2 Krönikeboken 25
1 Amasja var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Joaddan, från Jerusalem.
Amaziah siangpahrang ah oh naah, saning pumphae pangato oh boeh; anih mah Jerusalem to saning pumphae takawtto thung uk; anih ih amno loe Jerusalem kami Jehoaddan.
2 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, dock icke av fullt hängivet hjärta.
Anih loe Angraeng mikhnukah katoeng hmuen to sak; toe palungthin boih hoiah sah ai.
3 Och sedan hans konungadöme hade blivit befäst, lät han dräpa dem av sina tjänare, som hade dödat hans fader, konungen.
A ban thungah prae to caksak pacoengah, ampa kahum a tamnanawk to anih mah hum pathok let.
4 Men deras barn dödade han icke, utan handlade i enlighet med vad föreskrivet var i Moses lagbok, där HERREN hade bjudit och sagt: "Föräldrarna skola icke dö för sina barns skull, och barnen skola icke dö för sina föräldrars skull, utan var och en skall dö genom sin egen synd."
Toe nihcae ih capanawk loe hum pae ai; a caanawk pongah ampanawk duek han om ai, ampanawk pongah doeh a caanawk duek han om ai; kami boih angmah zaehaih pongah ni duek han oh, tiah Angraeng mah thuih ih lok hoi Mosi lokpaekhaih thungah tarik ih lok baktih toengah a sak.
5 Och Amasja församlade Juda barn och lät dem ställa upp sig efter sina familjer, efter sina över- och under- hövitsmän, hela Juda och Benjamin. Därefter inmönstrade han dem som voro tjugu år gamla eller därutöver, och fann dem utgöra tre hundra tusen utvalda stridbara män, som kunde föra spjut och sköld.
Amaziah mah Judah kaminawk boih to kawk moe, Judah hoi Benjamin acaengnawk khaeah, acaeng maeto thungah, kami sangto ukkung, cumvaito ukkung, tiah a suek; tayae hoi aphaw sin thaih, saning pumphaeto ranui bang kaom kaminawk boih to a kok naah, kami sang cumvai thumto a hnuk.
6 Därtill lejde han för hundra talenter silver ett hundra tusen tappra stridsmän ur Israel.
Anih mah sumkanglung talent cumvaito hoiah Israel misatuh kami sang cumvaito thlai bae vop.
7 Men en gudsman kom till honom och sade: "O konung, låt icke Israels här draga åstad med dig, ty HERREN är icke med Israel, icke med hela hopen av Efraims barn;
Toe Sithaw ih kami maeto anih khaeah angzoh moe, Aw siangpahrang, Israel misatuh kaminawk loe misatuk hanah nang hoi nawnto caeh o mak ai; Angraeng loe Israelnawk khaeah om ai; Ephraim kaminawk khaeah doeh om ai.
8 utan du själv må allena draga åstad. Grip verket an, gå frimodigt ut i striden. Gud skall eljest låta dig komma på fall genom fienden; ty Gud förmår både att hjälpa och att stjälpa."
Toe na caeh koeh nahaeloe, caeh ah; misatuk hanah tha na cak aep to mah, Angraeng mah nang to misanawk hmaa ah amtimsak tih. Sithaw loe abom thaihaih hoi amtimsak thaihaih to tawnh.
9 Amasja sade till gudsmannen: "Men huru skall det då gå med de hundra talenterna som jag har givit åt skaran från Israel?" Gudsmannen svarade: "HERREN kan väl giva dig mer än det."
Amaziah mah Sithaw kami khaeah lokdueng, to tiah nahaeloe Israel misatuh kaminawk thlaihaih atho ka paek ih sumkanglung talent cumvaito loe kawbangmaw ka sak han loe? tiah a naa. Sithaw kami mah, Angraeng loe hae pong kapop hmuen nang hanah ang paek thaih, tiah a naa.
10 Då avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom från Efraim och lät dem gå hem igen. Häröver blevo dessa högeligen förgrymmade på Juda och vände tillbaka hem i vredesmod.
To pacoengah Amaziah mah Ephraim prae hoiah angzo misatuh kaminawk to tapraek moe, angmacae im ah amlaemsak let; to pongah nihcae loe Judah nuiah paroeai plungphui o, palungphui hoiah im ah amlaem o.
11 Men Amasja tog mod till sig och tågade ut med sitt folk och drog till Saltdalen och nedgjorde där av Seirs barn tio tusen.
Amaziah loe angmah hoi angmah to thacaksak moe, angmah ih kaminawk to paloi azawn ah a caeh haih; to ahmuen ah Seir kami sang hato a hum.
12 Och Juda barn togo andra tio tusen till fånga levande; dem förde de upp på spetsen av en klippa och störtade dem ned från klippspetsen, så att de alla krossades.
Kalah kami sang hato loe Judah misatuh kaminawk mah kahing ah naeh o; nihcae to thlung amngoe thungah vah o, nihcae ih takpum loe angkhaeh boih.
13 Men de som tillhörde den skara som Amasja hade sänt tillbaka, och som icke hade fått gå med honom ut i striden, företogo plundringståg i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon; och de nedgjorde tre tusen av invånarna och togo stort byte.
Toe Amaziah hoi nawnto misatukhaih ahmuen ah kacaeh ai, anih mah amlaemsak let ih misatuh kaminawk loe, Samaria hoi Beth-Horon khoek to Judah vangpuinawk to tuk o moe, kami sang thumto hum o pacoengah, kapop parai hmuenmaenawk to a lomh pae o.
14 När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edoméerna, förde han med sig Seirs barns gudar och ställde upp dem till gudar åt sig; och han tillbad inför dem och tände offereld åt dem.
Edom kaminawk humhaih hoi amlaem let pacoengah, Amaziah mah, Seir kaminawk ih sithawnawk to sinh moe, angmah ih sithaw ah a suek; a hmaa ah akuep moe, bok pacoengah, hmuihoihnawk to a thlaek.
15 Då upptändes HERRENS vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet; denne sade till honom: "Varför söker du detta folks gudar, som ju icke hava kunnat rädda sitt eget folk ur din hand?"
To naah Angraeng palungphuihaih to Amaziah nuiah phak; anih khaeah tahmaa maeto patoeh, anih mah, Angmah ih kaminawk mataeng doeh misa ban thung hoiah na pahlong thai ai to mah, tikhoe prae kalah kaminawk ih sithaw to na pakrong loe? tiah a naa.
16 När denne så talade till honom, svarade han honom: "Hava vi satt dig till konungens rådgivare? Håll upp, om du icke vill att man skall dräpa dig." Då höll profeten upp och sade: "Jag förstår nu att Gud har beslutit att fördärva dig, eftersom du gör på detta sätt och icke vill höra på mitt råd."
Anih khaeah lokthuih li naah, siangpahrang mah anih hanah, Nang loe siangpahrang poekhaih paekkung ah maw na oh? Om duem ah! Tikhoe danpaekhaih na koeh loe? tiah a naa. To pongah tahmaa loe oh duem, ka thuih ih lok na tahngai ai moe, hae baktih hmuen na sak pongah, Sithaw mah nang paro hanah khokhan boeh, tiah ka panoek, tiah a naa.
17 Och sedan Amasja, Juda konung, hade hållit rådplägning, sände han till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och lät säga: "Kom, låt oss drabba samman med varandra."
Amaziah mah angmah han poekhaih paek kaminawk lokdueng pacoengah, Israel siangpahrang Jehu capa Jehoahaz, anih ih capa Joash khaeah, Angzo ah, mikhmai kangtong ah angqum hoi si, tiah kami patoeh moe, lok a pat.
18 Men Joas, Israels konung, sände då till Amasja, Juda konung, och lät svara: "Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: 'Giv din dotter åt min son till hustru.' Men sedan gingo markens djur på Libanon fram över törnbusken och trampade ned den.
Toe Israel siangpahrang Joash mah Judah siangpahrang Amaziah khaeah, Lebanon ih soekhringkung mah Lebanon ih hmaica thing khaeah, Na canu to ka capa han zu ah paek ah, tiah a naa; to naah Lebanon ih hmawsaeng moi maeto angzoh moe, soekhringkung to khok hoiah cawh.
19 Du tänker på huru du har slagit Edom, och däröver förhäver du dig ditt hjärta och vill vinna ännu mer ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan, dig själv och Juda med dig till fall?"
Nang loe khenah, Edom to ka pazawk boeh, tiah poekhaih na tawnh, na poekhaih palungthin to amoek; nangmah im ah om duem ah! Tipongah nam timh moe, nangmah hoi Judah kaminawk nawnto amro hanah na pakrong loe? tiah a naa.
20 Men Amasja ville icke höra härpå, ty Gud skickade det så, för att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade sökt Edoms gudar.
Toe Amaziah mah tahngai pae ai; nihcae loe Edom sithawnawk khaeah lokdueng o pongah, a misanawk ban ah paek hanah, Sithaw mah to tiah ohsak.
21 Så drog då Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hör till Juda.
Topongah Israel siangpahrang Joash loe anih tuk hanah caeh; siangpahrang hnik loe Judah prae Beth-Shemesh ah angtongh hoi.
22 Och Juda män blevo slagna av Israels män och flydde, var och en till sin hydda.
Israelnawk mah Judahanwk to pazawk, to naah Judah kaminawk loe angmacae im ah cawnh o boih.
23 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev tagen till fånga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och när denne hade fört honom till Jerusalem, bröt han ned ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten ända till Poneporten, fyra hundra alnar.
Israel siangpahrang Joash mah, Jehoahaz capa Joash, anih ih capa Judah siangpahrang, Amaziah to Beth-Shemesh ah naeh moe, Jerusalem ah hoih; Jerusalem sipae to Ephraim khongkha hoi kamtong im takii khongkha khoek to phraek pae king; to ahmuen loe dong cumvai palito oh.
24 Och han tog allt guld och silver och alla kärl som funnos i Guds hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, därtill ock gisslan, och vände så tillbaka till Samaria.
Obed-Edom ih adung hoiah pakuem ih sui hoi phoisanawk, Sithaw ih im thungah kaom laom sabaebawk boih, siangpahrang imthung ih hmuennawk pacoengah, kaminawk doeh naeh moe, Samaria ah amlaem o.
25 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton år efter Joas', Joahas' sons, Israels konungs, död.
Judah siangpahrang Joash capa Amaziah loe, Israel siangpahrang Jehoahaz capa Joash duek pacoengah, saning hatlaipangato hing vop.
26 Vad nu mer är att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.
Amtonghaih hoi boeng khoek to Amaziah ih toksakhaih kawngnawk loe Judah hoi Israel siangpahrangnawk ih cabu thungah tarik o na ai maw?
27 Och från den tid då Amasja vek av ifrån HERREN begynte man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, så att han måste fly till Lakis. Då sändes män efter honom till Lakis, och dessa dödade honom där.
Amaziah loe Angraeng hnuk pazuihaih thung hoiah amkhraeng ving pacoengah, anih to Jerusalem ah hum hanah pacaeng o, toe anih loe Lakhish ah cawnh ving; Lakhish ah kami patoeh o moe, to ah anih to hum o.
28 Sedan förde man honom därifrån på hästar och begrov honom hos hans fäder i Juda huvudstad.
Anih to hrang hoiah phawh o moe, Judah vangpui ah ampanawk khaeah aphum o.
