2 Korinthierbrevet 9
1 Om understödet till de heliga är det nu visserligen överflödigt att jag här skriver till eder;
Yhuditse fa'a krstiyaniwotssh kisheet gizi jango itsh guut'o taan geyiratse,
2 jag känner ju eder goda vilja, och av den plägar jag, i fråga om eder, berömma mig inför macedonierna, i det jag omtalar att Akaja ända sedan förra året har varit redo, och att det är just edert nit som har eggat så många andra.
«Akayiy dats ashuwots natstsoon tuut tep'osh k'andek'kne» etaat mek'edoniitsi ashuwotsoke it jangosh ti ít'ir it kup'ar it finitwok'o t dantsoshe, it kup'at itfiintsonwere k'oshwotsnoor tuuzere.
3 Likväl sänder jag nu åstad dessa bröder, för att det som jag har sagt till eder berömmelse icke skall i denna del befinnas hava varit tomt tal. Ty, såsom jag förut har sagt, jag vill att I skolen vara redo.
Keewanatse itatse no detsts it'o dats mec'ro wotar b́oorerawok'o eeshwanotsi woshiirwe, itwere ari taa haniyere shin ti ettsok'o k'ande'er korere.
4 Eljest, om några macedonier komma med mig och finna eder oberedda, kunna vi -- för att icke säga I -- till äventyrs komma på skam med vår tillförsikt i denna sak.
Mek'edoni dats ashuwots taanton itok waarr itk'ande'aawo bodatsiyal itats noit'tsatse tuutson jiitsitwone, itmó ayde'erniye itjiitsiti.
5 Jag har därför funnit det vara nödvändigt att uppmana bröderna att i förväg begiva sig till eder och förbereda den rikliga "välsignelsegåva" som I redan haven utlovat. De skola laga att denna är tillreds såsom en riklig gåva, och icke såsom en gåva i njugghet.
Mansha imetuwone it etts tewud doon it imiruwo it k'aniyitwok'o itsh bogawitwok'owa etaat eshwaanots taayere shino itok boweetwok'o wosho b́ geyiko b́wottsok'o daatsre, mank'oon taa twoor tewudi dowon it imetuwo k'anke b́wotiti, itwere it imet angnon b́woterawo shunon b́wottsok'owoniye b́kitsiti.
6 Besinnen detta: den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt; men den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig välsignelse.
«Múk'shde shooketwo muk'e b́kakuwiti, ay shooktso aye b́ ko'iyiti» ett keewetso gawde'ere.
7 Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty "Gud älskar en glad givare".
Eshe Ik'o b́shunfo geneúwon imet asho b́wottsotse asho ik ikon b́nibotse imosh b́geetso shunr ima bako shiyaanefetsr wee b́maac'otse aalo imk'aye.
8 Men Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd komma eder till del, så att I alltid i allo haven allt till fyllest och i överflöd kunnen giva till allt gott verk,
Jam aawo jamkeewon it tooko falr shengfiinats jinosh itfalitwok'o ayide b́ deero itsh imo falfe.
9 efter skriftens ord: "Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen." (aiōn g165)
«Hanwere t'owwotssh tewdi dowon imre, B́ kááw finonwere dúre dúrosh beetuwe» et t guut'etsok'one. (aiōn g165)
10 Och han som giver såningsmannen "säd till att så och bröd till att äta", han skall ock giva eder utsädet och låta det föröka sig och skall bereda växt åt eder rättfärdighets frukt.
Shooko shooktsosh, moowosh misho imirwo Izar Izewer it shooket shooko ayde'er imetwe, it kááwi shuwonowere itsh ayituwe.
11 I skolen bliva så rika på allt, att I av gott hjärta kunnen giva allahanda gåvor, vilka, när de överlämnas genom oss, skola framkalla tacksägelse till Gud.
It tewdi doo noweeron boosh b́bodiru ash jamwots Ik'o bo úditwok'o jam aawo it imetwok'o Ik'o jam keewon iti deritwe.
12 Ty det understöd, som kommer till stånd genom denna eder tjänst, skall icke allenast avhjälpa de heligas brist, utan verka ännu långt mer genom att framkalla många tacksägelser till Gud.
It kaliru tewdi finan krstiyaniyots kic'otse kishoniyere bogo ashuwots Ik'osh ay udo bot'intsitwok'o woshitwe.
13 De skola nämligen, därför att I visen eder så väl hålla provet i fråga om detta understöd, komma att prisa Gud för att I med så lydaktigt sinne bekännen eder till Kristi evangelium och av så gott hjärta visen dem och alla andra edert deltagande.
It tewdi dowi finann Krstos doo shishiyo dek'at bísh azazetswotsi itwottsok'onat, bonat k'oshwotsnsh tewdi doo kitsosh b́ wottsotse jametswots Ik'o úditúne.
14 De skola ock själva bedja för eder och längta efter eder, för den Guds nåds skull, som i så översvinnligen rikt mått beskäres eder.
It atse fa'a s'eent kud'ts Ik'i s'aatatse tuutson itjangosh Ik'o k'onfetsr itn gawitune.
15 Ja, Gud vare tack för hans outsägligt rika gåva!
Ash noon keewon keewosh falerawo bí imtsosh Ik'o údeek wotowe.
