba samman med varandra."

Nikhat Amaziah lengpa in Jehu tupa Jehoahaz chapa Jehoash chu chounan thu athot’in, “Hungin gal kisatto hite,” ati.

9 Men Joas, Israels konung, sände då till Amasja, Juda konung, och lät svara: "Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: 'Giv din dotter åt min son till hustru.' Men sedan gingo markens djur på Libanon fram över törnbusken och trampade ned den.

Ahin Israel lengpa Jehoash in Judah lengpa Amaziah chu hiche thusim hi athot in, “Lebanon lhanga lingphung khat in, Lebanon molla Cedar thingphung komah thu athot’in hitin anaseije, ‘Nachanu chu kachapa ji dingin neipen,’ tin athum’in ahi. Ahin Lebanon lhanga cheng gamsa khat in lingphung chu ahin jotpan, akengin achon lhutai.”

10 Du har slagit Edom, och däröver förhäver du dig i ditt hjärta. Men låt dig nöja med den äran, och stanna hemma. Varför utmanar du olyckan, dig själv och Juda med dig till fall?"

“Nangin Edom mite chu najo jeh a chu nalungthim’a nangma kichoisanga nahi. Ahin naminthanna a chun lunglhai in lang, inmun nakitou thim’in, ajeh chu ipiding penna nangin naboi nading le Judah gam mipite manthah lo nadia mi naphin lunghang’a nahim?” ati.

11 Men Amasja ville icke höra härpå, och Joas, Israels konung, drog då upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hör till Juda.

Ahinlah Amaziah in athusei angaipeh tapon ahi, hijehchun Israel lengpa Jehoash in asepaite akigontoh in, Judah lengpa Amaziah toh kisat dingin akontai. Galsat ding hungkon sepai teni chu Judah gam Beth-Shemesh munah chun anakisatto tauvin ahi.

12 Och Juda män blevo slagna av Israels män och flydde, var och en till sin hydda.

Judahte chu Israel sepaiten anocheh gamtauvin, asepai teu akitheh cheh uvin ainlang cheh uvah ajam gam tauve.

13 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Ahasja, blev tagen till fånga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och när de kommo till Jerusalem, bröt han ned ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten, och därifrån ända till Hörnporten, fyra hundra alnar.

Hichun Israel lengpa Jehoash in, Ahaziah tupa chuleh Joash chapa Judah lengpa Amaziah chu Beth-Shemesh a chun ana mantan ahi. Chujouvin Israelten Jerusalem khopi chu anopaiyun, Jerusalem kulpi pal feet jagup a sang, Ephraim kelkotna apat a Palningkoi kelkot gei asuhchim pehtan ahi.

14 Och han tog allt guld och silver och alla kärl som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, därtill ock gisslan, och vände så tillbaka till Samaria.

Hichun aman Pakai houin’ah sana le dangka chuleh thiljouse chu aki chomdoh in, chuleh leng inpi’a konin neile gou jouse jong achom’in chuleh gal hingin mi tamtah jong akaimangin, Samaria khopi lamah akile tan ahi.

15 Vad nu mer är att säga om Joas, om vad han gjorde och om hans bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.

Jehoash vaipoh sunga thilsoh jouse leh aman ana tohdoh holeh athaneina akhon na geija anatoh ho chuleh Judah lengpa Amaziah toh gal ana kisatto naho abonchan Israel lengte thusim kijihlutna lekhabua aum sohkeijin ahi.

16 Och Joas gick till vila hos sina fäder och blev begraven i Samaria, hos Israels konungar. Och hans son Jerobeam blev konung efter honom.

Jehoash athiphat’in Israel lengte kivuina Samaria a chun avuijun ahi. Ama thi jouchun achapa Jeroboam ni na chun lengmun ahin lotan ahi.

17 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton år efter Joas', Joahas' sons, Israels konungs, död.

Israel lengpa Jehoash athi jouvin Judah lengpa Amaziah chu kum somle nga ahingbe nalaijin ahi.

18 Vad nu mer är att säga om Amasja, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.

Amaziah vaihom sunga thilsoh hojouse chu Judah lengte thusim kijihna lekhabua aum sohkeijin ahi.

19 Och en sammansvärjning anstiftades mot honom i Jerusalem, så att han måste fly till Lakis. Då sändes män efter honom till Lakis, och dessa dödade honom där.

Jerusalem’ah Amaziah hinkho lahna dingin thilguh gonna anaum jeh in, ama Lachish lam’ah anajam in ahi. Ahinla adouhon athat ding mi anung nung’a ana sol’un ahile, amahon ajamna munah chun agathat un ahi.

20 Sedan förde man honom därifrån på hästar; och han blev begraven i Jerusalem hos sina fäder i Davids stad.

Amahon atahsa chu sakol in Jerusalem ah ahin le pohlut’un David khopia apu apate kivuina munah chun avui tauvin ahi.

21 Och allt folket i Juda tog Asarja som då var sexton år gammal, och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas ställe.

Judah mipiten Amaziah chapa kum somle gup bep lhing, Uzziah chu apa Amaziah khellin leng ding in atung tauvin ahi.

22 Det var han som befäste Elat; ock han lade det åter under Juda, sedan konungen hade gått till vila hos sina fäder.

Apa thijou phat’in Uzziah in Elath khopi chu athah sem’in Judah a din ale lah lut kitan ahi.

23 I Amasjas, Joas' sons, Juda konungs, femtonde regeringsår blev Jerobeam, Joas' son, konung över Israel i Samaria och regerade i fyrtioett år.

Judah gam'a Amaziah leng chankal kum som le nga lhinin, Jehoash chapa Jeroboam ni na in Israel chunga lengvai ahin hom pantan ahi. Jeroboam in Samaria a kum somli le khat sungin vai ana hom’in ahi.

24 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; han avstod icke från någon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.

Amahin Pathen deilou lam thilse jeng ana bollin ahi. Nebat chapa Jeroboam in Israelte ana chonset sahna a konin ana kihei mang nompon ahi.

25 Han återvann Israels område, från det ställe där vägen går till Hamat ända till Hedmarkshavet, i enlighet med det ord som HERREN, Israels Gud, hade talat genom sin tjänare profeten Jona, Amittais son, från Gat-Hahefer.

Jeroboam ni na in Israel gam Lebo-hamath apat lhanglam twimang dung geiyin alelahdoh gam kittan ahi. Hichehi Gath-hepher la kona themgao Amittai chapa Jonah koma Pakai Israel Pathen ana phondoh sa dungjuija thilsoh ahi.

26 Ty HERREN såg att Israels betryck var mycket svårt, och att det var ute med alla och envar, och att Israel icke hade någon hjälpare.

Ajeh chu Pakai jin Israelte thohgimna nasatah chu ana mun, ahinla Israelte lah’a soh hihen chamlhat hijongleh ahuhdoh diu mi ana mupon ahi.

27 Och HERREN hade ännu icke beslutit att utplåna Israels namn under himmelen; därför frälste han dem genom Jerobeam, Joas' son.

Ajeh chu Pakaiyin Israel tehi amin’u kathaimang sohkei ding ahi ana tilou jeh'in aman Jeroboam ni na chu amaho huhdoh dingin ana mangchan ahi.

28 Vad nu mer är att säga om Jerobeam, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter och hans krig, så ock om huru han åt Israel återvann den del av Damaskus och Hamat, som en gång hade tillhört Juda, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.

Jeroboam ni na vaihom sunga thilsoh jouse leh anatoh ho chuleh athanei naho agalsat ho chuleh Judah gam anahi’ah Damascus leh Hamath jong Israel a dingin ana lalut’in ahi. Hicheho jouse hi Israel lengte thusimbu kijihna lekhabua aumsohkeijin ahi.

29 Och Jerobeam gick till vila hos sina fäder, Israels konungar. Och hans son Sakarja blev konung efter honom.

Jeroboam ni na athiphat’in Israel lengho kivuina Samaria ah ana vui tauvin ahi. Hichejouhin achapa Zechariah ama banin leng achangtai.