2 Krönikeboken 19

1 Men Josafat, Juda konung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem.

Kane Jehoshafat ruodh Juda noduogo ode Jerusalem kongima,

2 Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade till honom: "Skall man då hjälpa den ogudaktige? Skall du då älska dem som hata HERREN? För vad du har gjort vilar nu HERRENS förtörnelse över dig.

Jehu janen ma wuod Hanani nodhi mondo orom kode kendo nonyiso ruoth niya, “Bende dikony joricho kendo iher jogo mochayo Jehova Nyasaye? Mirimb Jehova Nyasaye ni kuomi nikech isetimo ma.

3 Dock har något gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat Aserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud."

Kata kama nitiere ber moko kuomi nikech isegolo e piny sirni milamo mag Ashera kendo chunyi bende iseketo mondo omany Nyasaye.”

4 Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han åter ut bland folket, ifrån Beer-Seba ända till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till HERREN, deras fäders Gud.

Jehoshafat nodak Jerusalem, nochako owuok kendo kolimo joge koa Bersheba nyaka chop piny gode matindo mag Efraim kendo kojiwo chunygi mondo gidwog ir Jehova Nyasaye ma Nyasach kweregi.

5 Och han anställde domare i landet, i alla Juda befästa städer, särskilda för var stad.

Noketo jongʼad bura e piny, e mier duto madongo mag Juda mochiel gohinga.

6 Och han sade till dessa domare: "Sen till, vad I gören; ty I dömen icke människodom, utan HERRENS dom, och han är närvarande, så ofta I dömen.

Nonyisogi niya, “Paruru malongʼo gima utimo, nikech ok ungʼad bura gi nying dhano to ungʼado e nying Jehova Nyasaye man kodu e seche mungʼadoe bura.

7 Låten alltså nu fruktan för HERREN vara över eder. Given akt på vad I gören; ty hos HERREN, vår Gud, finnes ingen orätt, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor."

Emomiyo tiuru ka luoro mar Nyasaye ni kodu. Ritreuru ka ungʼado bura nimar kuom Jehova Nyasaye ma Nyasachwa onge tim marach kata dewo wangʼ kata chulo asoya.”

8 Också i Jerusalem hade Josafat anställt några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma HERRENS dom och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem,

Bende e Jerusalem, Jehoshafat noketo jo-Lawi, jodolo kaachiel gi jotend anywola moko mag jo-Israel mondo ongʼad bura e nying Jehova Nyasaye kendo mondo gikel kwe e tungni. Kendo negidak Jerusalem.

9 bjöd han dem och sade: "Så skolen I göra i HERRENS fruktan, redligt och med hängivet hjärta.

Nochikogi kama, Nyaka uti tijeu gi adiera kendo gi chunyu duto ka uluoro Jehova Nyasaye.

10 Och så ofta någon rättssak drages inför eder av edra bröder, som bo i sina städer, det må gälla dom i en blodssak eller eljest tillämpning av lag och bud, stadgar och rätter, då skolen I varna dem, så att de icke ådraga sig skuld inför HERREN, varigenom förtörnelse kommer över eder och edra bröder. Så skolen I göra, för att I icke mån ådraga eder skuld.

Kuom wach moro amora mane okel e nyimu gi joweteu modak e mier, bedni en wach nek kata weche moko mag chik, yorene kata weche mag buchene to nyaka usiemgi ni kik giketh e nyim Jehova Nyasaye, ka ok kamano to mirimbe nobi kuomu kod kuom joweteu. Kutimo ma, to ok unutim richo.

11 Och se, översteprästen Amarja skall vara eder förman i alla HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsmän under eder. Varen nu ståndaktiga i vad I gören, och HERREN skall vara med den som är god."

“Amaria jadolo maduongʼ ema notelnu e weche duto mag Jehova Nyasaye, to Zebadia wuod Ishmael ma jatend dhood Juda to notelnu e weche duto mag ruoth, to jo-Lawi noti kaka jotelo kuomu. Tiuru ka un gi chir, kendo Jehova Nyasaye obed gi jogo matimo maber.”