2 Korinthierbrevet 1

1 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern Timoteus, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.

Paul, apôtre de Jésus-Christ par la volonté de Dieu, et le frère Timothée, à l'église de Dieu qui est à Corinthe et à tous les fidèles qui sont dans l'Achaïe entière.

2 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

grâce et paix vous soient accordées par Dieu notre Père et par le Seigneur Jésus-Christ.

3 Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,

Béni soit le Dieu et Père de notre Seigneur Jésus-Christ, Père des miséricordes et Dieu de toute consolation,

4 han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd.

qui nous console dans toutes nos afflictions, pour que nous puissions, à notre tour, consoler les autres dans toutes leurs afflictions, les consolant comme Dieu nous a consolés.

5 Ty såsom Kristuslidanden till överflöd komma över oss, så kommer ock genom Kristus tröst till oss i överflödande mått.

Car si les souffrances du Christ débordent sur nous, par le Christ aussi déborde notre consolation.

6 Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker ock detta till tröst för eder, en tröst som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast,

Sommes-nous affligés? c'est pour votre consolation et votre salut; sommes-nous consolés? c'est aussi pour votre consolation que vous trouvez en supportant patiemment des souffrances semblables à nos souffrances,

7 ty vi veta att såsom I delen våra lidanden, så delen I ock den tröst vi undfå.

et notre espérance à votre égard est inébranlable. Nous savons qu'ayant votre part de souffrances, vous aurez aussi votre part de consolations.

8 Vi vilja nämligen icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om vilken nöd vi fingo utstå i provinsen Asien, och huru övermåttan svårt det blev oss, utöver vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.

Nous ne vous laisserons pas ignorer, frères, que nous avons été persécutés en Asie; nous avons été absolument accablés; nos forces étaient à bout, au point que nous désespérions même de conserver la vie.

9 Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda.

Nous en avions fait à part nous le sacrifice pour apprendre à ne pas nous confier en nous-mêmes, mais en Dieu qui ressuscite les morts.

10 Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidare frälsa oss; ja, till honom hava vi satt vårt hopp att han allt framgent skall frälsa oss.

C'est lui qui nous a arrachés à ce grand danger de mort; il nous y arrachera encore, oui, nous l'espérons, il nous y arrachera à l'avenir.

11 Också I stån oss ju bi med eder förbön. Och så skola många hembära tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas böner har kommit oss till del.

Vous aiderez à cette délivrance par vos prières; ainsi, plusieurs personnes nous auront obtenu ce bienfait, et plusieurs personnes en feront l'objet de leurs actions de grâces.

12 Ty vad vi kunna berömma oss av, och vad vårt samvete bär oss vittnesbörd om, det är att vi i denna världen hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av köttslig vishet, utan av Guds nåd; så framför allt i vårt förhållande till eder.

Notre gloire à nous c'est le témoignage que nous rend notre conscience de nous être conduits dans le monde, et surtout à votre égard, avec la sainteté et la sincérité que Dieu demande, nullement par la sagesse mondaine, mais par la grâce de Dieu.

13 Ty i vad vi skriva till eder ligger icke något annat än just vad I läsen och väl kunnen förstå. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo förstå

Nous ne vous écrivons pas autre chose que ce que vous lisez et connaissez; et j'espère que vous reconnaîtrez jusqu'à la fin

14 vad I redan nu delvis förstån om oss: att vi äro eder berömmelse, likasom I ären vår berömmelse, på vår Herre Jesu dag.

(une partie d'entre vous l'ont déjà reconnu) que nous faisons votre orgueil et que vous ferez le nôtre le jour du Seigneur Jésus.

15 Och i denna tillförsikt tänkte jag komma först till eder, för att I skullen få ännu ett kärleksbevis.

Dans cette conviction, je voulais aller d'abord chez vous pour vous faire une double faveur:

16 Genom eder stad ville jag alltså taga vägen till Macedonien, och jag skulle sedan från Macedonien återigen komma till eder, för att då av eder utrustas för resan till Judeen.

je me serais rendu de chez vous en Macédoine; puis de Macédoine je serais revenu chez vous, et vous m'auriez aidé pour le voyage de Judée.

17 Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat i vankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efter köttet, så att vad jag säger är på samma gång "ja, ja" och "nej, nej"?

Ai-je pris cette résolution avec légèreté? est-ce que, dans mes projets, je n'écoute que mes caprices? est-ce que je dis tantôt oui, tantôt non?

18 Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke "ja och nej".

Ah! je le déclare, par la fidélité de Dieu, la parole que nous vous avons adressée n'a pas été tantôt oui, tantôt non;

19 Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke såsom "ja och nej", utan "ja" har kommit i och genom honom.

le Fils de Dieu, Jésus-Christ, que nous vous avons prêché, Sylvanus, Timothée et moi, n'a pas été tantôt oui, tantôt non;

20 Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt "ja"; därför få de ock genom honom sitt "amen", på det att Gud må bliva ärad genom oss.

mais il a été oui. Toutes les promesses de Dieu sont oui en Jésus-Christ et nous prononçons par lui le mot Amen à la gloire de Dieu.

21 Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det är Gud,

Celui qui nous rend ainsi, vous et nous, fermes pour le Christ, et qui nous a oints, c'est Dieu.

22 han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.

Il nous a aussi marqués de son sceau, et il a mis, à titre d'arrhes, son Esprit dans nos coeurs.

23 Jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är av skonsamhet mot eder som jag ännu icke har kommit till Korint.

Mais si je ne suis pas revenu à Corinthe, j'en prends Dieu à témoin, sur mon âme, c'est pour vous épargner;

24 (Detta säger jag icke, som om vi vore herrar över eder tro; fastmer äro vi edra medarbetare till att bereda eder glädje, ty i tron stån I fasta.)

non que nous dominions sur votre foi; mais nous voulons contribuer à votre joie; quant à la foi, vous y restez fermes!