2 Korinthierbrevet 1
1 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern Timoteus, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.
Sithaw koehhaih baktih toengah Jesu Kri mah patoeh ih kami kai, Pawl hoi aicae ih amnawk Timote mah, Korin vangpui ah kaom Sithaw ih kricaabu hoi Akaia prae thung boih ah kaom kaciim kaminawk boih khaeah ca kang pat hoi:
2 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
aicae Ampa Sithaw, Angraeng Jesu Kri khae ih tahmenhaih hoi monghaih to nangcae khaeah om nasoe.
3 Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,
Palungnathaih Ampa, kaminawk boih monghaih Sithaw, aicae Angraeng Jesu Kri Ampa hoi Sithaw loe pakoehhaih om nasoe.
4 han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd.
Sithaw mah aicae han monghaih paek baktih toengah, aicae mah doeh raihaih tong kaminawk to mongsak thai hanah, Anih mah aicae raihaih boih thung hoiah aicae han monghaih to paek boeh.
5 Ty såsom Kristuslidanden till överflöd komma över oss, så kommer ock genom Kristus tröst till oss i överflödande mått.
Kri pongah patang a khang o parai baktih toengah, Kri rang hoiah kating ai monghaih to a hnuk o toeng.
6 Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker ock detta till tröst för eder, en tröst som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast,
Monghaih hoi pahlonghaih a hnuk o han ih ni vaihi raihaih a tong o. Raihaih ka tong o baktih toengah, nangcae doeh palungsawkhaih hoiah raihaih to na pauep o pongah, ka hnuk o ih monghaih baktih toengah, nangcae mah doeh monghaih hoi pahlonghaih to na hnu o toeng tih.
7 ty vi veta att såsom I delen våra lidanden, så delen I ock den tröst vi undfå.
Patangkhanghaih tong kami ah na oh o baktih toengah, monghaih hnu kami ah na om o toeng tih, tito ka panoek o naah, nangcae nuiah ka tawnh o ih oephaih to thazok ai.
8 Vi vilja nämligen icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om vilken nöd vi fingo utstå i provinsen Asien, och huru övermåttan svårt det blev oss, utöver vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.
Nawkamyanawk, Asia prae ah ka tongh o ih raihaih to panoek ai ah ohsak han ka koeh ai; ka tong o ih raihaih loe pauep thai ai, duek han khoek to oh:
9 Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda.
kaicae loe duek han khue ni ka oh o sut boeh, toe kaicae loe kaimacae hoi kaimacae to angoep ai ah, duekhaih thung hoi pathawkkung, Sithaw to ni ka tang o.
10 Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidare frälsa oss; ja, till honom hava vi satt vårt hopp att han allt framgent skall frälsa oss.
Kanung parai duekhaih thung hoiah Sithaw mah kaicae to pahlong boeh, vaihi doeh Anih mah pahlong let bae vop tih, tiah oephaih ka tawnh o;
11 Också I stån oss ju bi med eder förbön. Och så skola många hembära tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas böner har kommit oss till del.
kaicae han lawk nang thuih pae o nahaeloe, to tiah paroeai kaminawk mah abomhaih rang hoiah ka hnuk o ih tangqum pongah, kaminawk mah kaicae han kawnhaih lawk na thui pae o thai tih.
12 Ty vad vi kunna berömma oss av, och vad vårt samvete bär oss vittnesbörd om, det är att vi i denna världen hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av köttslig vishet, utan av Guds nåd; så framför allt i vårt förhållande till eder.
Aicae amoekhaih loe hae ni: nangcae khae ka oh o naah cae loe, poek pahnaemhaih hoi Sithaw toenghaih hoiah ni kho ka sak o aep; hae long palunghahaih hoi na ai ah, a tahmenhaih rang hoiah ni Sithaw mah ang zaehhoih, tiah kasae kahoih panoekhaih palung hoiah ka thuih o.
13 Ty i vad vi skriva till eder ligger icke något annat än just vad I läsen och väl kunnen förstå. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo förstå
Na kroek o moe, na panoek o ih lok ai ah loe, kalah lok nangcae khaeah ka tarik o ai; vaihi loe na panoek o thai boih tih boeh, tiah oephaih ka tawnh;
14 vad I redan nu delvis förstån om oss: att vi äro eder berömmelse, likasom I ären vår berömmelse, på vår Herre Jesu dag.
nangcae mah nazetto maw loe kaicae kawng nang panoek o baktih toengah, Angraeng Jesu ih ani ah, kaicae mah nangcae kam oek o haih baktih toengah, nangcae mah doeh kaicae nam oek o haih toeng tih.
15 Och i denna tillförsikt tänkte jag komma först till eder, för att I skullen få ännu ett kärleksbevis.
Hae tiah tanghaih ka tawnh pongah, vaihnetto amekhaih na hnuk o thai hanah, nangcae khae kang zoh hmaloe han, tiah poekhaih ka tawnh;
16 Genom eder stad ville jag alltså taga vägen till Macedonien, och jag skulle sedan från Macedonien återigen komma till eder, för att då av eder utrustas för resan till Judeen.
Macedonia prae ah ka caeh naah nangcae khaeah kang paqai moe, Macedonia prae hoiah nangcae khaeah kang zoh let han. To pacoengah nangcae mah Judah prae ah kacaeh hanah na thak oh.
17 Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat i vankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efter köttet, så att vad jag säger är på samma gång "ja, ja" och "nej, nej"?
Hae tiah kholong caeh kam sak naah zoidaekta ah maw kam sak? To tih ai boeh loe long taksa baktih toengah, ue, ue, tiah thuih moe, to tih na ai ni, to tih na ai ni, tiah thuih han ih maw kam sak moeng?
18 Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke "ja och nej".
Toe Sithaw loe oepthoh baktih toengah, nangcae khaeah kang thuih o ih lok loe Ue, tiah thuih ih lok ni oh, To tih na ai ni, tiah thuih ih lok to om ai.
19 Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke såsom "ja och nej", utan "ja" har kommit i och genom honom.
Kai, Silvana hoi Timote mah, kang thuih o ih Sithaw capa, Jesuh Kri ah loe Ue, tiah thuih ih lok hoi To tih na ai ni, tiah thuih ih lok to om ai, toe Anih ah loe Ue, tiah thuih ih lok ni oh.
20 Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt "ja"; därför få de ock genom honom sitt "amen", på det att Gud må bliva ärad genom oss.
Sithaw lokkamhaih boih loe, aicae rang hoiah Sithaw lensawk thai hanah, Anih ah loe Ue, tiah thuih ih lok to oh moe, anih rang hoiah ni Amen, tiah thuihaih lok to doeh oh.
21 Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det är Gud,
Anih mah Kri ah vaihi nangcae to kaicae hoi nawnto caksak boeh, kaicae situi bawhkung loe Sithaw ni;
22 han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.
Anih mah aicae angmathaih tacik to daengh moe, aicae palung thungah kacak Muithla to paek.
23 Jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är av skonsamhet mot eder som jag ännu icke har kommit till Korint.
Toe nangcae tahmen pongah ni Korin vangpui ah kang zo ai boeh, tiah ka poekhaih panoekkung Sithaw loe kai hnukung ah oh.
24 (Detta säger jag icke, som om vi vore herrar över eder tro; fastmer äro vi edra medarbetare till att bereda eder glädje, ty i tron stån I fasta.)
Nangcae tanghaih nuiah ukhaih akaa ka tawn o ai, toe tanghaih ah nang doet o pongah, anghoehaih na tawnh o thai hanah nangcae hoi nawnto toksah kami ah ni ka oh o.
