2 Krönikeboken 19

1 Men Josafat, Juda konung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem.

Hiche jouhin Judah lengpa Jehoshaphat hi, Jerusalem ain mun langa damsellin akinung letan ahi.

2 Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade till honom: "Skall man då hjälpa den ogudaktige? Skall du då älska dem som hata HERREN? För vad du har gjort vilar nu HERRENS förtörnelse över dig.

Hanani chapa themgao Jehu chu lengpatoh kimuton achen hitin agaseijin ahi, “Miphalou panpileh Pakai doujing ho langa pan lah hi dih nasah hinam?” Hijeh chun nachunga Pakai alunghangtan ahi.

3 Dock har något gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat Aserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud."

Ahijeng vang'in nachunga hin naphat na phabep akimudoh in ahi, ajeh chu nangin mipihon anahou’u Asherah doilim thinga kisem ho napaidoh in; chuleh nalung thim in Pathen lungdeilam holnomna naneijin ahi.

4 Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han åter ut bland folket, ifrån Beer-Seba ända till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till HERREN, deras fäders Gud.

Hiti hin Jehoshaphat hi Jerusalem a apansan, chule amahi akipatdoh in Beersheba’a kon in Ephraim lhang geijin aga cheovin; hitichun mipiho chu apu apa teu Pathen henga apuilut kit in ahi.

5 Och han anställde domare i landet, i alla Juda befästa städer, särskilda för var stad.

Hichejou chun Jehoshaphat in kul kikai khum kho piho jousea chun, thutan vaihom ho akoisoh keijin ahi.

6 Och han sade till dessa domare: "Sen till, vad I gören; ty I dömen icke människodom, utan HERRENS dom, och han är närvarande, så ofta I dömen.

Aman thutan vaihom hochu ahilchah in, “Nakin natoh nauvahin chingtheijun, ajeh chu nangho mihem adia thutan nahi pouve, Pathen dinga joh thutan nahiu ahi.”

7 Låten alltså nu fruktan för HERREN vara över eder. Given akt på vad I gören; ty hos HERREN, vår Gud, finnes ingen orätt, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor."

“Pathen jana neitah le chingthei tahin tongun, ajeh chu i-Pathen uhin joulhepna, langneina chule nehguh bol hi athet ahi,” ati.

8 Också i Jerusalem hade Josafat anställt några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma HERRENS dom och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem,

Hichechung chonchun aman Jerusalem Pakai dan sukeh ho chunga thutan dingin, Jehoshaphat in Levi hole thempu ho chule Israel mipa holah a athupicheh Jerusalem a hung kile hochu apansah in ahi.

9 bjöd han dem och sade: "Så skolen I göra i HERRENS fruktan, redligt och med hängivet hjärta.

Hitichun aman thupeh aneiyin, “Nanghon Pathen jana neitah leh lungthim kitahna neija thu natandiu ahi,” ati.

10 Och så ofta någon rättssak drages inför eder av edra bröder, som bo i sina städer, det må gälla dom i en blodssak eller eljest tillämpning av lag och bud, stadgar och rätter, då skolen I varna dem, så att de icke ådraga sig skuld inför HERREN, varigenom förtörnelse kommer över eder och edra bröder. Så skolen I göra, för att I icke mån ådraga eder skuld.

“Khopi mi nachen khompi khopi khat a kona tolthat thu hihen lang dan khat touleh thupeh khat tou sukeh hijongleh, Pathen dounaa chonset abol louna dinga chingthei tah a pan alahna ding in thupeh aneiyin ahi. Hitia chu nabol louva ahileh, nachung uva Pathen lunghanna chuding ahi. Amavang natoh diudol phatah a natohuva ahileh themmo nachan loudiu ahi,” atipeh e.

11 Och se, översteprästen Amarja skall vara eder förman i alla HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsmän under eder. Varen nu ståndaktiga i vad I gören, och HERREN skall vara med den som är god."

Houlam thudol jousea thempulen Amariah hi thaneipen hiding, chuleh Judah gam vaipo Ishmeal chapa Zedekiah hi mipiholah a thutan dia; athaneipen hiding ahi. Levite hin thu kitanna jouse hi iti chelhahnam ti avetsuiding, hangsan tah in thu kapeh hi tong doh un, Pakaiyin thudih'a thu kitanna jouse apanpi ding ahi! ati.