2 Korinthierbrevet 1
1 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern Timoteus, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.
Paulo, mutuung'wa nuang'wa Yesu Kilisto kualowe ang'wi Tunda nu Timoteo muluna witu, kitekeelo lang'wi Tunda nelikole Kukorinto, nukuahueli ehi mu neakoe mumukoa wehi nua Akaya.
2 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Ukende utule ukole kitalanyu nuupolo kupume kung'wi Tunda Tata witu nuMukulu u Yesu Kilisto.
3 Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,
Nuakuligwe Itunda nu Tata nua Mukulu u Yesu Kilisto. Nuanso Tata waikende ni Tunda nua ulowe wehi.
4 han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd.
Itunda wekuanji usese munzago yitu yehi, nsoko kina kuhume kuafaliji awe neakoli mulwago, kuuafaliji neangize kufalaja yeyoyeyo ni Tunda aukiilie kuufaliji usese.
5 Ty såsom Kristuslidanden till överflöd komma över oss, så kommer ock genom Kristus tröst till oss i överflödande mått.
Kunso anga uu ulwago lang'wa Kilisto longeeleka kunsokoitu uu uuu nefalaja itu ongeeleke kukiila Kilisto.
6 Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker ock detta till tröst för eder, en tröst som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast,
Kuite ang'wi kuagigwa, kunsoko afalaja anyu nuugunwe wanyu. Ang'wi kufalijiawe hange, kunsoko afalaja anyu. Efalaja anyu ekituma milimo kuulimeeli nemukutula palung'wi mulwago kiugigimeeli anga usese gwa nekuagigwe.
7 ty vi veta att såsom I delen våra lidanden, så delen I ock den tröst vi undfå.
Nuugimya witu kung'waanyu ukole. Kulengile kinaanga uu nemupalung'wi nulwago, kuu uuu mipalung'wi nefalaja.
8 Vi vilja nämligen icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om vilken nöd vi fingo utstå i provinsen Asien, och huru övermåttan svårt det blev oss, utöver vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.
Kunsoko shakutakile unye mutule miapungu, aluna, kukiila lwago naekukete uko ku Asia. Aekuonewe kukila nekuhumile kukenka, anga kina kiagila anga uhueli nua kikie hange.
9 Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda.
Tai, aekukete ulamuli wansha mitaitu. Kuite nianso aeyukutenda usese kulekekuika uhueli pigulya litu usese, kuleke ite kuike uhueli witu kung'wi Tunda, nueiula iashi.
10 Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidare frälsa oss; ja, till honom hava vi satt vårt hopp att han allt framgent skall frälsa oss.
Aekugunile usese kupuma mungwanso muushi, nukuuguna hange. kuekile ugimya witu kung'wiakwe kina ukuuguna hange.
11 Också I stån oss ju bi med eder förbön. Och så skola många hembära tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas böner har kommit oss till del.
Ukutenda uu anga uu unyenye gwa nemukuailya kumalompi anyu. Iteedu akupumya ilumbi kukiila sesa kunsoko akukuilwa nuukende, naekupewe usese kukiila malompi naantu edu.
12 Ty vad vi kunna berömma oss av, och vad vårt samvete bär oss vittnesbörd om, det är att vi i denna världen hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av köttslig vishet, utan av Guds nåd; så framför allt i vårt förhållande till eder.
kuulingela lele: Uwihengi wisigolitu, kunsoko inge kisigo niza, nuuza wang'wi Tunda kina aekendile usese mihe. Kutendile ile lukulu nunyenye, hange singa kikulyo launkumbigulu kuleka gwa ile inge nuukende wang'wi Tunda.
13 Ty i vad vi skriva till eder ligger icke något annat än just vad I läsen och väl kunnen förstå. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo förstå
Shakimuandekila kehi neshamuhumile kukisoma ang'wi kukilenga. Nkete ugimya.
14 vad I redan nu delvis förstån om oss: att vi äro eder berömmelse, likasom I ären vår berömmelse, på vår Herre Jesu dag.
Kina makulenga iniino. Hange nkete ugimya kina muluhiku lomukulu u Yesu kuukila nsoko anyu kunsoko alogoha lanyu, anga uu nemukulula kitaitu.
15 Och i denna tillförsikt tänkte jag komma först till eder, för att I skullen få ännu ett kärleksbevis.
Kunsoko aenkete uugimya kunsoko aile, aendoilwe kulenga kitalanyu hanze nsoko kina muhume kusingiilya nsailo nakugendeelwe nkue akabiili.
16 Genom eder stad ville jag alltså taga vägen till Macedonien, och jag skulle sedan från Macedonien återigen komma till eder, för att då av eder utrustas för resan till Judeen.
Aekusiga kuagendeela itungo nenongoe ku Makedonia. Hange aentakile kumugendeela imatungo nensukile kumakedonia, nehange unye kuntuma unene imatungo nenomile kuu Uyahudi.
17 Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat i vankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efter köttet, så att vad jag säger är på samma gång "ja, ja" och "nej, nej"?
Naekusiga inamna eye, itee aekuailya? Itee? Kupanga imakani kuliganeelya niwilekanuli nuakiuntu, nsoko kina nunge “Eee, eee,” hange Aah, aah” kitungo ling'wi?
18 Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke "ja och nej".
Kuite anga uu Itunda nuili mutai, shakelunga yehi “Eee” ne “Aaa.”
19 Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke såsom "ja och nej", utan "ja" har kommit i och genom honom.
Kunsoko ung'wi ilina, u Yesu Kilisto, nae Silvano, Timoteo nunene aekumambilye mitalanyu, agwe, “Eee” ne “Aah” Kuleke ite nuanso matungo ehi inge “Eee”
20 Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt "ja"; därför få de ock genom honom sitt "amen", på det att Gud må bliva ärad genom oss.
Kunsoko ulang'wi wehi nuang'wi Tunda eze “Eee” mung'waakwe Uuu gwa kukiila ng'wenso kuulunga “Huueli” kuukulu wang'wi Tunda.
21 Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det är Gud,
Itungo ile Itunda nuekueka usese palung'wi nunye mung'wa Kilisto, hange aukutumile usese.
22 han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.
Aeuekile ugomola mitaitu hange aukupee ngwaaung'welu munkolo yitu anga uhkueli aeki nikuupegwa panyambele.
23 Jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är av skonsamhet mot eder som jag ännu icke har kommit till Korint.
Kuleke ite, kamupepeelya Itunda kunihenga unene kina nsoko naefanyilye ndeke kiza kukorinto inge kinandeke kumulemeelya unyenye.
24 (Detta säger jag icke, som om vi vore herrar över eder tro; fastmer äro vi edra medarbetare till att bereda eder glädje, ty i tron stån I fasta.)
Iye singa nsoko akugema kigeelya uuhueli wanyu nuunanee kutula. kuleka ite, kuituma palung'wi nunye kunsoko aulowa wanyu, anga nemimekile muhueli wanyu.
