2 Korinthierbrevet 10
1 Jag Paulus själv, som "är så ödmjuk, när jag står ansikte mot ansikte med eder, men visar mig så modig mot eder, när jag är långt borta", jag förmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet
Nakhoiga leiminnaringeidana pukning tappi amadi thotli aduga chatkhragana nakhoida tamthi haibiba Paul eina, Christtagi pukning tappa amadi chanbi heiba aduga loinana nakhoida haijari.
2 och beder eder se till, att jag icke, när jag en gång är hos eder, måste "visa mig modig", i det jag helt oförskräckt tänker våga mig på somliga som mena att vi "vandra efter köttet".
Eina lakpa matamda eibu namduna tamthiba oihandanaba eina nakhoida haijari; maramdi eikhoibu taibangpangi machat matung-inna chatli haiba makhoising aduda eina tamthiba mawongda thengnaba ngammi haiba asida ei chingnade.
3 Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet.
Maramdi eikhoina taibangpan asida hinglabasu eikhoina taibangpan asigi machat matung-inna lan soknade.
4 Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen.
Eikhoina lanthengnabada sijinnariba khutlai adudi taibangpan asigi khutlai adu natte adubu lanbansingbu thugairiba Tengban Mapugi matik leiraba khutlai aduni.
5 Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad.
Eikhoina Tengban Mapubu khangbagi maiyokta lakpa athingba piriba napalsing pumnamakpu manghalli aduga wakhal khudingbu eikhoina phadok oina puraktuna Christtana haiba ilhalli.
6 Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad.
Amasung nakhoigi haiba inba aduna mapung pharaba matungda haiba indana leihouba makhoising adubu cheirak pinanaba thourang tou-i.
7 Sen då vad som ligger öppet för allas ögon. Om någon i sitt sinne är viss om att han hör Kristus till, så må han ytterligare besinna inom sig, att lika visst som han själv hör Kristus till, lika visst göra också vi det.
Nakhoina pot amagi mapanthonggi oiba saruk adukhaktada yeng-i. Kanagumba amana mahak masabu Christtagi oire haina loujarabadi, mahakna oibagumna eikhoisu Christtagini haibadu mahakna amuk hanna khanjasanu.
8 Och om jag än något härutöver berömmer mig, då nu fråga är om vår myndighet -- den som Herren har givit oss, till att uppbygga eder och icke till att nedbryta -- så skall jag dock icke komma på skam därmed.
Maramdi nakhoibu manghannaba nattaduna semgatnabagidamak Ibungona eikhoida pibikhiba matik adugidamak eihakna khara henna chaothoklaba phaobasu eina maduda ikaijade.
9 Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev allenast tänkte skrämma eder.
Eigi chithising asina nakhoibu eina kihannaba hotnei haina nakhoina khanba eina pamde.
10 Ty man säger ju: "Hans brev äro väl myndiga och stränga, men när han kommer själv, uppträder han utan kraft, och på hans ord aktar ingen."
Maramdi kanagumba kharana hai, “Paul-gi chithisingdi sathi amasung saphu kanlli, adubu masa oina eikhoiga leiminnaba matamdadi mahak solli amadi mahakki wadi karisu natte.”
11 Den som säger sådant, han må emellertid göra sig beredd på att sådana som vi äro i orden, genom våra brev, när vi äro frånvarande, sådana skola vi ock visa oss i gärningarna, när vi äro närvarande.
Asigumba mising asina khanggadaba adudi eikhoina nakhoidagi lapna leiba matamda eikhoina chithida ikhiba aduga eikhoina nanakta leiba matamda eikhoina tougadaba aduga khetnaba karisu leite haibasini.
12 Ty vi äro icke nog dristiga att räkna oss till eller jämföra oss med somliga som giva sig själva gott vitsord, men som äro utan förstånd, i det att de mäta sig allenast efter sig själva och jämföra sig allenast med sig själva.
Awoibamak masana masabu wangna thagatchaba makhoising aduga eikhoiga chang-onnaba amadi changdamnanaba thouna eikhoida leijade. Makhoi asi kayada pangkhraba! Makhoina makhoi masel amaga amaga chang-onjei aduga amaga amaga changdamnajei.
13 Vi för vår del vilja icke berömma oss till övermått, utan allenast efter måttet av det område som Gud tillmätte åt oss, när han bestämde att vi skulle nå fram jämväl till eder.
Adumakpu eikhoigi oinadi eikhoigi chaothokchaba adu akaknaba ngamkhei adugi wangmadagi hendokte; adubu madu Tengban Mapuna eikhoigidamak thambiba thabakki ngamkhei adugi manungda lei, aduga nakhoigi narakta suriba eikhoigi thabak adu masida challi.
14 Ty vi sträcka oss icke utom vårt område, såsom nådde vi icke rätteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om Kristus hunnit fram jämväl till eder.
Aduga nakhoina ngamkheising adugi manungda leibanina eikhoina Christtagi Aphaba Pao puraktuna nakhoigi nanakta lakpa matamda eikhoina madudagi hendokna chatte.
15 När vi säga detta, berömma vi oss icke till övermått, icke av andras arbete. Men väl hava vi det hoppet, att i samma mån som eder tro växer till, vi inom det område som har tillfallit oss skola bland eder vinna framgång, i så överflödande mått,
Maram aduna Tengban Mapuna thambiba ngamkhei adudagi hendokna atoppasingna touba thabak adugi maramda eikhoina chaothokchade. Madugi mahutta Tengban Mapuna thambiba ngamkhei adugi manungda matam pumnamakta eikhoina nakhoigi marakta henna chaoba thabak touba ngamnaba nakhoigi thajaba hengatpa aduda eikhoina asha toujei.
16 att vi också få förkunna evangelium i trakter som ligga bortom eder -- och detta utan att vi, inom ett område som tillhör andra, berömma oss i fråga om det som redan där är uträttat.
Madu nakhoidagi hendoktuna attoppa leibaksingda eikhoina Aphaba Pao sandoknaba amasung mi amagi ngamkhei manungda toukhraba thabak adugi maramda chaothoktanabani.
17 Men "den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren".
Adubu Mapugi Puyada haikhibagumna, “Chaothokchaba pamba mahak aduna MAPU IBUNGO-na toubikhiba adugi maramda chaothokchasanu.”
18 Ty icke den håller provet, som giver sig själv gott vitsord, utan den som Herren giver sådant vitsord.
Maramdi yabiba mahak adu masa mathanta thagatchaba mahak adu natte adubu Ibungona thagatpiba mahak aduni.
