2 Kungaboken 12
1 I Jehus sjunde regeringsår blev Joas konung, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, från Beer-Seba.
Israel lengpa Jehu lengchan kal kum sagi alhinin, Joash in Judahte leng achangin ahi. Amahin Jerusalem’ah kum somli lengvai ana po in ahi. Anu chu Zibiah ahin, Beersheba khomi ahi.
2 Och Joas gjorde vad rätt var HERRENS ögon, så länge han levde, prästen Jojada hade varit hans lärare.
Joash in ahinkho lhumkeijin Pakai mitmu’n thilpha jeng anabollin ahi, ajeh chu ama chu Jehoiada thempun ana khoukhah jing jeh ahi.
3 Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambära offer och tända offereld på höjderna.
Ahijing vang'in aman pathen dang kithoina doikhum ho ana sumangpon ahi, hiti chun mipihon kithoina gantha hole halnam ho anabol jingun ahi.
4 Och Joas sade till prästerna: "Alla penningar vilka såsom heliga gåvor inflyta till HERRENS hus, gångbara penningar, sådana som utgöra lösen för personer, efter det värde som för var och en bestämmes, och alla penningar som någon av sitt hjärta manas att bära till HERRENS hus,
Nikhat hi Joash leng pan thempuho kom’ah, “Pakai houin na hung kitohdoh sum jouse ahin, mihem in amichangvala ahinto doh sum jouse ahin, mihem ama ama lungthim sung cheh a thanopna aneiya Pakai houin sunga ahinto doh sum jouse ahin abonchan khol tup un,” ati.
5 dem skola prästerna taga emot, var och en av sina bekanta, och de skola därmed sätta i stånd vad som är förfallet på HERRENS hus, överallt där något förfallet finnes."
“Hiche sumho lah a kon hin phabep hi thempuhon la-u henlang, angaichat dungjuiya houin semphatna in mang u hen,” ati.
6 Men i konung Joas' tjugutredje regeringsår hade prästerna ännu icke satt i stånd vad som var förfallet på huset.
Ahinlah Joash vaipohna kum somni le thum channa geijin jong thempuhon houin semphatna natoh ima anapan polaiyun ahi.
7 Då kallade konung Joas till sig prästen Jojada och de övriga prästerna och sade till dem: "Varför sätten I icke i stånd vad som är förfallet på huset? Nu fån I icke längre taga emot penningar av edra bekanta, utan I skolen lämna dem ifrån eder till det som är förfallet på huset."
Hijeh chun Joash lengpan Jehoiada leh thempu dangho akoukhom in, “Ipi dinga houin nasemphat loulai uham? Sum hohi nangho phatchomna dingin moh manchatvai ta hih un, tuapat vang'in hiche sumho hi houin semphatna dinga aboncha naman diu ahi” ati.
8 Och prästerna samtyckte till att icke taga emot penningar av folket, och ej heller befatta sig med att sätta i stånd vad som var förfallet på huset.
Hiti chun thempuhon mipiho akona sumlah tahlou dingin akilol un, chuleh houin semphatna dinga mopohna jonghi midang nganse dingin anom tauvin ahi.
9 Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål på locket och ställde den bredvid altaret, på högra sidan, när man går in i HERRENS hus. Och prästerna som höllo vakt vid tröskeln lade dit alla penningar som inflöto till HERRENS hus.
Hichun Jehoiada thempupan thih thingkong lentah khat asem’in, asin avitvangin hichu Pakai houin hunglutna maicham jetlang sanga chun akoiyin ahi. Hichun thempu kotngah a pangho chun, mipi sumto hochu alauvin thingkong sunga chun ahenglut jiuvin ahi.
10 Men så snart de då märkte att mycket penningar fanns i kistan, gick konungens sekreterare ditupp jämte översteprästen, och de knöto in och räknade sedan de penningar som funnos i HERRENS hus.
Hiche thingkong chu adimphat leh, leng insunga kimang cha lekhajihpa leh thempulen pa chun Pakai houin’a hung kitohdoh dangka ho chu asimtohji lhonin, chujouteng chule khaodip khatna akhumji lhon in ahi.
11 Därefter överlämnades de uppvägda penningarna åt de män som förrättade arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus, och dessa betalade ut dem åt de timmermän och byggningsmän som arbetade på HERRENS hus,
Chujouteng le sum chu Pakai houin semphatna a vaipo ho khutna apedohji lhonin, amahon Pakai houin semphatna a natong ho apekit jiuvin ahi. Amaho chu, thinghem bolho leh insaho,
12 och åt murarna och stenhuggarna, så ock till inköp av trävirke och huggen sten för att sätta i stånd vad som var förfallet på HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter för att sätta huset i stånd.
Thing vaibo hole song kheng ho, apeuvin ahi. Amahon sum chu Pakai houin semphatna dia thing le song kikheng chaise ho chohnan jong amang un, chujongleh houin kisah phat nadia manna ding jousen jong ana mang Chauvin ahi.
13 Men man gjorde inga silverfat för HERRENS hus, ej heller knivar, skålar, trumpeter eller andra föremål av guld eller av silver, för de penningar som inflöto till HERRENS hus,
Hiche sum, houin a hunglut hochu, houin sunga manchah ding kisilna dangka kong ahin, thaomeija manchah ding chaiche ahin, konglenho le khon ho ahin, sumkon chuleh san le dangka a kisem thil adang dang ho akisemnan khatcha akimang pon ahi.
14 utan man gav dem åt arbetarna, och dessa satte därför HERRENS hus i stånd.
Sum chu Houin semphatna a natong hike manchah thil chohnan bou aki mangcha ji ahi.
15 Och man höll icke någon räkenskap med de män åt vilka penningarna överlämnades, för att de skulle giva dem åt arbetarna, utan de fingo handla på heder och tro.
Hiche natohna a kimangcha ho vesuija panghohi milungtheng leh tahsan theitah ngen ahijeh un, Jehu in sum kiman chahna hochu dihnam tia kholtoh ding ngaikhoh asapon ahi.
16 Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till HERRENS hus utan tillföllo prästerna.
Ahinlah suhkhelna holeh chosetnaho thoidamna dinga hung kitohdoh hovang Pakai houin’ah ahunglut jipon, hiche hochu thempuho apeh jiuva amahon adeidan danna akiman chah jiu ahitai.
17 På den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och belägrade Gat och intog det, därefter ställde Hasael sitt tåg upp mot Jerusalem.
Hiche phat laitah hin, Syria lengpa Hazael chu Gath sat dingin akonin ajouvin alenggam sung ah akilahlut tan ahi. Hihe jouchun ahung kinunglen Jerusalem nokhum ding agotan ahi.
18 Då tog Joas, Juda konung, allt vad hans fäder Josafat, Joram och Ahasja, Juda konungar, hade helgat åt HERREN, och vad han själv hade helgat åt HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och sände det till Hasael, konungen i Aram, och då lämnade denne Jerusalem i fred.
Hichun Joash lengpan ama masanga Judah lengho, Jehoshaphat in Pathenna anakatdoh thengho, Jehoram, Ahaziah chuleh amatah in anakatdoh thengho jouse chu achom khomin, Pakai houin leh leng inpia sumkholna muna sana ho jouse toh abonchan Hazael chu athot tan ahi. Hichun Hazael in Jerusalem anokhum got chu anokhum tapon ahi.
19 Vad nu mer är att säga om Joas och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.
Joash vaihom sunga thilsoh ho jouse leh anatoh, athilbolho jouse chu Judah lengte thusim kijihna lekhabua aumsoh keijin ahi.
20 Och hans tjänare uppreste sig och sammansvuro sig och dräpte Joas i Millobyggnaden, som sträcker sig ned mot Silla.
Joash chu anoija natong pipuihon ama dounan tohgon ana neijun, Silla jotna Beth-millo lamlen nah ana that tauvin ahi.
21 Det var hans tjänare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slogo honom till döds. Och man begrov honom hos hans fäder i Davids stad. Och hans son Amasja blev konung efter honom
Ama ana that hochu Shimeath chapa Jozacar leh Shomer chapa Jehozabad ahilhone, amani hi ani lhonahi lengpa dinga tahsan umtah lengpa thumop’a pang anahi lhonin ahi. Joash chu David khopi ah apu apate kivui na a ana kivuitan ahi.
