2 Krönikeboken 34

1 Josia var åtta år gammal, när han blev konung, och han regerade trettioett år i Jerusalem.

Naʻe valu taʻu ʻae motuʻa ʻo Sosaia ʻi heʻene kamata pule, pea naʻe pule ia ʻi Selūsalema ʻi he taʻu ʻe tolungofulu ma taha.

2 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek icke av vare sig till höger eller till vänster.

Pea naʻe fai ʻe ia ʻaia naʻe lelei ʻi he ʻao ʻo Sihova, pea ʻalu ʻi he ngaahi hala ʻo Tevita ko ʻene tamai, pea naʻe ʻikai afe ia ki he nima toʻomataʻu pe ki he toʻohema.

3 I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var en yngling, begynte han att söka sin fader Davids Gud; och i det tolfte året begynte han att rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och Aserorna och från de skurna och gjutna belätena.

He koeʻuhi ʻi hono valu taʻu ʻo ʻene pule, ʻi heʻene kei siʻi, naʻa ne kamata kumi ki he ʻOtua ʻo Tevita ko ʻene tamai: pea ʻi hono hongofulu ma ua taʻu, naʻa ne kamata ʻene ʻauhani ʻa Siuta mo Selūsalema mei he ngaahi potu māʻolunga, mo e ngaahi vao tapu, mo e ngaahi meʻa fakatātā naʻe tā, mo e ngaahi meʻa fakatātā naʻe haka.

4 Men Baalsaltarna brötos ned i hans åsyn, och solstoderna som voro uppställda på dem högg han ned, och Aserorna och de skurna och gjutna belätena slog han sönder och krossade dem till stoft och strödde ut stoftet på de mäns gravar, som hade offrat åt dem.

Pea naʻa nau holoki hifo ʻae ngaahi meʻa fakatātā ʻa Peali, ʻi hono ʻao: pea mo e ngaahi meʻa fakatātā naʻe māʻolunga ʻi ai, naʻa ne tā hifo ia: pea naʻa ne tā ke fakaikiiki ʻae ngaahi vao tapu, mo e ngaahi meʻa fakatātā naʻe tā, mo e ngaahi meʻa fakatātā naʻe haka, naʻa ne laiki ia ke efu, pea ne lulu ia ki he ngaahi tanuʻanga ʻokinautolu naʻa nau feilaulau ki ai.

5 Och prästernas ben brände han upp på deras altaren. Så renade han Juda och Jerusalem.

Pea naʻe tutu ʻe ia ʻae ngaahi hui ʻoe kau taula ki honau ngaahi feilaulauʻanga, ʻo ne fakamaʻa ʻa Siuta mo Selūsalema.

6 Och i Manasses, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen.

Pea [naʻe fai pehē pe ia ]ʻi he ngaahi kolo ʻo Manase, mo ʻIfalemi, mo Simione, ʻio, ʻo aʻu ki Nafitalai, ʻaki ʻenau ngaahi toki ʻi he ngaahi potu ʻi ai.

7 Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och belätena sönder till stoft och huggit ned alla solstoder i hela Israels land, vände han tillbaka till Jerusalem.

Pea hili ʻene fesiʻi hifo ʻae ngaahi feilaulauʻanga mo e ngaahi vao tapu, ʻo ne tuki ke efu ʻae ngaahi meʻa fakatātā, ʻo ne tā hifo ʻae ngaahi tamapua kotoa pē ʻi he fonua kotoa pē ʻo ʻIsileli, naʻe toki liliu mai ia ki Selūsalema.

8 Och i sitt adertonde regeringsår, medan han höll på med att rena landet och templet, sände han Safan, Asaljas son, och Maaseja, hövitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, för att sätta HERRENS, sin Guds, hus i stånd.

Pea ʻi hono hongofulu ma valu talu ʻo ʻene pule, hili ʻene ʻauhani ʻae fonua, mo e fale, naʻe fekau ʻe ia ʻa Safani ko e foha ko ʻAsalia, mo Māseia ko e pule ʻoe kolo, mo Soa ko e foha ʻo Soasi, ko e tangata tohi, ke nau ngaohi ke lelei ʻae fale ʻo Sihova.

9 Och de gingo till översteprästen Hilkia och avlämnade de penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de leviter som höllo vakt vid tröskeln hade blivit insamlade från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, så ock från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare;

Pea ʻi heʻenau haʻu kia Hilikia ko e taulaʻeiki lahi, naʻa nau ʻatu ʻae ngaahi paʻanga ʻaia naʻe ʻomi ki he fale ʻoe ʻOtua, ʻaia naʻe tānaki ʻe he kau Livai naʻe leʻohi ʻae ngaahi matapā mei he nima ʻo Manase mo ʻIfalemi, pea mei he kakai toe kotoa pē ʻo ʻIsileli, pea ʻi Siuta kotoa pē mo Penisimani; pea naʻa nau liu mai ki Selūsalema.

10 de överlämnade dem åt de män som förrättade arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus. Sedan gåvos penningarna av dessa män, som förrättade arbete och hade befattning vid HERRENS hus med att laga huset och sätta det i stånd,

Pea naʻa nau tuku ia ki he nima ʻoe kau tangata ngāue ʻaia naʻe tauhi ʻae fale ʻo Sihova, pea naʻa nau ʻatu ia ki he kau tangata ngāue naʻe fai ʻae ngāue ʻi he fale ʻo Sihova, ke toe ngaohi mo fakalelei ʻae fale:

11 de gåvos åt timmermännen och byggningsmännen, till att inköpa huggen sten och trävirke till stockar, för att man därmed skulle timra upp de hus som Juda konungar hade förstört.

‌ʻIo, naʻa nau ʻatu ia ki he kau tufunga mo e kau langa fale, ke fakatauʻaki ʻae ngaahi maka kuo tā, mo e ʻakau maʻae ngaahi hokoʻanga alanga, pea ki he faliki ʻoe ngaahi fale ʻaia naʻe maumauʻi ʻe he ngaahi tuʻi ʻo Siuta.

12 Och männen fingo vid sitt arbete handla på heder och tro; och tillsyningsmän över dem och föreståndare för arbetet voro Jahat och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam, av kehatiternas barn, så ock alla de leviter som voro kunniga på musikinstrumenter.

Pea naʻe fai lelei ʻae ngāue ʻe he kau tangata: pea ko e kau enginaki ngāue kiate kinautolu, ko Sehati mo ʻOpataia, ko e ongo Livai ʻi he ngaahi foha ʻo Melali: mo Sakalia mo Mesulami, ʻi he ngaahi foha ʻoe kau Kohate, ke tokoni ʻa hono fai: pea mo e kau Livai niʻihi, ʻakinautolu kotoa pē naʻe loto poto ʻi he ngaahi meʻa faiva.

13 De hade ock tillsynen över bärarna, så att föreståndare funnos för alla arbetarna vid de särskilda göromålen. Av leviterna togos ock skrivare, uppsyningsmän och dörrvaktare.

Pea naʻa nau pule foki ki he kau [tangata ]haʻamo kavenga, pea ko e kau enginaki ʻakinautolu kiate kinautolu kotoa pē naʻe ngāue ʻi he ngāue kotoa pē: pea naʻe ʻi he kau Livai, ʻae kau tangata tohi, mo e kau matāpule, mo e kau leʻo matapā.

14 När de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS hus, fann prästen Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit given genom Mose

Pea ʻi heʻenau ʻomi kituaʻā ʻae ngaahi paʻanga ʻaia naʻe ʻomi ki he fale ʻo Sihova, naʻe ʻilo ʻe Hilikia ko e taulaʻeiki ha tohi ʻoe fono ʻa Sihova naʻe tuku ʻe Mōsese.

15 Då tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: "Jag har funnit lagboken i HERRENS hus." Och Hilkia gav boken åt Safan.

Pea naʻe lea ʻa Hilikia ʻo pehē kia Safani ko e tangata tohi, “Kuo u ʻilo ʻae tohi ʻoe fono ʻi he fale ʻo Sihova.” Pea naʻe ʻatu ʻe Hilikia ʻae tohi kia Safani.

16 Och Safan bar boken till konungen och avgav därjämte sin berättelse inför konungen och sade: "Allt vad dina tjänare hava fått i uppdrag att göra, det göra de.

Pea naʻe ʻave ʻae tohi ʻe Safani ki he tuʻi, ʻo ne ʻomi ʻae lea ki he tuʻi, ʻo pehē, “Ko ia kotoa pē naʻe fekau ki hoʻo kau tamaioʻeiki kuo nau fai.

17 Och de hava tömt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och hava överlämnat dem åt tillsyningsmännen och åt arbetarna."

Pea kuo nau tānaki fakataha ʻae paʻanga kotoa pē naʻe ʻilo ʻi he fale ʻo Sihova, pea kuo tuku ia ki he nima ʻoe kau enginaki ngāue, pea ki he nima ʻoe kau tangata ngāue.”

18 Vidare berättade sekreteraren Safan för konungen och sade: "Prästen Hilkia har givit mig en bok." Och Safan föreläste därur för konungen

Pea naʻe tala ʻe Safani ko e tangata tohi ki he tuʻi ʻo pehē, “Kuo tuku mai ʻe Hilikia ko e taulaʻeiki ha tohi.” Pea naʻe lau ia ʻe Safani ki he tuʻi.

19 När konungen nu hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder.

Pea ʻi he ongoʻi ʻe he tuʻi ʻae ngaahi lea ʻae fono, naʻa ne haehae hono ngaahi kofu.

20 Och konungen bjöd Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon, Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjänare, och sade:

Pea naʻe fekau ʻe he tuʻi kia Hilikia, mo ʻAhikami ko e foha ʻo Safani, mo ʻApitoni ko e foha ʻo Maika, mo Safani ko e tangata tohi, mo ʻAsahia ko e tamaioʻeiki ʻae tuʻi ʻo pehē,

21 "Gån och frågen HERREN för mig och för dem som äro kvar av Israel och Juda, angående det som står i den bok som nu har blivit funnen. Ty stor är HERRENS vrede, den som är utgjuten över oss, därför att våra fäder icke hava hållit HERRENS ord och icke hava gjort allt som är föreskrivet i denna bok."

“Mou ʻalu, pea fehuʻi kia Sihova koeʻuhi ko au, pea maʻanautolu ʻoku toe ʻi ʻIsileli mo Siuta, ki he ngaahi lea ʻi he tohi kuo ʻilo: he kuo lahi ʻae houhau ʻa Sihova ʻaia kuo lingi kiate kitautolu, ko e meʻa ʻi he ʻikai tauhi ʻe heʻetau ngaahi tamai ʻae folofola ʻa Sihova, ke fai ʻo fakatatau ki he meʻa kotoa pē kuo tohi ʻi he tohi.”

22 Då gick Hilkia, tillika med andra som konungen sände åstad, till profetissan Hulda, hustru åt Sallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne såsom dem bjudet var.

Pea naʻe ʻalu ʻa Hilikia, mo kinautolu naʻe tuʻutuʻuni ʻe he tuʻi, kia Hulita ko e fefine palōfita ko e uaifi ʻo Salumi ko e foha ʻo Tikiva, ko e foha ʻo Hahasi, ko e tauhi ʻoe ngaahi kofu: (pea naʻe nofo ia ʻi Selūsalema ʻi he fale ako: ) pea nau lea pehē pe kiate ia.

23 Då svarade hon dem: "Så säger HERREN, Israels Gud: Sägen till den man som har sänt eder till mig:

Pea naʻe lea ia kiate kinautolu, ʻOku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, “Mou tala ki he tangata naʻa ne fekau ʻakimoutolu kiate au,

24 Så säger HERREN: Se, över denna plats och över dess invånare skall jag låta olycka komma, alla de förbannelser som äro skrivna i den bok som man har föreläst för Juda konung --

‌ʻOku pehē mai ʻe Sihova, Vakai, Te u ʻomi ʻae kovi ki he potu ni, pea ki hono kakai, ʻio, ʻae ngaahi malaʻia kotoa pē ʻaia kuo tohi ʻi he tohi ʻaia naʻa nau lau ʻi he ʻao ʻoe tuʻi ʻo Siuta:

25 detta därför att de hava övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar, och så hava förtörnat mig med alla sina händers verk. Min vrede skall utgjutas över denna plats och skall icke bliva utsläckt.

Ko e meʻa ʻi heʻenau liʻaki au, pea mo e tutu ʻae meʻa namu kakala ki he ngaahi ʻotua kehe, koeʻuhi ke nau langaʻi ʻeku houhau lahi, ʻaki ʻae ngaahi ngāue ʻa honau nima: ko ia ʻe lilingi ai ʻeku houhau lahi ki he potu ni pea ʻe ʻikai fuʻifuʻi ia.

26 Men till Juda konung, som har sänt eder för att fråga HERREN, till honom skolen I säga så: Så säger HERREN, Israels Gud, angående de ord som du har hört:

Pea koeʻuhi ko e tuʻi ʻo Siuta, ʻaia naʻa ne fekau ʻakimoutolu ke fehuʻi kia Sihova, te mou tala pehē kiate ia, ʻOku pehē mai ʻe Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli koeʻuhi ko e ngaahi lea ʻaia kuo ke ongoʻi:

27 Eftersom ditt hjärta blev bevekt och du ödmjukade dig inför Gud, när du hörde hans ord mot denna plats och mot dess invånare, ja, ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig, fördenskull har jag ock hört dig, säger HERREN.

Ko e meʻa ʻi he ongongofua ʻa ho loto, pea naʻa ke fakavaivai koe ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua, ʻi hoʻo ongoʻi ʻene ngaahi valoki ki he potu ni, pea ki he kakai ʻo ia, pea naʻa ke fakavaivai koe ʻi hoku ʻao, mo ke haehae ho ngaahi kofu, pea tangi ʻi hoku ʻao: ʻoku pehē foki ʻe Sihova kuo u ongoʻi koe.

28 Se, jag vill samla dig till dina fäder, så att du får samlas till dem i din grav med frid, och dina ögon skola slippa att se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats och dess invånare." Och de vände tillbaka till konungen med detta svar.

Vakai, te u fakataha koe ki hoʻo ngaahi tamai, pea ʻe tānaki koe ki ho tanuʻanga ʻi he fiemālie pe, pea ʻe ʻikai mamata ʻe ho mata ki he kovi kotoa pē ʻaia te u ʻomi ki he potu ni, pea ki he kakai ʻo ia.” Ko ia naʻa nau ʻomi ʻae lea ki he tuʻi.

29 Då sände konungen åstad och lät församla alla de äldste i Juda och Jerusalem.

Pea naʻe fekau ai ʻe he tuʻi ʻo ne tānaki fakataha ʻae kau mātuʻa kotoa pē ʻo Siuta mo Selūsalema.

30 Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, också prästerna och leviterna, ja, allt folket, ifrån den störste till den minste. Och han läste upp för dem allt vad som stod i förbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus.

Pea naʻe ʻalu hake ʻae tuʻi ki he fale ʻo Sihova, pea mo e kau tangata kotoa pē ʻo Siuta, mo e kakai ʻo Selūsalema, mo e kau taulaʻeiki, mo e kau Livai, mo e kakai kotoa pē, ʻae lahi mo e siʻi: pea naʻe lau ʻe ia ʻi honau telinga, ʻae lea kotoa pē ʻoe tohi ʻoe fuakava ʻaia naʻe ʻilo ʻi he fale ʻo Sihova.

31 Och konungen trädde fram på sin plats och slöt inför HERRENS ansikte det förbundet, att de skulle följa efter HERREN och hålla hans bud, hans vittnesbörd och hans stadgar, av allt sitt hjärta och av all sin själ, och göra efter förbundets ord, dem som voro skrivna i denna bok.

Pea naʻe tuʻu ʻae tuʻi ʻi hono potu, pea fai ʻae fuakava ʻi he ʻao ʻo Sihova, ke muimui ia ʻia Sihova, pea ke tauhi ʻene ngaahi fekau, mo ʻene ngaahi fakamoʻoni, mo ʻene ngaahi tuʻutuʻuni, ʻaki hono loto kotoa, mo hono laumālie kotoa, ke fai ki he ngaahi lea ʻoe fuakava, ʻaia kuo tohi ʻi he tohi ni.

32 Och han lät alla som funnos i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet Och Jerusalems invånare gjorde efter Guds, sina fäders Guds, förbund.

Pea naʻa ne fakakau ʻakinautolu kotoa pē ʻo Selūsalema, mo Penisimani, ʻaia naʻe ʻi ai ke nau tuʻu ʻo fai ki ai. Pea naʻe fai ʻe he kakai ʻo Selūsalema ʻo fakatatau ki he fuakava ʻae ʻOtua, ko e ʻOtua ʻo ʻenau ngaahi tamai.

33 Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla landområden, och tillhöll alla dem som funnos i Israel att tjäna HERREN, sin Gud. Så länge han levde, veko de icke av ifrån HERREN, sina fäders Gud.

Pea naʻe toʻo ʻo ʻave ke mamaʻo ʻe Sosaia ʻae ngaahi meʻa kovi mei he ngaahi fonua kotoa pē naʻe kau ki he fānau ʻa ʻIsileli, pea ne fakakau ʻakinautolu kotoa pē naʻe kātoa ʻi ʻIsileli ke nau tauhi, ʻio, ke tauhi ʻa Sihova ko honau ʻOtua. Pea naʻe ʻikai te nau liʻaki ʻenau muimui kia Sihova, ko e ʻOtua ʻo ʻenau ngaahi tamai, ʻi hono ngaahi ʻaho kotoa pē ʻoʻona.