2 Krönikeboken 20
1 Därefter kommo Moabs barn och Ammons barn och med dem en del av ammoniterna för att strida mot Josafat.
Pea hili ʻae meʻa ni, naʻe hoko ʻo pehē foki, ko e fānau ʻa Moape, mo e fānau ʻa ʻAmoni, mo e tokolahi naʻe fakataha mo e kau ʻAmoni, naʻa nau haʻu ke tauʻi ʻa Sihosafate:
2 Och man kom och berättade detta för Josafat och sade: "En stor hop kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram, och de äro redan i Hasason-Tamar (det är En-Gedi)."
Pea naʻe haʻu ʻae niʻihi naʻe lea kia Sihosafate, ʻo pehē, “ʻOku haʻu ʻae fuʻu tokolahi ke tauʻi koe mei he tuʻa tahi ʻi he potu mai ki heni ʻo Silia: pea vakai, ʻoku nau ʻi Hesasonitea, ʻaia ko Eniketi.”
3 Då blev Josafat förskräckt och vände sin håg till att söka HERREN; och han lät lysa ut en fasta över hela Juda.
Pea naʻe manavahē ʻa Sihosafate, pea naʻa ne hanga ia ke kumi kia Sihova, pea ne fekau ke fai ʻae ʻaukai ʻi Siuta kotoa pē.
4 Och Juda församlade sig för att söka hjälp hos HERREN; ja, från alla Juda städer kom man för att söka HERREN.
Pea naʻe fakakātoa ʻa Siuta kotoa pē, ke kole ʻae tokoni meia Sihova: ʻio, naʻa nau haʻu mei he ngaahi kolo ʻo Siuta ke kumi kia Sihova.
5 Och Josafat trädde upp i Juda mäns och Jerusalems församling i HERRENS hus, framför den nya förgården,
Pea naʻe tuʻu ʻa Sihosafate ʻi he fakataha ʻo Siuta mo Selūsalema, ʻi he fale ʻo Sihova, ʻi he potu ki muʻa ʻoe lotoʻā foʻou,
6 och sade: "HERRE, våra fäders Gud, är icke du Gud i himmelen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt; och ingen finnes, som kan stå dig emot.
ʻO ne pehē, “ʻE Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻemau ngaahi tamai, ʻikai ko e ʻOtua koe ʻi he langi? Pea ʻikai ʻoku ke pule ʻa koe ki he ngaahi puleʻanga kotoa pē ʻoe hiteni? Pea ʻikai ʻoku ʻi ho nima ʻae mālohi mo e mafai, koeʻuhi ke ʻoua naʻa faʻa angatuʻu ha tokotaha kiate koe?
7 Var det icke du, vår Gud, som fördrev detta lands inbyggare för ditt folk Israel och gav det åt Abrahams, din väns, säd för evig tid?
ʻIkai ko homau ʻOtua ʻa koe? Naʻa ke kapusi kituaʻā ʻae kakai ʻoe fonua ni mei he ʻao ʻo ho kakai ko ʻIsileli, mo ke foaki ia ki he hako ʻo ʻEpalahame ko ho kāinga ke taʻengata?
8 De fingo bo där, och de byggde dig där en helgedom åt ditt namn, i det de sade:
Pea naʻa nau nofo ai, pea kuo nau langa ʻi ai ʻae fale nofoʻanga moʻou ki ho huafa, ʻo pehē,
9 'Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller hungersnöd, så vilja vi träda upp inför detta hus och inför dig, ty ditt namn är i detta hus; och vi vilja ropa till dig i vår nöd, och du skall då höra och hjälpa.'
ʻOka hoko ʻae kovi kiate kimautolu, ko e heletā, pe ko e fakamalaʻia, pe ko e mahaki lahi, pe ko e honge, kapau te mau tuʻu ʻi he mata fale ni, pea ʻi ho ʻao, (he ʻoku ʻi he fale ni ʻa ho huafa, ) pea [mau ]tangi kiate koe ʻi heʻemau tuʻutāmaki, pea te ke ongoʻi mo ke tokoni.
10 Se därför nu huru Ammons barn och Moab och folket i Seirs bergsbygd -- genom vilkas område du icke tillstadde Israel att gå, när de kommo från Egyptens land, varför de ock togo en omväg bort ifrån dem och icke förgjorde dem --
Pea ko eni, vakai, ko e fānau ʻa ʻAmoni mo Moape mo e moʻunga ko Seia, ʻakinautolu naʻe ʻikai te ke tuku ʻa ʻIsileli ke nau tauʻi, ʻi heʻenau haʻu kituaʻā mei he fonua ko ʻIsipite, ka naʻa nau tafoki meiate kinautolu, pea naʻe ʻikai fakaʻauha ʻakinautolu:
11 se huru dessa nu vedergälla oss, i det att de komma för att förjaga oss ur det land som är din besittning, och som du har givit oss till besittning.
Vakai, ki he anga ʻo ʻenau totongi kiate kimautolu, kuo haʻu ʻakinautolu ke kapusi ʻakimautolu mei ho tofiʻa, ʻaia kuo ke foaki kiate kimautolu ke mau maʻu.
12 Du, vår Gud, skall du icke hålla dom över dem? Ty vi förmå intet mot denna stora hop som kommer emot oss, och själva veta vi icke vad vi skola göra, utan till dig se våra ögon."
ʻE homau ʻOtua, ʻe ʻikai te ke fakamaauʻi ʻakinautolu? He ʻoku ʻikai ha mālohi ʻiate kimautolu ki he fuʻu tokolahi ni ʻoku haʻu ke tauʻi ʻakimautolu: pea ʻoku ʻikai te mau ʻilo foki ʻae meʻa ke fai: ka ʻoku hanga homau mata kiate koe.”
13 Och hela Juda stod där inför HERREN med sina späda barn, sina hustrur och söner.
Pea naʻe tuʻu hake ʻa Siuta kotoa pē ʻi he ʻao ʻo Sihova, fakataha mo ʻenau ngaahi fānau siʻi, mo honau ngaahi uaifi, mo ʻenau ngaahi fānau.
14 Då kom HERRENS Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit, av Asafs söner,
Pea naʻe hoko ai ʻae Laumālie ʻo Sihova kia Saesieli ko e foha ʻo Sakalia, ko e foha ʻo Penaia, ko e foha ʻo Seieli, ko e foha ʻo Matania, ko e tangata Livai ʻi he ngaahi foha ʻo ʻAsafi, ʻi he lotolotonga ʻoe fakataha:
15 och han sade: "Akten härpå, alla I av Juda, och I Jerusalems invånare, och du konung Josafat. Så säger HERREN till eder: Frukten icke och varen icke förfärade för denna stora hop, ty striden är icke eder, utan Guds.
Pea pehē ʻe ia, “Mou fanongo mai, ʻa Siuta kotoa pē, mo e kakai ʻo Selūsalema, mo koe ʻae tuʻi ko Sihosafate, ʻOku pehē mai ʻe Sihova kiate kimoutolu, ʻoua naʻa mou manavahē pe ilifia koeʻuhi ko e fuʻu kakai tokolahi ni: he ʻoku ʻikai ʻamoutolu ʻae tau, ka ʻoku ʻi he ʻOtua ia.
16 Dragen i morgon ned mot dem. De draga då upp på Hassishöjden, och I skolen träffa dem vid andan av dalen, framför Jeruels öken.
Mou ʻalu hifo ʻapongipongi kiate kinautolu: vakai, ʻoku nau ʻalu hake ʻi he tahifohifo ʻo Sisi: pea te mou maʻu atu ʻakinautolu ʻi he ngataʻanga ʻoe vaitafe, ʻi he mata toafa ʻo Silueli.
17 Men därvid bliver det icke eder sak att strida. I skolen allenast träda fram och stå stilla och se på, huru HERREN frälsar eder, I av Juda och Jerusalem. Frukten icke och varen icke förfärade. Dragen i morgon ut mot dem, och HERREN skall vara med eder."
ʻE ʻikai te mou tau ʻi he tau ni: kae tuʻumaʻu pe, ʻE Siuta mo Selūsalema, pea tuʻu longo pe, pea mamata ki he fakamoʻui ʻa Sihova maʻamoutolu: ʻoua naʻa mou manavahē pe ilifia: ʻalu atu kiate kinautolu ʻapongipongi: koeʻuhi ʻe ʻiate kimoutolu ʻa Sihova.”
18 Då böjde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Juda män och Jerusalems invånare föllo ned för HERREN och tillbådo HERREN.
Pea naʻe punou hifo hono fofonga ʻe Sihosafate mo hono mata ki he kelekele: pea naʻe tō fakafoʻohifo ʻi he ʻao ʻo Sihova ʻa Siuta kotoa pē mo e kakai kotoa pē ʻo Selūsalema, ʻonau hū kia Sihova.
19 Och de av leviterna, som tillhörde kehatiternas och koraiternas barn, stodo upp och lovade HERREN, Israels Gud, med hög och stark röst.
Pea naʻe tuʻu hake ʻae kau Livai, ʻoe fānau ʻae kau Kohate, pea ʻi he fānau ʻa Kola, ke nau fakamālō kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli ʻaki ʻae leʻo lahi ʻo māʻolunga.
20 Men bittida följande morgon drogo de ut till Tekoas öken. Och när de drogo ut, trädde Josafat fram och sade: "Hören mig, I av Juda och I Jerusalems invånare. Haven tro på HERREN, eder Gud, så skolen I hava ro. Och tron på hans profeter, så skolen I bliva lyckosamma."
Pea naʻa nau tuʻu hengihengi hake ʻi he ʻapongipongi, ʻo ʻalu atu ki he toafa ʻo Tikoa: pea ʻi heʻenau ʻalu atu, naʻe tuʻu ʻa Sihosafate ʻo ne pehē, “ʻE Siuta, mo kimoutolu ʻae kakai ʻo Selūsalema, tokanga kiate au: Tui kia Sihova ko homou ʻOtua, ko ia ʻe fakatuʻumaʻu ai ʻakimoutolu: tui ki heʻene kau palōfita, ko ia te mou monūʻia ai.”
21 Och sedan han hade rådfört sig med folket, ställde han upp män som skulle sjunga till HERRENS ära och lova honom i helig skrud, under det att de drogo ut framför den väpnade hären; de skulle sjunga: "Tacken HERREN, ty hans nåd varar evinnerligen."
Pea hili ʻa ʻene fakakaukau fakataha mo e kakai, naʻe tuʻutuʻuni ʻe ia ʻae kau hiva kia Sihova, ke nau fakaongo lelei ʻae matamatalelei ʻoe māʻoniʻoni, ʻi heʻenau ʻalu kituaʻā ʻi he ʻao ʻoe tau, mo nau lea ʻo pehē, “Fakafetaʻi kia Sihova: he ʻoku tolonga taʻengata ʻene angaʻofa.”
22 Och just som de begynte med sången och lovet, lät HERREN ett angrepp ske bakifrån på Ammons barn och Moab och folket ifrån Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo slagna.
Pea ʻi heʻenau kamata ʻae hiva mo fai ʻae fakafetaʻi, naʻe fakatoka ʻe Sihova ʻae ngaahi malumu ki he fānau ʻa ʻAmoni, mo Moape, mo e moʻunga ko Seia naʻe haʻu ke tauʻi ʻa Siuta: pea naʻe teʻia ʻakinautolu.
23 Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifrån Seirs bergsbygd och gåvo dem till spillo och förgjorde dem; och när de hade gjort ände på folket ifrån Seir, hjälptes de åt att nedgöra varandra.
He naʻe tuʻu ʻae fānau ʻa ʻAmoni mo Moape ʻo tauʻi ʻae kakai ʻoe moʻunga ko Seia, pea taaʻi mo fakaʻauha ʻakinautolu: pea hili ʻenau fakangata ʻae kakai ʻo Seia, ʻaia nau fai ʻo fetokoniʻaki ʻi he fetāmateʻaki ʻakinautolu.
24 När sedan Juda män kommo upp på höjden, varifrån man kunde se ut över öknen, och vände sig mot fiendernas hop, fingo de se dessa ligga döda på jorden, och ingen hade undkommit.
Pea ʻi he hoko ʻa Siuta ʻo ofi ki he fale leʻo ʻi he toafa, pea nau fakasio atu ki he kakai, pea ʻiloange, ko e ngaahi sino mate pe ʻakinautolu, kuo nau tō ki he kelekele, pea naʻe ʻikai ha niʻihi kuo hao.
25 Och när Josafat begav sig dit med sitt folk för att plundra och taga byte från dem, funno de där en myckenhet av gods och av döda kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig så mycket att de icke kunde bära det. Och de fortsatte plundringen i tre dagar; så stort var bytet.
Pea ʻi he hoko ʻa Sihosafate mo hono kakai ke ʻave ʻae vete ʻonautolu, naʻa nau ʻilo ʻiate kinautolu ʻae koloa lahi ʻi honau ngaahi sino mate, mo e ngaahi teunga maʻongoʻonga, ʻaia naʻa nau vete maʻanautolu, naʻe lahi hake ʻi heʻenau mafai ke fetuku ʻo ʻave: pea naʻa nau ʻaho tolu ʻi he tānaki ʻae koloa vete, he naʻe lahi ia.
26 Men på fjärde dagen församlade de sig i Berakadalen; där lovade de HERREN, och därav fick det stället namnet Berakadalen, såsom det heter ännu i dag.
Pea ʻi hono ʻaho fā, naʻa nau fakakātoa ʻakinautolu ʻi he toafa ko Pelaka: he naʻa nau fakafetaʻi kia Sihova ʻi ai, ko ia naʻe fakahingoa ai ʻae potu ko ia ko “Pelaka,” ʻo aʻu ki he ʻaho ni.
27 Därefter vände alla Judas och Jerusalems män, med Josafat i spetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hade berett dem glädje genom vad som hade skett med deras fiender.
Pea naʻe tafoki ʻae tangata kotoa pē ʻo Siuta mo Selūsalema, pea muʻomuʻa ʻa Sihosafate ʻiate kinautolu, ke nau toe ʻalu ki Selūsalema ʻi he fiefia: he naʻe fakafiefiaʻi ʻakinautolu ʻe Sihova ki honau ngaahi fili.
28 Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och tågade till HERRENS hus.
Pea naʻa nau haʻu ki Selūsalema, mo e ngaahi ūtete mo e ngaahi haʻape mo e ngaahi meʻa lea ki he fale ʻo Sihova.
29 Och en förskräckelse ifrån Gud kom över alla de främmande rikena, när de hörde att HERREN hade stritt mot Israels fiender.
Pea naʻe [tō ]ʻae manavahē ki he ʻOtua ki he ngaahi puleʻanga kotoa pē ʻoe ngaahi fonua ko ia, ʻi heʻenau ongoʻi naʻe tau ʻe Sihova ki he ngaahi fili ʻo ʻIsileli.
30 Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud lät honom få lugn på alla sidor.
Ko ia naʻe fiemālie ʻae puleʻanga ʻo Sihosafate: he naʻe foaki kiate ia ʻe hono ʻOtua ʻae fiemālie ʻi he potu kotoa pē.
31 Så regerade Josafat över Juda. han var trettiofem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugufem år i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter.
Pea naʻe pule ʻa Sihosafate ki Siuta: naʻe tolungofulu taʻu mo e taʻu ʻe nima ia ʻi heʻene kamata pule, pea naʻe pule ia ʻi he taʻu ʻe uofulu ma nima ʻi Selūsalema. Pea ko e hingoa ʻo ʻene faʻē ko ʻAsupa ko e ʻofefine ʻo Sili.
32 Och han vandrade på sin fader Asas väg, utan att vika av ifrån den; han gjorde nämligen vad rätt var i HERRENS ögon.
Pea naʻe ʻalu ia ʻi he ngaahi hala ʻo ʻAsa ko ʻene tamai, pea naʻe ʻikai tafoki mei ai, ka naʻe fai ʻe ia ʻaia naʻe lelei ʻi he ʻao ʻo Sihova.
33 Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, och ännu hade folket icke vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.
Ka ko e moʻoni naʻe ʻikai liʻaki ʻae ngaahi potu māʻolunga: koeʻuhi naʻe teʻeki ai teuteu honau loto ʻe he kakai ki he ʻOtua ʻo ʻenau ngaahi tamai.
34 Vad nu mer är att säga om Josafat, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i Jehus, Hananis sons, krönika, som är upptagen i boken om Israels konungar.
Pea ko eni ko hono toe ʻoe ngāue ʻa Sihosafate, ko e ʻuluaki mo e kimui, vakai, kuo tohi ia ʻi he tohi ʻa Sehu, ko e foha ʻo Hanani, ʻaia kuo lau ia ʻi he tohi ʻoe ngaahi tuʻi ʻo ʻIsileli.
35 Men sedan förband sig Josafat, Juda konung, med Ahasja, Israels konung, fastän denne var ogudaktig i sina gärningar;
Pea hili ʻae meʻa ni naʻe fakakau ia ʻe Sihosafate kia ʻAhasia ko e tuʻi ʻo ʻIsileli, ʻaia naʻe fai angakovi lahi:
36 han förband sig med honom för att bygga skepp som skulle gå till Tarsis. Och de byggde skepp i Esjon-Geber.
Pea naʻa ne kau taha mo ia ke faʻu ʻae ngaahi vaka ke ʻalu ki Tasisi: pea naʻa nau faʻu ʻae ngaahi vaka ʻi Esioni-Kepa.
37 Då profeterade Elieser, Dodavahus son, från Maresa, mot Josafat; han sade: "Därför att du har förbundit dig med Ahasja, skall HERREN låta ditt företag bliva om intet." Och somliga av skeppen ledo skeppsbrott, så att de icke kunde gå till Tarsis.
Pea naʻe lea ai ʻa ʻEliesa ko e foha ʻo Totava mei Malesa ʻo valoki ʻa Sihosafate, ʻo pehē, “Ko e meʻa ʻi hoʻo kau koe kia ʻAhasia, kuo maumau hoʻo ngaahi ngāue ʻe Sihova. Pea naʻe maumau ʻae ngaahi vaka, ko ia naʻe ʻikai te nau faʻa folau ki Tasisi.”
