2 Johannesbrevet 1
1 Den äldste hälsar den utvalda frun och hennes barn, vilka jag i sanning älskar, och icke jag allenast, utan ock alla andra som hava lärt känna sanningen.
2 Vi älska dem för sanningens skull, som förbliver i oss, och som skall vara med oss till evig tid. (aiōn g165)
Mǝnki aⱪsaⱪaldin [Huda tǝripidin] tallanƣan hanimƣa wǝ uning ǝziz baliliriƣa salam! Mǝn silǝrni ⱨǝⱪiⱪǝttǝ sɵyimǝn wǝ yalƣuz mǝnla ǝmǝs, yǝnǝ ⱨǝⱪiⱪǝtni tonuƣanlarning ⱨǝmmisi bizdǝ yaxawatⱪan wǝ xundaⱪla ǝbǝdgiqǝ bizgǝ yar bolidiƣan ⱨǝⱪiⱪǝtni dǝp silǝrni sɵyidu. (aiōn g165)
3 Nåd, barmhärtighet och frid ifrån Gud, Fadern, och ifrån Jesus Kristus, Faderns Son, skall vara med oss i sanning och i kärlek.
Huda’atidin wǝ Atining Oƣli Rǝb Əysa Mǝsiⱨdin xapaǝt, rǝⱨim-xǝpⱪǝt wǝ hatirjǝmlik silǝrgǝ ⱨǝⱪiⱪǝt wǝ meⱨir-muⱨǝbbǝt iqidǝ bolƣay!
4 Det har gjort mig stor glädje att jag har funnit flera av dina barn vandra i sanningen, efter det bud som vi hava fått ifrån Fadern.
Baliliringning arisida biz Atidin ǝmr tapxuruwalƣandǝk ⱨǝⱪiⱪǝttǝ mangƣanlarni kɵrginim üqün intayin hursǝn boldum.
5 Och nu har jag en bön till dig, kära fru. Icke som om jag skreve för att giva dig ett nytt bud; det gäller allenast det bud som vi hava haft från begynnelsen: att vi skola älska varandra.
Əmdi, ⱨɵrmǝtlik hanim, mǝn sǝndin bir-birimizgǝ meⱨir-muⱨǝbbǝt kɵrsitǝyli, dǝp ɵtünimǝn. Mening sanga yezip ɵtünginim yengi bir ǝmr ǝmǝs, bǝlki dǝslǝptin tartip bizdǝ bar ǝmrdur
6 Och däri består kärleken, att vi vandra efter de bud han har givit. Ja, detta är budet, att I skolen vandra i kärleken, enligt vad I haven hört från begynnelsen.
(meⱨir-muⱨǝbbǝt xuki, uning ǝmrlirigǝ ǝmǝl ⱪilip mengixtur). Mana bu ǝmr silǝr burundin tartip anglap keliwatⱪandǝk, uningda mengixinglar üqün silǝrgǝ tapilanƣandur.
7 Ty många villolärare hava gått ut i världen, vilka icke bekänna att Jesus är Kristus, som skulle komma i köttet; en sådan är Villoläraren och Antikrist.
Qünki nurƣun aldamqilar dunyaning jay-jaylirida qiⱪti. Ular Əysaning dunyaƣa insaniy tǝndǝ kǝlgǝn Mǝsiⱨ ikǝnlikini etirap ⱪilmaydu. Bundaⱪlar dǝl aldamqi wǝ dǝjjaldur.
8 Tagen eder till vara, så att I icke förloren det som vi med vårt arbete hava kommit åstad, utan fån full lön.
Biz wǝ ɵzünglar singdürgǝn ǝjirni yoⱪitip ⱪoymay, bǝlki toluⱪ in’amƣa igǝ boluxunglar üqün, ɵzünglarƣa agaⱨ bolunglar.
9 Var och en som så går framåt, att han icke förbliver i Kristi lära, han har icke Gud; den som förbliver i den läran, han har både Fadern och Sonen.
Kimki Mǝsiⱨning tǝlimidin ⱨalⱪip qiⱪip, uningda qing turmisa, Huda uningƣa igǝ bolmaydu. Lekin Uning tǝlimidǝ qing turƣuqi bolsa, Ata ⱨǝm Oƣul uningƣa igǝ bolidu.
10 Om någon kommer till eder och icke har den läran med sig, så tagen icke emot honom i edra hus, och hälsen honom icke.
Əgǝr birsi Uning tǝlimini elip kǝlmǝy silǝrning yeninglarƣa kǝlsǝ, uni ɵyünglarƣa baxlimanglar ⱨǝm uningƣa salammu bǝrmǝnglar.
11 Ty den som hälsar honom, han gör sig delaktig i hans onda gärningar.
Qünki undaⱪ adǝmgǝ salam bǝrgǝn kixi uning rǝzil ǝmǝllirigǝ xerik bolƣuqidur.
12 Jag hade väl mycket annat att skriva till eder, men jag vill icke göra det med papper och bläck. Jag hoppas att i stället få komma till eder och muntligen tala med eder, för att vår glädje skall bliva fullkomlig.
Silǝrgǝ pütidiƣan yǝnǝ kɵp sɵzlirim bar idi; lekin ⱪǝƣǝz bilǝn siyaⱨni ixlǝtkǝndin kɵrǝ, huxalliⱪimizning tolup texixi üqün yeninglarƣa berip didar kɵrüxüp sɵzlixixni arzu ⱪilimǝn.
13 Din utvalda systers barn hälsa dig.
Huda tǝripidin tallanƣan ⱨǝdǝngning baliliridin sanga salam!
