2 Korinthierbrevet 12

1 Jag måste ytterligare berömma mig. Väl är sådant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava beskärts mig av Herren.

Nga enenu na in konkin, finne ac wangin sripa. Tusruktu inge nga ac kaskas ke aruruma ac kutu pac ma saya ma Leum el akkalemye nu sik.

2 Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det.

Nga etu sie mwet Christian su utukyak nu yen fulatlana inkusrao ke yac singoul akosr somla. (Nga tia etu lah utukyak el in manol ku ngunal mukena — God mukena pa etu.)

3 Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det --

Ac nga etu lah mwet se inge utukyak nu in Paradise (nga tia pac etu lah ma se inge sikyak na pwaye ku aruruma se na — God mukena etu),

4 jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala.

ac el lohng kutu ma we su el tia ku in aketeya, ma su tia fal mwet uh in sramsramkin.

5 I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om mig själv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet.

Na nga fah konkin ke mwet sac — a nga fah tia konkin keik sifacna, sayen ma su fahkak munas luk.

6 Visserligen skulle jag icke vara en dåre, om jag ville berömma mig själv, ty det vore sanning som jag då skulle tala; men likväl avhåller jag mig därifrån, för att ingen skall hava högre tankar om mig än skäligt är, efter vad han ser hos mig eller hör av mig.

Nga fin ke konkin nga tia sie mwet lalfon, mweyen nga ac kaskas ke ma pwaye. Tusruktu nga fah tia konkin, mweyen nga tia lungse kutena mwet in akfulatyeyu in nunak lal yohk liki ma el sifacna liye nga oru, ac lohng nga fahk.

7 Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig.

Tusruktu in taranyu in tia fulatak nunak luk ke sripen ma wolana puspis su nga tuh liye, ituku nu in monuk sie mwe munas na akkeok, su oana in sie ma supweyuk sel Satan in fiskiyu ac sikulyu ngan tia inse fulat.

8 Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett till Herren.

Pacl tolu nga pre nu sin Leum Jesus ke ma se inge, ac siyuk sel elan eisla likiyu.

9 Men Herren har sagt till mig; "Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig.

Ac El fahk nu sik: “Pwayena ma kom enenu pa kulang luk, tuh ku luk uh arulana yohk ke pacl kom munas.” Ke ma inge, nga arulana engan in konkin ke munas luk, tuh ku lun Christ in oan in nga.

10 Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark.

Nga engankin mwe munas, kas in akkoluk, ma upa, mwe kalya, ac mwe keok ke sripen Christ. Tuh ke nga munas, pa inge pacl nga ku.

11 Så har jag nu gjort mig till en dåre; I haven själva nödgat mig därtill. Jag hade ju bort få gott vitsord av eder; ty om jag än är ett intet, så har jag dock icke i något stycke stått tillbaka för dessa så övermåttan höga "apostlar".

Nga kaskas oana sie mwet lalfon — tusruktu kowos pa oru in ouinge uh. Kowos pa fal in akkalemye lulalfongi lowos keik. Tuh nga finne mwet pilasr, nga tia srik liki “mwet sap fulat” lowos ingan.

12 De gärningar som äro en apostels kännemärken hava ock med all uthållighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftgärningar.

Mwenmen oayapa mwe akul puspis orek inmasrlowos in akpwayei lah nga sie mwet sap, ac nga muteng in oru ma inge.

13 Och haven I väl i något stycke blivit tillbakasatta för de andra församlingarna? Dock, kanhända i det stycket, att jag för min del icke har legat eder till last? Den oförrätten mån I då förlåta mig.

Ya oasr ma orek nu suwos koluk liki church ngia? Ma sefanna, nga tuh tia ngusr mani suwos. Kwal, nga siyuk kowos in nunak munas nu sik ke tafongla se inge.

14 Se, det är nu tredje gången som jag står redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert söker jag, utan eder själva. Och barnen äro ju icke pliktiga att spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.

Pa inge pacl se aktolu ma nga akoo in fahsrot nu yuruwos — ac nga fah tia oru kutena ma in akkwacoye kowos. Kowos pa nga enenu, tia mani lowos an. Nuna fal tulik uh in tia fosrngakin papa tumalos ac nina kialos, a papa ac nina in fosrngakin tulik natulos.

15 Och för min del vill jag gärna för edra själar både offra vad jag äger och låta mig själv offras hel och hållen. Om jag nu så högt älskar eder, skall jag väl därför bliva mindre älskad?

Nga fah engan in sot ma nukewa ma oasr yuruk, oayapa moul luk sifacna, tuh nga in kasrekowos. Ya kowos ac fah aksrikyela lungse lowos nu sik ke lungse luk nu suwos arulana yohk?

16 Dock, det kunde ju vara så, att jag visserligen icke själv hade betungat eder, men att jag på en listig omväg hade fångat eder, jag som är så illfundig.

Nga mu kowos ac insese nu sik lah nga tiana akkwacoye kowos. Tusruktu sahp ac oasr mwet ac fahk mu nga aklalfonye kowos, ac sruokkowosi ke kas kikiap.

17 Har jag då verkligen, genom någon av dem som jag har sänt till eder, berett mig någon orätt vinning av eder?

Fuka? Ya oasr mwet ma nga supwaot nu yuruwos tuh aklalfonye kowos?

18 Sant är att jag bad Titus fara och sände med honom den andre brodern. Men icke har väl Titus berett mig någon orätt vinning av eder? Hava vi icke båda vandrat i en och samme Ande? Hava vi icke båda gått i samma fotspår?

Nga kwafel Titus elan fahsrot, ac nga supwaot pac sie mwet lulalfongi wiasr in welul. Ya kowos ku in fahk mu Titus el aklalfonye kowos? Ya nga Titus tia nunak sefanna ac oru ouiya sefanna?

19 Nu torden I redan länge hava menat att det är inför eder som vi försvara oss. Nej, det är inför Gud, i Kristus, som vi tala, men visserligen alltsammans för att uppbygga eder, I älskade.

Sahp kowos nunku mu ma nukewa kut oru fahfahsru ma in akwoye kut sifacna ye motowos. Mo, tia ouinge! Kut kaskas in ou lungse lun Christ ye mutun God, ac ma nukewa kut oru, kut oru in kasrekowos, mwet kawuk saok lasr.

20 Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till äventyrs icke skall finna eder sådana som jag skulle önska, och att jag själv då av eder skall befinnas vara sådan som I icke skullen önska. Jag fruktar att till äventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet, förtal, skvaller, uppblåsthet och oordning råda bland eder.

Nga sensen mu ke nga ac sun kowos nga ac konauk lah kowos sie liki na ma nga motko kowos nu kac, ac kowos ac liye lah nga sie liki na motko lowos keik uh. Nga sensen lah ac oasr akukuin ac sok, mongsa ac nunku kac sifacna, akkasrkusrak ac lesrik, inse fulat ac fohs.

21 Ja, jag fruktar att min Gud skall låta mig vid min ankomst åter bliva förödmjukad genom eder, och att jag skall få sörja över många av dem som förut hava syndat, och som ännu icke hava känt ånger över den orenhet och otukt och lösaktighet som de hava övat.

Ac mwe pakomuta nu sik lah ke nga ac sifil fahsrot, God luk El ac akmwekinyeyu ye motowos, ac nga fah tung ke mwet puspis su orekma koluk in pacl somla ac tiana auliyak ke lumah kupatol elos oru — orekma in kosro ac lung lun ikwa.