2 Korinthierbrevet 5
1 Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad som kommer från Gud, en boning som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen. (aiōnios g166)
Long hoi sak ih hae kahni im hae anghmaa cadoeh, van ah ban hoi sak ai ih dungzan ah kacak, Sithaw ih im a tawnh o, tiah a panoek o. (aiōnios g166)
2 Därför sucka vi ju ock av längtan att få överkläda oss med vår himmelska hydda;
Hae long nuiah a oh o naah, van ih im ah oh han a koeh o parai pongah, pacip paaahaih hoiah kho a sak o:
3 ty hava vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna.
van ah oh hanah laihaw to angkhuk o boeh nahaeloe, bangkrai ah a om o mak ai.
4 Ja, vi som ännu leva här i kroppshyddan, vi sucka och äro betungade, eftersom vi skulle vilja undgå att avkläda oss och i stället få överkläda oss, så att det som är dödligt bleve uppslukat av livet.
Hae kahni im thungah kaom aicae loe hmuen kazit a phawh o pongah, pacip paaahaih hoiah kho a sak o: hae im hae caehtaak han a koeh o pongah na ai, kadueh thaih hmuen to hinghaih hoiah pazawk han a koeh o pongah ni hae tiah kho a sak o.
5 Och den som har berett oss till just detta, det är Gud, som till en underpant har givit oss Anden.
To tiah oh thai hanah aicae khaeah toksahkung loe Sithaw ni, Anih mah ni kacak Muithla doeh aicae hanah paek.
6 Så äro vi då alltid vid gott mod. Vi veta väl att vi äro borta ifrån Herren, så länge vi äro hemma i kroppen;
To pongah hae im takpum ah a oh o nathung, aicae loe Angraeng hoiah angthla o, tiah a panoek o pongah oephaih hoiah kho a sak o poe:
7 ty vi vandra här i tro och icke i åskådning.
(aicae loe hnukhaih hoiah a caeh o ai, tanghaih hoiah ni a caeh o: )
8 Men vi äro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrån kroppen och komma hem till Herren.
hae takpum hae a caeh o taak moe, Angraeng hoi nawnto oh han a koeh o pongah poekhaih tha a cak o.
9 Därför söka vi ock vår ära i att vara honom till behag, vare sig vi äro hemma eller borta.
Aicae loe hae im ah a oh o maw, om ai maw, tok a sak o naah, Anih mah talawk koi kami ah a oh o thai hanah ni tok a sak o.
10 Ty vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont.
Kami boih a takpum hoiah sak ih baktih toengah, kasae kahoih hnuk hanah, aicae loe Kri lokcaekhaih angraeng tangkhang hmaa ah angdoe o boih tih.
11 Då vi alltså veta vad det är att frukta Herren, söka vi att "vinna människor", men för Gud är det uppenbart hurudana vi äro; och jag hoppas att det också är uppenbart för edra samveten.
Zit kathok Angraeng kawng to ka panoek o pongah, kami boih Angraeng khaeah amlaem o hanah ka pacae o, tiah Sithaw mah kahoihah ang panoek; nangcae mah doeh nang panoek o tih, tiah oephaih ka tawnh.
12 Vi vilja nu ingalunda åter anbefalla oss själva hos eder, men vi vilja giva eder en anledning att berömma eder i fråga om oss, så att I haven något att svara dem som berömma sig av utvärtes ting och icke av vad som är i hjärtat.
Nangcae khaeah kaimacae hoi kaimacae amkoeh let hanah ka poek o ai. Toe palungthin khen ai ah, tasa ah amoek kaminawk to, kaicae zuengah nam oek o thuih han ih ni atue kahoih kang paek o.
13 Ty om vi hava varit "från våra sinnen", så har det varit i Guds tjänst; om vi åter äro vid lugn besinning, så är det eder till godo.
Kaicae kam thu o nahaeloe, Sithaw han ni kam thu o: palung ka ha o nahaeloe, nangcae han ni palung ka ha o.
14 Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava de alla dött.
Kami boih hanah kami maeto dueh nahaeloe, kaminawk loe duek o boih, tiah a panoek o pongah, Kri amlunghaih mah kaicae ang pacae khruek:
15 Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem.
kahing kaminawk loe angmacae han hing ai ah, nihcae han kadueh moe, angthawk let kami han a hing o thai hanah, Anih loe kami boih hanah duek.
16 Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon efter köttet. Och om vi än efter köttet hade lärt känna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet.
To pongah vaihi hoi kamtong mi kawbaktih doeh taksa khet hoi lokcaek han ih ka panoek o ai, canghniah loe Kri to taksa ah ka panoek o, toe vaihi loe to tiah panoekhaih ka tawn o ai boeh.
17 Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se, något nytt har kommit!
To pongah mi kawbaktih doeh Kri ah kaom kami loe kangtha ah sak ih kami ah oh: kangquem hmuennawk loe laemh boih boeh; khenah, hmuennawk loe angtha o boih boeh.
18 Men alltsammans kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och givit åt oss försoningens ämbete.
Hmuennawk boih loe Sithaw ih ni, Anih loe Jesu Kri rang hoiah aicae hoi angmah salakah angdaeh lethaih to sak moe, angdaeh let toksakhaih to aicae khaeah ang paek;
19 Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.
Sithaw loe Kri ah oh moe, long hoi angdaehhaih to sak, nihcae mah sak o ih zaehaih baktih toengah nihcae han zaehaih net ai; angdaehhaih tamthanglok to aicae hanah paek boeh.
20 Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud.
To tiah oh pongah aicae loe Kri han laicaeh ah a oh o: kaicae rang hoiah Sithaw mah pacae baktih toengah, Sithaw hoi angdaehhaih na sak o hanah Kri zuengah kang pacae o.
21 Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.
Anih rang hoiah Sithaw toenghaih a hnuk o thai hanah, Sithaw mah zaehaih panoek ai Anih to aicae hanah kami zae ah sak.
