2 Korinthierbrevet 1
1 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern Timoteus, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.
Paul, an apostle of Yahushua the Messiah by the will of YHWH, and Timothy our brother, unto the assembly of YHWH which is at Corinth, with all the saints which are in all Achaia:
2 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Favour be to you and peace from YHWH our Father, and from the Master Yahushua the Messiah.
3 Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,
Blessed be YHWH, even the Father of our Master Yahushua the Messiah, the Father of mercies, and the Elohim of all comfort;
4 han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd.
Who comforteth us in all our tribulation, that we may be able to comfort them which are in any trouble, by the comfort wherewith we ourselves are comforted of Elohim.
5 Ty såsom Kristuslidanden till överflöd komma över oss, så kommer ock genom Kristus tröst till oss i överflödande mått.
For as the sufferings of the Messiah abound in us, so our consolation also aboundeth by the Messiah.
6 Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker ock detta till tröst för eder, en tröst som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast,
And whether we be afflicted, it is for your consolation and salvation, which is effectual in the enduring of the same sufferings which we also suffer: or whether we be comforted, it is for your consolation and salvation.
7 ty vi veta att såsom I delen våra lidanden, så delen I ock den tröst vi undfå.
And our hope of you is stedfast, knowing, that as ye are partakers of the sufferings, so shall ye be also of the consolation.
8 Vi vilja nämligen icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om vilken nöd vi fingo utstå i provinsen Asien, och huru övermåttan svårt det blev oss, utöver vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.
For we would not, brethren, have you ignorant of our trouble which came to us in Asia, that we were pressed out of measure, above strength, insomuch that we despaired even of life:
9 Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda.
But we had the sentence of death in ourselves, that we should not trust in ourselves, but in YHWH which raiseth the dead:
10 Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidare frälsa oss; ja, till honom hava vi satt vårt hopp att han allt framgent skall frälsa oss.
Who delivered us from so great a death, and doth deliver: in whom we trust that he will yet deliver us;
11 Också I stån oss ju bi med eder förbön. Och så skola många hembära tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas böner har kommit oss till del.
Ye also helping together by prayer for us, that for the gift bestowed upon us by the means of many persons thanks may be given by many on our behalf.
12 Ty vad vi kunna berömma oss av, och vad vårt samvete bär oss vittnesbörd om, det är att vi i denna världen hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av köttslig vishet, utan av Guds nåd; så framför allt i vårt förhållande till eder.
For our rejoicing is this, the testimony of our conscience, that in simplicity and purity, not with fleshly wisdom, but by the favour of YHWH, we have had our conversation in the world, and more abundantly to you-ward.
13 Ty i vad vi skriva till eder ligger icke något annat än just vad I läsen och väl kunnen förstå. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo förstå
For we write none other things unto you, than what ye read or acknowledge; and I trust ye shall acknowledge even to the end;
14 vad I redan nu delvis förstån om oss: att vi äro eder berömmelse, likasom I ären vår berömmelse, på vår Herre Jesu dag.
As also ye have acknowledged us in part, that we are your rejoicing, even as ye also are ours in the day of the Master Yahushua.
15 Och i denna tillförsikt tänkte jag komma först till eder, för att I skullen få ännu ett kärleksbevis.
And in this confidence I was minded to come unto you before, that ye might have a second benefit;
16 Genom eder stad ville jag alltså taga vägen till Macedonien, och jag skulle sedan från Macedonien återigen komma till eder, för att då av eder utrustas för resan till Judeen.
And to pass by you into Macedonia, and to come again out of Macedonia unto you, and of you to be brought on my way toward Judaea.
17 Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat i vankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efter köttet, så att vad jag säger är på samma gång "ja, ja" och "nej, nej"?
When I therefore was thus minded, did I use lightness? or the things that I purpose, do I purpose according to the flesh, that with me there should be yea yea, and nay nay?
18 Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke "ja och nej".
But as YHWH is true, our word toward you was not yea and nay.
19 Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke såsom "ja och nej", utan "ja" har kommit i och genom honom.
For the Son of YHWH, Yahushua the Messiah, who was preached among you by us, even by me and Silvanus and Timotheus, was not yea and nay, but in him was yea.
20 Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt "ja"; därför få de ock genom honom sitt "amen", på det att Gud må bliva ärad genom oss.
For all the promises of YHWH in him are yea, and in him amein, unto the glory of YHWH by us.
21 Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det är Gud,
Now he which stablisheth us with you in the Messiah, and hath anointed us, is YHWH;
22 han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.
Who hath also sealed us, and given the earnest of the Spirit in our hearts.
23 Jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är av skonsamhet mot eder som jag ännu icke har kommit till Korint.
Moreover I call YHWH for a record upon my soul, that to spare you I came not as yet unto Corinth.
24 (Detta säger jag icke, som om vi vore herrar över eder tro; fastmer äro vi edra medarbetare till att bereda eder glädje, ty i tron stån I fasta.)
Not for that we have dominion over your faith, but are helpers of your joy: for by faith ye stand.
