2 Korinthierbrevet 3
1 Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?
Do you say that this is self-recommendation once more? Or do we need, as some do, letters of recommendation to you or from you?
2 Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
Our letter of recommendation is yourselves--a letter written on our hearts and everywhere known and read.
3 Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.
For all can see that you are a letter of Christ entrusted to our care, and written not with ink, but with the Spirit of the ever-living God--and not on tablets of stone, but on human hearts as tablets.
4 En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.
Such is the confidence which we have through Christ in the presence of God;
5 Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,
not that of ourselves we are competent to decide anything by our own reasonings, but our competency comes from God.
6 som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.
It is He also who has made us competent to serve Him in connexion with a new Covenant, which is not a written code but a Spirit; for the written code inflicts death, but the Spirit gives Life.
7 Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,
If, however, the service that proclaims death--its code being engraved in writing upon stones--came with glory, so that the children of Israel could not look steadily on the face of Moses because of the brightness of his face--a vanishing brightness;
8 huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!
will not the service of the Spirit be far more glorious?
9 Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.
For if the service which pronounces doom had glory, far more glorious still is the service which tells of righteousness.
10 Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.
For, in fact, that which was once resplendent in glory has no glory at all in this respect, that it pales before the glory which surpasses it.
11 Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.
For if that which was to be abolished came with glory, much more is that which is permanent arrayed in glory.
12 Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga
Therefore, cherishing a hope like this, we speak without reserve, and we do not imitate Moses,
13 och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.
who used to throw a veil over his face to hide from the gaze of the children of Israel the passing away of what was but transitory.
14 Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.
Nay, their minds were made dull; for to this very day during the reading of the book of the ancient Covenant, the same veil remains unlifted, because it is only in Christ that it is to be abolished.
15 Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.
Yes, to this day, whenever Moses is read, a veil lies upon their hearts.
16 Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.
But whenever the heart of the nation shall have returned to the Lord, the veil will be withdrawn.
17 Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
Now by "the Lord" is meant the Spirit; and where the Spirit of the Lord is, freedom is enjoyed.
18 Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.
And all of us, with unveiled faces, reflecting like bright mirrors the glory of the Lord, are being transformed into the same likeness, from one degree of radiant holiness to another, even as derived from the Lord the Spirit.
