2 Korinthierbrevet 2

1 Jag satte mig nämligen i sinnet att jag icke åter skulle komma till eder med bedrövelse.

But I determined this to myself, not again to come unto you in sorrow.

2 Ty om jag bedrövade eder, vem skulle då bereda mig glädje? Månne någon annan än den som genom mig hade blivit bedrövad?

For if I grieve you, who indeed is the one giving me joy, except the one being grieved by me?

3 Och vad jag skrev, det skrev jag, för att jag icke vid min ankomst skulle få bedrövelse från dem som jag borde få glädje av. Ty jag har den tillförsikten till eder alla, att min glädje är allas eder glädje.

And I wrote this same thing, in order that, having come, I may not have grief over those from whom it behooves me to rejoice; and having confidence in you all, that my joy is the joy of you all.

4 Och det var i stor nöd och hjärteångest, under många tårar, som jag skrev till eder, icke för att I skullen bliva bedrövade, utan för att I skullen förstå den synnerliga kärlek som jag har till eder.

For out of much tribulation and anguish of heart, I wrote to you through many tears; not in order that you may be grieved, but that you may know the divine love which I have unto you exceedingly.

5 Men om en viss man har vållat bedrövelse, så är det icke särskilt mig han har bedrövat, utan eder alla, i någon mån -- för att jag nu icke skall tala för strängt.

But if any one has grieved you all, he has not grieved me, but in part, that I may not burden you excessively.

6 Nu är det likväl nog med den näpst som han har fått mottaga från de flesta bland eder.

This punishment which for many to such a one is sufficient;

7 I mån alltså nu tvärtom snarare förlåta och trösta honom, så att han icke till äventyrs går under genom sin alltför stora bedrövelse.

so on the contrary you should rather forgive and comfort him, lest perhaps such a one may be swallowed up with excessive grief.

8 Därför uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att bemöta honom med kärlek.

Therefore I exhort you to stir up your divine love for him:

9 Ty när jag skrev, var det just för att få veta huru I skullen hålla provet, huruvida I voren lydiga i allting.

for unto this also I wrote, in order that I may know your approval, if you are obedient in all things.

10 Den som I förlåten något, honom förlåter ock jag, likasom jag också förut, om jag har haft något att förlåta, har inför Kristi ansikte förlåtit det för eder skull.

But to whom you forgive anything, I do also: for indeed whatsoever I have forgiven, if I have forgiven anything, it is for your sakes in the face of Christ;

11 Jag vill nämligen icke att vi skola lida förfång av Satan; ty vad han har i sinnet, därom äro vi icke i okunnighet.

in order that we may not be gobbled up by Satan: for we are not ignorant of his devices.

12 Jag kom till Troas för att förkunna evangelium om Kristus, och en dörr till verksamhet i Herren öppnades för mig;

And having come into Troas, for the gospel of Christ, and there being a door opened unto me in the Lord,

13 men jag fick ingen ro i min ande, ty jag fann icke där min broder Titus. Jag tog då avsked av dem som voro där och begav mig till Macedonien.

and I had no rest to my spirit, because I did not find my brother Titus: but having bidden them adieu, I came away into Macedonia.

14 Men Gud vare tack, som i Kristus alltid för oss fram i segertåg och genom oss allestädes utbreder hans kunskaps vällukt!

But thanks be unto God, who always causes us to triumph in Christ, and manifesting the fragrance of his knowledge through us in every place:

15 Ty vi äro en Kristi välluktande rökelse inför Gud, både ibland dem som bliva frälsta och ibland dem som gå förlorade.

because we are a sweet savour of Christ unto God, among those who are saved, and among those who perish;

16 För dessa senare äro vi en lukt från död till död; för de förra äro vi en lukt från liv till liv. Vem är nu skicklig härtill?

unto the latter a savour from death unto death; but unto the former a savour from life unto life. And who is sufficient for these things?

17 Jo, vi förfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, såsom så många andra göra; utan av rent sinne, drivna av Gud, förkunna vi ordet i Kristus, inför Gud.

For we are not as many, corrupting the word of God: but as of purity, but as from God, we speak in Christ, in the presence of God.