2 Korinthierbrevet 7

1 Då vi nu hava dessa löften, mina älskade, så låtom oss rena oss från allt som befläckar vare sig kött eller ande, i det vi fullborda vår helgelse i Guds fruktan.

Kanao an-tikañe o fampitamañe zao ry longo sarotse, le ehe miefera amy ze raha mahativa sandriñe naho troke, mañeneke fiavahañe am-pañeveñañe aman’ Añahare.

2 Bereden oss ett rum i edra hjärtan; vi hava icke handlat orätt mot någon, icke varit någon till skada, icke gjort någon något förfång. --

Ampihovao an troke zahay! fa tsy anaña’ iaia hakeo, tsy nimengohe’ay, tsy nikatramoe’ay.

3 Jag säger icke detta för att döma eder; jag har ju redan sagt att I haven ett rum i vårt hjärta, så att vi skola både dö och leva med varandra.

Tsy te hamàtse anahareo ty nanoako izay, ie fa nivolañeko taolo t’ie an-tro’ay ao, ke te hiharo hivetrake he hitrao-kaveloñe.

4 Stor är den tillit som jag har till eder, mycket berömmer jag mig av eder; jag har fått hugnad i fullt mått och glädje i rikt överflöd, mitt i allt vårt betryck.

Bey ty fatokisako anahareo naho jabajaba ty fisengeako. Toe enem-panintsiñan-draho, tsipike ty hafaleañe amo hene falovilovia’aio.

5 Ty väl fingo vi till köttet ingen ro, icke ens sedan vi hade kommit till Macedonien, utan vi voro på allt sätt i trångmål, utifrån genom strider, inom oss genom farhågor;

Ie nipoke e Makedonia añe le tsy nahafitofa o sandri’aio, fa nitokoen-draha mb’etia mb’ eroa—fihotakotahañe ey naho fihakahakàñe ao.

6 men Gud, som tröstar dem som äro betryckta, han tröstade oss genom Titus' ankomst,

Fe, i Andrianañahare Mpañohò o voretrao, ro nañohò anay ami’ty fiavi’ i Titosy,

7 och icke allenast genom hans ankomst, utan ock därigenom att han hade fått så mycken hugnad av eder. Han omtalade nämligen för oss eder längtan, eder klagan, eder iver i fråga om mig; och så gladde jag mig ännu mer.

toe tsy amy fiavi’ey avao, fa amy fañohòañe nañohoa’ areo azey, ie nitalily ty fisalalà’ areo, ty firoveta’ areo, naho ty zoton-tro’ areo ho ahy; ie nonjoneko an-drebeke.

8 Ty om jag ock bedrövade eder genom mitt brev, så ångrar jag nu icke detta. Nej, om jag förut ångrade det -- eftersom jag ser att det brevet har bedrövat eder, låt vara allenast för en liten tid --

Aa ndra t’ie nampioremeñako amy taratasiy, tsy aneñenako; (toe naneñeñe hey fe nitreako te tsy nimaremàretse ty nampilendèña’ i taratasiy.)

9 så gläder jag mig nu i stället, icke därför att I bleven bedrövade, utan därför att eder bedrövelse lände eder till bättring. Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedrövade, och I haven alltså icke genom oss lidit någon skada.

Mirebeke henaneo, tsy t’ie nampioremeñe, fa te ninday anahareo hisoloho i fanaheloy. Toe nanao fanaheloan’ Añahare nahareo vaho tsy nijoie’ay.

10 Ty den bedrövelse som är efter Guds sinne kommer åstad en bättring som leder till frälsning, och som man icke ångrar; men världens bedrövelse kommer åstad död.

Minday fisolohoañe tsy aneñenañe mb’an-drombake ty anahelo satrin’ Añahare; fe maha-vetrake ty fandalà’ ty voatse toy.

11 Se, just detta, att I bleven bedrövade efter Guds sinne, huru mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru många ursäkter, huru stor förtrytelse, huru mycken fruktan, huru mycken längtan, huru mycken iver, huru många bestraffningar! På allt sätt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det här gäller. --

Oniño ty fahimbañañe nivokare o raha zao, o fiorèmeñan’ Añahare ama’ areoo, ty fiveroha’ areo, ty fitorifihañe, ty fihembañañe, ty fisalalàñe, ty zoton-tro vaho ty fipaiàn-to! Hene namente ty halio-tahi’ areo amy rahay.

12 Om jag skrev till eder, så skedde detta alltså icke för den mans skull, som hade gjort orätt, ej heller för den mans skull, som hade lidit orätt, utan på det att edert nit för oss skulle bliva uppenbart bland eder själva inför Gud.

Aa ndra t’ie nisokirako, tsy i nandilatsey ndra i nandilarañey, fa t’ie halange ama’ areo am-pivazohoan’ Añahare ty fiasia’ areo anay.

13 Så hava vi nu fått hugnad. Och till den hugnad, som vi redan för egen del fingo, kom den ännu mer överflödande glädje som bereddes oss av den glädje Titus hade fått. Ty hans ande har fått vederkvickelse genom eder alla.

Izay ty nampanintsiñe anay, le tsy vaho i fañohòañey fa nilosore’ay rebeke ty hafalea’ i Titosy amy nampibodaña’ areo i arofo’eiy.

14 Och om jag inför honom har berömt mig något i fråga om eder, så har jag icke kommit på skam därmed; utan likasom vi eljest i allting hava talat sanning inför eder, så har också det som vi inför Titus hava sagt till eder berömmelse visat sig vara sanning.

Aa ndra inoñe ty nandrengeako anahareo ama’e, tsy nahasalatse ahy. Fa an-katòn-drehake avao ty nitaroña’ay, le nizoen-ko mahity ty nirengea’ay amy Titosy.

15 Och hans hjärta överflödar ännu mer av kärlek till eder, då han nu påminner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot honom, med fruktan och bävan.

Toe nionjoñe ty fiferenaiña’e anahareo te nahatiahy ty tsy fanjehara’ areo iaby, vaho t’ie nandrambe aze añ’eveñe naho an-titititike.

16 Jag gläder mig över att jag, i allt vad eder angår, kan vara vid gott mod.

Aa le irebehako te atokisako amy ze he’e nahareo.