2 Korinthierbrevet 6

1 Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottaga Guds nåd, att det bliver utan frukt.

Əmdi [Hudaning] ⱨǝmkarliri süpitidǝ silǝrdin Uning meⱨir-xǝpⱪitini ⱪobul ⱪilip turup uni bikarƣa kǝtküzmǝnglar dǝp ɵtünimiz

2 Han säger ju: "Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag." Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag.

(qünki u: «Xapaǝt kɵrsitilidiƣan bir pǝyttǝ duayingni ijabǝt ⱪilixni bekitkǝnmǝn, nijat-ⱪutulux yǝtküzülidiƣan bir künidǝ Mǝn sanga yardǝmdǝ boluxumni bekitkǝnmǝn» — dedi. Mana, ⱨazir bolsa «xapaǝt kɵrsitilidiƣan yahxi pǝyt»; mana, ⱨazir «nijat-ⱪutulux küni»dur!).

3 Härvid vilja vi icke i något stycke vara till någon anstöt, på det att vårt ämbete icke må bliva smädat.

[Rǝbning] hizmitigǝ daƣ kǝltürülmisun dǝp ⱨeqⱪandaⱪ ixta ⱨeqkimning imaniƣa tosalƣuluⱪ ⱪilmaymiz;

4 Fastmer vilja vi i allting bevisa oss såsom Guds tjänare, i mycken ståndaktighet, under bedrövelse och nöd och ångest,

bǝlki ⱨǝrbir ixta ɵzimizni Hudaning hizmǝtkarliri süpitidǝ nǝmunǝ ⱪilip yürimiz; zor qidamliⱪ bilǝn, jǝbir-zulumlarda, japa-muxǝⱪⱪǝtlǝrdǝ, besim-ⱪistaⱪlarda,

5 under hugg och slag, under fångenskap och upprorslarm, under mödor, vakor och svält,

kamqa yarilirida, zindanlarda, ⱪozƣilang-topilanglar iqidǝ, eƣir meⱨnǝtlǝrdǝ, tünǝxlǝrdǝ, roza tutuxlarda,

6 i renhet, i kunskap, i tålamod och godhet, i helig ande, i oskrymtad kärlek,

pakliⱪ bilǝn, bilimlǝr bilǝn, sǝwr-taⱪǝtlik bilǝn, meⱨribanliⱪlar bilǝn, Muⱪǝddǝs Roⱨ bilǝn, sahtiliⱪsiz meⱨir-muⱨǝbbǝt bilǝn,

7 med sanning i vårt tal, med kraft från Gud, med rättfärdighetens vapen både i högra handen och i vänstra,

ⱨǝⱪiⱪǝtning sɵz-kalami bilǝn, Hudaning küq-ⱪudriti bilǝn, ⱨǝⱪⱪaniyliⱪning ong-sol ⱪollardiki ⱪoralliri bilǝn,

8 under ära och smälek, under ont rykte och gott rykte, såsom villolärare, då vi dock äro sannfärdiga,

ⱨǝm izzǝt-xɵⱨrǝttǝ ⱨǝm ⱨaⱪarǝt iqidǝ, tɵⱨmǝt ⱨǝm tǝriplinixlǝr iqidǝ [ɵzimizni Hudaning hizmǝkarliri süpitidǝ namayan ⱪilduⱪ]; yalƣanqilar dǝp ⱪaralƣan bolsaⱪmu sǝmimiy-sadiⱪ bolup,

9 såsom okända, fastän vi äro väl kända, såsom döende, men se, vi leva, såsom tuktade, men likväl icke till döds,

namsiz bolduⱪ-yu, ǝmma mǝxⱨormiz; ɵlǝy dǝp ⱪalduⱪ-yu, ǝmma mana, ⱨayatturmiz; tǝrbiyidǝ jazalanduⱪ-yu, ǝmma ɵlümgǝ mǝⱨkum ⱪilinmiduⱪ;

10 såsom bedrövade, men dock alltid glada, såsom fattiga, medan vi dock göra många rika, såsom utblottade på allt, men likväl ägande allt.

dǝrd-ǝlǝm tarttuⱪ-yu, ǝmma daim xad-huramliⱪta turimiz; namrat bolƣinimiz bilǝn, ǝmma kɵp adǝmlǝrni bay ⱪilƣuqimiz; ⱨeqnemimiz yoⱪ bolƣini bilǝn, ǝmma ⱨǝmmigǝ igidarmiz.

11 Vi hava nu upplåtit vår mun och talat öppet till eder, I korintier. Vårt hjärta har vidgat sig för eder.

Silǝrgǝ oquⱪ-yoruⱪ sɵzliduⱪ, ǝy Korintliⱪlar, bizning baƣrimiz silǝrgǝ kǝng eqildi!

12 Ja, det rum I haven i vårt inre är icke litet, men i edra hjärtan är allenast litet rum.

Silǝr biz tǝrǝptin ⱪisilƣan ǝmǝs, lekin ɵz iq-baƣringlarning tarliⱪidin ⱪisilisilǝr;

13 Given oss då lika för lika -- om jag nu får tala såsom till barn -- ja, vidgen också I edra hjärtan.

ǝmdi adil almaxturuxta bolup — (ɵz pǝrzǝntlirimgǝ sɵzligǝndǝk sɵzlǝymǝn) — baƣringlarni bizgimu kǝng eqinglar.

14 Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker?

Etiⱪadsizlar bilǝn bir boyunturuⱪⱪa qetilip tǝngsizliktǝ bolmanglar; qünki ⱨǝⱪⱪaniyliⱪ wǝ ⱪǝbiⱨlik otturisida ⱪandaⱪmu ortaⱪliⱪ bolsun? Yoruⱪluⱪning ⱪarangƣuluⱪ bilǝn ⱪandaⱪ ⱨǝmraⱨliⱪi bolsun?

15 Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror?

Mǝsiⱨning Belial bilǝn nemǝ inaⱪliⱪi bolsun? Ixǝngüqining ixǝnmigüqi bilǝn ⱪandaⱪ ortaⱪ nesiwisi bolsun?

16 Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: "Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk."

Hudaning ibadǝthanisining butlar bilǝn ⱪandaⱪ birliki bolsun? Qünki silǝr tirik Hudaning ibadǝthanisidursilǝr — Hudaning: «Mǝn ularda turimǝn, ularning arisida yürimǝn; ularning Hudasi bolimǝn wǝ ular Mening hǝlⱪim bolidu» deginidǝk [silǝr Uning ibadǝthanisidursilǝr];

17 Alltså: "Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder

Xuning üqün «Ularning arisidin qiⱪip ketinglar, Manga ayrilinglar», — dǝydu Rǝb, — «ⱨeq napak nǝrsigǝ tǝgküqi bolmanglar», «xundila Mǝn silǝrni ⱪobul ⱪilimǝn»,

18 och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige."

wǝ: «Mǝn silǝrgǝ Ata bolimǝn, silǝr Manga oƣul-ⱪizlirim bolisilǝr» — dǝydu Ⱨǝmmigǝ Ⱪadir bolƣan Rǝb.