2 Korinthierbrevet 5
1 Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad som kommer från Gud, en boning som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen. (aiōnios g166)
And gofok'o wotts datsatsi nomeetso b́gahor ash kishon b́ woterawo Ik'on ageets dúre dúri beyoko darotse nodetstsok'o danfone. (aiōnios g166)
2 Därför sucka vi ju ock av längtan att få överkläda oss med vår himmelska hydda;
Andi beshit gofanitse nobeyor kashe no k'ushiri.
3 ty hava vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna.
Mansh no meets datsatsan b́k'alewor araats wotaarr datseratsone.
4 Ja, vi som ännu leva här i kroppshyddan, vi sucka och äro betungade, eftersom vi skulle vilja undgå att avkläda oss och i stället få överkläda oss, så att det som är dödligt bleve uppslukat av livet.
Arikon k'iritwo kashots b́k'ot'etwok'o tahdek'osha bako noatse giinbazeyo no shunaawotse noo daritsi atso han abaats dabde'er tahdek'o geefone, mansh datsatsi dunkaniyotse fa'uwots noo noats b́mangre kasho nok'as'iri.
5 Och den som har berett oss till just detta, det är Gud, som till en underpant har givit oss Anden.
Keewansh noon k'anitso Ik'oniye, maniyere bog keewo noosh b́ imetu jamosh agito b́ wotish b́ shayiro noosh imtso bíne.
6 Så äro vi då alltid vid gott mod. Vi veta väl att vi äro borta ifrån Herren, så länge vi äro hemma i kroppen;
Datsatse no atson no befetsosh doonzo'atse no woktsok'o no danaloru jam aawo bín amanetuwone.
7 ty vi vandra här i tro och icke i åskådning.
No nobeyir amanona bako keewwotsi bek'onaliye.
8 Men vi äro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrån kroppen och komma hem till Herren.
No beewok wotts meetsanitsere k'aleyar doonzonton wotoshe no tewniri, mansh amanon beetuwone.
9 Därför söka vi ock vår ära i att vara honom till behag, vare sig vi äro hemma eller borta.
No meetsanton nowotiyal wee bíyatse no k'aleyal no k'os'ó doonzo geneúshe.
10 Ty vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont.
Datsatsi beyon nok'altso gond wotowa doo keewosh ik iko b́ finok'o b́ k'auntso dek'osh noúnets Krstos angshi jori shinats t'ino noosh geyife.
11 Då vi alltså veta vad det är att frukta Herren, söka vi att "vinna människor", men för Gud är det uppenbart hurudana vi äro; och jag hoppas att det också är uppenbart för edra samveten.
Doonzo shato eeg b́wottsok'o no dantsosh, ashuwotssh sheenga err bodek'etwok'o woshitwone, no eeg nowotok'o Ik'o danfee, itwere it nibotse eeg nowotok'o it danetuwok'o jangirwe.
12 Vi vilja nu ingalunda åter anbefalla oss själva hos eder, men vi vilja giva eder en anledning att berömma eder i fråga om oss, så att I haven något att svara dem som berömma sig av utvärtes ting och icke av vad som är i hjärtat.
Nibotse beyiruwon b́ woterawo be'eyiruwon it'iruwotssh aaniyo it falituwok'o noon it it'etuwok'o itsh gowo imetuwone bako aani no itsh notooko úderatsone.
13 Ty om vi hava varit "från våra sinnen", så har det varit i Guds tjänst; om vi åter äro vid lugn besinning, så är det eder till godo.
Geetsuwotsi no wotiyalowere Ik'osha etaatniye nogeyi, nibetsuwotsi woterone wotiyalowere itsha etaatniye nibetsuwotsi nowoti.
14 Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava de alla dött.
Manjangosh Krstos shuno noon detsetwe. Iko jametsosh b́k'irre jametsotswotswere bok'iro dandek'roone.
15 Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem.
Kashon fa'a jamwots boosh k'irtsonat k'irotse tuutsosh bobeetuwok'owa bako haniyak botookosha err boberawok'o Krstos jametswotsshowere k'irre.
16 Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon efter köttet. Och om vi än efter köttet hade lärt känna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet.
Haniyere okoon noo asho konnor meetsi s'iil s'iilon s'iilatsone, haniyere shin Krstosnor nos'iil ash jamikok'o meetsi s'iil s'iilona wotiyal shinomaants han k'alratsone.
17 Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se, något nytt har kommit!
Mansh eshe asho konuwor wotowa Krstos jiro b́wotiyal handr azeeke, nattso beshwtseree, jamonu handr wotwtsere.
18 Men alltsammans kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och givit åt oss försoningens ämbete.
Jamhan b́wotuwere noon b́ tookonton Krstosn manitsonat maniyi fino noosh imts Ik'one.
19 Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.
Hanuwere Ik'o Krstosn datsatsi ashjamo b́tookonton maniree etee, bo naandonowere boats taawratse, nooshowere asho doonzonton nomaniyish bí aap'o noosh imre.
20 Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud.
Ik'o ashuwotsi noweeron b́ s'egetwotse Krstos shegro wotat wosherone, mansh «Ik'onton manewere!» err Krstos shútson itn k'onitwone
21 Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.
Noo Krstosn Ik' kááw fino kayituwotsi nowotitwok'o Ik'o morr deshawo Krstosi no morrosh wosho b́wotitwok'o b́ k'ali.
