1 Timotheosbrevet 4
1 Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.
Ka ʻoku lea fakapatonu mai ʻae Laumālie, ʻe hē ʻae niʻihi mei he tui ʻi he ngaahi kuonga fakamui, ʻo tokanga ki he ngaahi laumālie fakahala, mo e ngaahi akonaki ʻoe kau tēvolo;
2 Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors som i sina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar,
ʻI he mālualoi ʻokinautolu ʻoku lea loi; kuo hunuhunu honau ʻatamai ʻaki ʻae ukamea vela;
3 och som förbjuda äktenskap och vilja att man skall avhålla sig från allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksägelse mottagas av dem som tro och hava lärt känna sanningen.
ʻO fekau ke ʻoua naʻa mali, mo nau fakatapui ʻae ngaahi meʻakai, ʻaia naʻe fakatupu ʻe he ʻOtua ke maʻu ʻi he fakafetaʻi ʻekinautolu ʻoku tui pea ʻilo ʻae moʻoni.
4 Ty allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt, när det mottages med tacksägelse:
He ʻoku lelei ʻaia kotoa pē kuo fakatupu ʻe he ʻOtua, pea ʻoku ʻikai ha meʻa ke siʻaki, ʻo kapau ʻe maʻu ia ʻi he fakafetaʻi:
5 det bliver nämligen helgat genom Guds ord och genom bön.
He kuo fakangofua ia ʻe he folofola ʻae ʻOtua mo e lotu.
6 Om du framlägger detta för bröderna, så bevisar du dig såsom en god Kristi Jesu tjänare, då du ju hämtar din näring av trons och den goda lärans ord, den läras som du troget har efterföljt.
Kapau te ke fakamanatuʻi ʻae ngaahi meʻa ni ki he kāinga, te ke hoko ko e faifekau lelei ʻa Sisu Kalaisi, ʻo taau mo hoʻo fafangaʻi ʻi he ngaahi lea ʻoe tui mo e akonaki lelei, ʻaia kuo ke lavaʻi hono ʻiloʻi.
7 Men de oandliga käringfablerna må du visa ifrån dig. Öva dig i stället själv i gudsfruktan.
Ka ko e ngaahi talatupuʻa launoa mo fakafinemātuʻa ke siʻaki, ka ke ngaue koe ki he angafakaʻotua.
8 Ty lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden och för den tillkommande.
He ʻoku siʻi hono ʻaonga ʻoe ngaue ki he sino: ka ko e angafakaʻotua ʻoku ʻaonga ia ki he meʻa kotoa pē, ʻoku ʻi ai ʻae talaʻofa ʻoe moʻui ko eni, pea mo ia ʻe hoko mai.
9 Detta är ett fast ord och i allo värt att mottagas.
Ko e tala moʻoni eni, pea taau mo e kakai kotoa pē ke maʻu.
10 Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro.
He ko ia ia ʻoku tau ngaue ai mo kātaki ʻae manuki, he ʻoku tau falala ki he ʻOtua moʻui, ʻaia ko e Fakamoʻui ia ʻoe kakai kotoa pē, kae lahi kiate kinautolu ʻoku tui.
11 Så skall du bjuda och undervisa.
Ke ke fekau ʻae ngaahi meʻa ni mo ako ʻaki.
12 Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull; fastmer må du för dem som tro bliva ett föredöme i tal och i vandel, i kärlek, i tro och i renhet.
ʻOua naʻa manukiʻi hoʻo kei siʻi ʻe ha taha; ka ke ʻi he kakai tui ko e fakaʻilonga, ʻi he lea, mo e ʻulungāanga, mo e ʻofa, mo e faianga, mo e tui, mo e māʻoniʻoni.
13 Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana och undervisa, till dess jag kommer.
Tokanga koe ki he lau tohi, mo e enginaki, mo e akonaki, kaeʻoua ke u ʻalu atu.
14 Försumma icke att vårda den nådegåva som finnes i dig, och som gavs dig i kraft av profetord, under handpåläggning av de äldste.
ʻOua naʻa ke taʻetokangaʻi ʻae meʻa foaki ʻoku ʻiate koe, ʻaia naʻe foaki kiate koe ʻi he kikite, mo e hilifaki ʻoe nima ʻoe kau mātuʻa.
15 Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbar för alla.
Fakalaulauloto ki he ngaahi meʻa ni; ke ke moʻua koe ki ai; koeʻuhi ke hā mai hoʻo fakaʻaʻau ki muʻa ʻi he meʻa kotoa pē.
16 Hav akt på dig själv och på din undervisning, och håll stadigt ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem som höra dig.
Ke ke vakai kiate koe, pea ki he akonaki; pea faifai maʻu pe ki ai: koeʻuhi ʻi hoʻo fai ia te ke fakamoʻui koe, mo kinautolu ʻoku fanongo kiate koe.
