< 2 Korinthierbrevet 10 >

1 Jag Paulus själv, som "är så ödmjuk, när jag står ansikte mot ansikte med eder, men visar mig så modig mot eder, när jag är långt borta", jag förmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet
Mulina lya Yesu Klistu wa moyonteka kayi wabomba moyo, ame ndekali Paulo ngobakute kwamba bantu nabambi eti ndemuyowa ndabanga ne njamwe, nomba ndabula buyowa ndabanga kutali, lino kamunyumfwani.
2 och beder eder se till, att jag icke, när jag en gång är hos eder, måste "visa mig modig", i det jag helt oförskräckt tänker våga mig på somliga som mena att vi "vandra efter köttet".
Kamutankakatisha kuba wayuma moyo ndakesa, pakwinga ndashometi ngandibayumina moyo abo bakute kwambeti tukute kwinseti bantu bamucishici.
3 Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet.
Ee, nicakubinga nambi tukute kwikala mucishici, nsombi nkatukute kulwana nkondo yakusebensesha byensho byacishi sobwe.
4 Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen.
Byensho byetu byakulwanisha ntebyo bya mucishi, nsombi ni byensho bya Lesa, byangofu mbyetukute kusebensesha kukulumuna malinga ashimpa, tukute kupwaya ntota shabwepeshi.
5 Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad.
Tukute kuwisha panshi bintu bilibyonse bikute kushinkilisha lwinshibo lwa Lesa, tukute kusunga busha miyeyo ya ntota kwambeti inyumfwile Klistu.
6 Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad.
Kayi panyuma pakuboneti lushomo lwenu lulayumu nta, nitukalibambile kupa cisubulo uliyense labulunga kunyumfwila.
7 Sen då vad som ligger öppet för allas ögon. Om någon i sitt sinne är viss om att han hör Kristus till, så må han ytterligare besinna inom sig, att lika visst som han själv hör Kristus till, lika visst göra också vi det.
Amwe mukute kubona bintu mbuli ncobilabonekenga kunsa. Sena mulayeyengeti njamwe mwenka mulakonkelenga Klistu? Ishibani kwambeti twense tulakonkelenga Klistu mbuli bonse ncebalenshinga.
8 Och om jag än något härutöver berömmer mig, då nu fråga är om vår myndighet -- den som Herren har givit oss, till att uppbygga eder och icke till att nedbryta -- så skall jag dock icke komma på skam därmed.
Nambi ntwange mwakupitilila malile abwendeleshi mbwalatupa Mwami Klistu Yesu, nikwambeti twibake lushomo lwenu nteko kulupasula sobwe.
9 Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev allenast tänkte skrämma eder.
Nkandamuyoshonga ne makalata akame.
10 Ty man säger ju: "Hans brev äro väl myndiga och stränga, men när han kommer själv, uppträder han utan kraft, och på hans ord aktar ingen."
Mobambi mulambangeti, “Makalata akame alema kayi nangofu, nomba ndabanga pakati penu ndemutolo kayi maswi ngonkute kwamba aliya ncito.”
11 Den som säger sådant, han må emellertid göra sig beredd på att sådana som vi äro i orden, genom våra brev, när vi äro frånvarande, sådana skola vi ock visa oss i gärningarna, när vi äro närvarande.
Abo bantu bela kwinshibeti paliya bupusano bulipo pakati pa makalata akame ne ncenkute kwamba ndabanga pakati penu.
12 Ty vi äro icke nog dristiga att räkna oss till eller jämföra oss med somliga som giva sig själva gott vitsord, men som äro utan förstånd, i det att de mäta sig allenast efter sig själva och jämföra sig allenast med sig själva.
Afwe nkatwasakamana, nambi kulyelenkanya kulyabo balalisumpulunga. Nomba batabila! Pakwinga bakute kulipimina palwabo bene, kayi ne kulyelenkanya palwabo bene.
13 Vi för vår del vilja icke berömma oss till övermått, utan allenast efter måttet av det område som Gud tillmätte åt oss, när han bestämde att vi skulle nå fram jämväl till eder.
Nomba afwe kutwanga kwetu nkakwapitilila malile, nsombi kuli mukati mwa malile a ncito njalatupa Lesa iyo yasankanyapo amwe.
14 Ty vi sträcka oss icke utom vårt område, såsom nådde vi icke rätteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om Kristus hunnit fram jämväl till eder.
Nkatulatwanganga mwakupitilila sobwe, pasa ntenjafwe twalamuletela mulumbe ulambanga sha Klistu.
15 När vi säga detta, berömma vi oss icke till övermått, icke av andras arbete. Men väl hava vi det hoppet, att i samma mån som eder tro växer till, vi inom det område som har tillfallit oss skola bland eder vinna framgång, i så överflödande mått,
Nkatulatwangilinga ncito yalasebensa bantu nabambi kubeti njafwe twalaisebensa. Nsombi na mube ne lushomo lwayuma ndashoma kwambeti nitucikonshe kubashikila bantu bangi uko nkomwekala. Pakwinga ecintu cinene ncetulayandanga.
16 att vi också få förkunna evangelium i trakter som ligga bortom eder -- och detta utan att vi, inom ett område som tillhör andra, berömma oss i fråga om det som redan där är uträttat.
Neco nitukacikonshe kukambauka Mulumbe Waina kubishi nabimbi bili kunsa kuli njamwe, uko nkotwela kubula kutwangila ncito njalasebensa muntu umbi.
17 Men "den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren".
Mabala alambangeti, “Layandanga kutwanga atwangile muli Lesa”
18 Ty icke den håller provet, som giver sig själv gott vitsord, utan den som Herren giver sådant vitsord.
Ngamutwanga mobene, nsombi kulumbwa kulayandikinga ni kulumbwa ne Mwami.

< 2 Korinthierbrevet 10 >