2 Krönikeboken 15

1 Och över Asarja, Odeds son, kom Guds Ande.

Pea naʻe hoko mai ʻae Laumālie ʻoe ʻOtua kia ʻAsalia ko e foha ʻo Oteti:

2 Han gick ut mot Asa och sade till honom: "Hören mig, du, Asa, och I, hela Juda och Benjamin. HERREN är med eder, när I ären med honom, och om I söken honom, så låter han sig finnas av eder; men om I övergiven honom, så övergiver han ock eder.

Pea naʻe ʻalu kituʻa ia ke fakafetaulaki kia ʻAsa ʻo ne pehē kiate ia, “ʻE ʻAsa, mo Siuta kotoa pē, mo Penisimani, mou fanongo kiate au. ʻOku ʻiate kimoutolu ʻa Sihova, lolotonga ʻoku mou ʻiate ia: pea kapau ʻoku mou kumi kiate ia, te ne tuku ke mou ʻilo ia: pea kapau ʻoku mou liʻaki ia, te ne liʻaki ʻakimoutolu.

3 En lång tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem, och utan någon lag.

Pea ko eni, kuo nofo fuoloa ʻa ʻIsileli ʻo masiva ʻOtua moʻoni, pea masiva taulaʻeiki ke akonaki, pea masiva fono.

4 Men i sin nöd omvände de sig till HERREN, Israels Gud, och när de sökte honom, lät han sig finnas av dem.

Ka ʻi heʻenau tafoki ʻi heʻenau mamahi kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, ʻonau kumi ia, naʻe ʻilo ia ʻekinautolu.

5 Under de tiderna fanns ingen trygghet, när man gick ut eller in; utan stor förvirring rådde bland alla dem som bodde här i länderna,

Pea ʻi he ngaahi kuonga ko ia naʻe ʻikai ha fiemālie kiate ia naʻe ʻalu kituaʻā, pe kiate ia naʻe haʻu ki loto, ka naʻe ʻi he kakai kotoa pē ʻoe ngaahi fonua ʻae ngaahi mamahi lahi.

6 och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gud förvirrade dem med allt slags nöd.

Pea naʻe fakaʻauha ʻae puleʻanga ʻe taha ʻe he puleʻanga ʻe taha, mo e kolo ʻae kolo: he naʻe fakamamahi ʻakinautolu ʻe he ʻOtua ʻi he ngaahi meʻa mamahi kotoa pē.

7 Men varen I frimodiga, låten icke modet falla, ty edert verk skall få sin lön."

Ko ia ke mou mālohi, pea ʻoua naʻa tuku ke vaivai homou nima: he ko hoʻomou ngāue ʻe totongi ia.”

8 När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas och Benjamins hela land och ur de städer som han hade tagit i Efraims bergsbygd, och upprättade åter HERRENS altare, det som stod framför HERRENS förhus.

Pea ʻi he fanongo ʻe ʻAsa ki he ngaahi lea ni, mo e akonaki ʻa Oteti ko e palōfita, naʻa ne fiemālie ai, pea tukuange leva ʻe ia ʻae ngaahi ʻotua loi mo e kovi lahi, mei he fonua kotoa pē ʻo Siuta mo Penisimani, pea mei he ngaahi kolo naʻa ne toki maʻu, pea mei he moʻunga ko ʻIfalemi, pea ne fakafoʻou ʻae feilaulauʻanga ʻo Sihova, ʻaia naʻe ʻi he mata ʻoe fale hala ʻo Sihova.

9 Och han församlade hela Juda och Benjamin, så ock de främlingar ifrån Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty många från Israel hade gått över till honom, när de sågo att HERREN, hans Gud, var med honom.

Pea ne fakataha ʻa Siuta kotoa pē mo Penisimani, fakataha mo e kau muli meia ʻIfalemi mo Manase, pea meia Simione: he naʻe haʻu ʻae tokolahi kiate ia mei ʻIsileli, ʻi heʻenau mamata ʻoku ʻiate ia ʻa Sihova ko hono ʻOtua.

10 Och de församlade sig till Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår,

Ko ia naʻa nau fakakātoa ai ʻakinautolu ʻi Selūsalema, ʻi hono tolu ʻoe māhina, ʻi hono hongofulu ma nima ʻoe taʻu ʻoe pule ʻa ʻAsa.

11 och offrade på den dagen åt HERREN sju hundra tjurar och sju tusen djur av småboskapen, uttagna av det byte som de hade fört med sig.

Pea naʻa nau ʻatu kia Sihova ʻi he kuonga ko ia, ʻi he vete naʻa nau fetuku, ko e fanga pulu ʻe fitungeau mo e fanga sipi ʻe fitu afe.

12 Och de ingingo det förbundet att de skulle söka HERREN, sina fäders Gud, av allt sitt hjärta och av all sin själ,

Pea naʻa nau alea fakataha ʻo fai ʻae fuakava ke nau kumi kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻenau ngaahi tamai ʻaki honau loto kotoa mo honau laumālie kotoa:

13 och att var och en som icke sökte HERREN, Israels Gud, han skulle bliva dödad, liten eller stor, man eller kvinna.

‌ʻO pehē, ke ʻilonga ia ʻe ʻikai loto ke kumi kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli ke tāmateʻi ia, ko ha siʻi ia pe ko e lahi, ko e tangata ia pe ko e fefine.

14 Och de gåvo HERREN sin ed med hög röst och under jubel, och under det att trumpeter och basuner ljödo.

Pea naʻa nau fuakava kia Sihova ʻi he leʻo lahi, pea ʻi he mavava, mo e ngaahi meʻalea, pea mo e ngaahi meʻa ifi.

15 Och hela Juda gladde sig över eden; ty de hade svurit den av allt sitt hjärta, och de sökte HERREN med hela sin vilja, och han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.

Pea naʻe fiefia ʻa Siuta kotoa pē ʻi he fuakava: he naʻa nau fuakava ʻaki honau loto kotoa: pea naʻe hā mai ia kiate kinautolu: pea naʻe foaki ʻe Sihova kiate kinautolu ʻae fiemālie mei he potu kotoa pē.

16 Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka från hennes drottningsvärdighet, därför att hon hade satt upp en styggelse åt Aseran; Asa högg nu ned styggelsen och krossade de och brände upp den i Kidrons dal.

Pea ko e meʻa kia Meaka ko e faʻē ʻa ʻAsa ko e tuʻi, naʻa ne liua ia ke ʻoua naʻa pule ia, ko e meʻa ʻi heʻene ngaohi ʻae ʻotua loi ʻi he vao tapu: pea naʻe tā hifo ʻe ʻAsa hono ʻotua loi, pea naʻe laiki ia, pea tutu ia ʻi he veʻe vaitafe ko Kitiloni.

17 Men offerhöjderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asas hjärta gudhängivet, så länge han levde.

Ka naʻe ʻikai hiki ʻae ngaahi potu māʻolunga mei ʻIsileli: ka ko e moʻoni naʻe angatotonu ʻae loto ʻo ʻAsa ʻi hono ngaahi ʻaho kotoa pē.

18 Och han förde in i Guds hus både vad hans fader och vad han själv hade helgat åt HERREN: silver, guld och kärl.

Pea naʻe fetuku ʻe ia ki he fale ʻoe ʻOtua ʻae ngaahi meʻa naʻe fakatapui ʻe heʻene tamai, mo e meʻa naʻa ne fakatapui ʻe ia, ʻae siliva, mo e koula, mo e ngaahi ipu.

19 Och intet krig uppstod förrän i Asas trettiofemte regeringsår.

Pea naʻe ʻikai ha tau ʻo aʻu ki he taʻu ʻe tolungofulu ma nima ʻoe pule ʻo ʻAsa.