1 Thessalonikerbrevet 5
1 Vad åter angår tid och stund härför, så är det icke behövligt att därom skriva till eder, käre bröder.
Ka ko e meʻa ʻi he ngaahi kuonga mo e ngaahi faʻahitaʻu, ʻoku ʻikai ʻaonga, ʻe kāinga, ke u tohi kiate kimoutolu.
2 Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten.
He ʻoku mou ʻilo fakapapau, ko e ʻaho ʻoe ʻEiki ʻoku haʻu ʻo hangē ko e kaihaʻa ʻi he poʻuli.
3 Bäst de säga: "Allt står väl till, och ingen fara är på färde", då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan.
He ʻoka nau ka pehē, “Fiemālie mo lelei pe;” ʻe hoko fakafokifā ʻae fakaʻauha kiate kinautolu, ʻo hangē ko e langā ki ha fefine feitama; pea ʻe ʻikai te nau hao.
4 Men I, käre bröder, I leven icke mörker, så att den dagen kan komma över eder såsom en tjuv;
Ka ko kimoutolu, ʻe kāinga, ʻoku ʻikai te mou ʻi he poʻuli, koeʻuhi ke moʻua ʻakimoutolu ʻe he ʻaho ko ia ʻo hangē ha kaihaʻa.
5 I ären ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi höra icke natten eller mörkret till;
Ko e fānau ʻae maama ʻakimoutolu kotoa pē, mo e fānau ʻae ʻaho: ʻoku ʻikai ʻoe pō ʻakitautolu, pe ʻoe poʻuli.
6 låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra.
Ko ia ke ʻoua naʻa mohe ʻakitautolu, ʻo hangē ko e niʻihi; ka tau leʻo pea tau fakapotopoto.
7 De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna, de äro druckna om natten;
He ko kinautolu ʻoku mohe, ʻoku mohe ʻi he pō; pea ko kinautolu ʻoku kona, ʻoku kona ʻi he pō.
8 men vi som höra dagen till, vi må vara nyktra, iklädda trons och kärlekens pansar, med frälsningens hopp såsom hjälm.
Ka ke fakapotopoto ʻakitautolu ʻoku ʻoe ʻaho, ʻo ʻai ki he fatafata ʻae sifa ko e tui mo e ʻofa; pea tau tatā ʻaki ʻae ʻamanaki lelei ki he fakamoʻui.
9 Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus,
He naʻe ʻikai tuʻutuʻuni ʻakitautolu ʻe he ʻOtua ki he houhau, ka ke tau maʻu ʻae fakamoʻui ʻi hotau ʻEiki ko Sisu Kalaisi.
10 som har dött för oss, på det att vi må leva tillika med honom, vare sig vi ännu äro vakna eller vi äro avsomnade.
ʻAia naʻe pekia koeʻuhi ko kitautolu, koeʻuhi, ka tau ka ʻā pe mohe, ke tau moʻui fakataha mo ia.
11 Trösten därför varandra, och uppbyggen varandra inbördes, såsom I ock redan gören.
Ko ia ke mou fefakafiemālieʻaki ʻakimoutolu, ʻo felangaʻaki hake ʻakimoutolu, ʻo hangē foki ko ia ʻoku mou fai.
12 Vi bedja eder, käre bröder, att rätt uppskatta de män som arbeta bland eder, och som äro edra föreståndare i Herren och förmana eder.
Pea ʻoku mau kole kiate kimoutolu, ʻe kāinga, ke mou ʻilo ʻakinautolu ʻoku ngaue ʻiate kimoutolu, pea ʻoku nau puleʻi ʻakimoutolu ʻi he ʻEiki, pea valokiʻi ʻakimoutolu;
13 Låten dem vara eder övermåttan kära, för det verks skull som de utföra. Hållen frid inbördes.
Pea ke mou tokanga lahi ʻaupito kiate kinautolu ʻi he ʻofa koeʻuhi ko ʻenau ngaue. Pea ke mou nonofo feʻofoʻofani pe.
14 Vi bjuda eder, käre bröder: Förmanen de oordentliga, uppmuntren de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen tålamod mot var man.
Pea ko eni, ʻoku mau enginaki kiate kimoutolu, ʻe kāinga, valokiʻi ʻakinautolu ʻoku fakamaveuveu, fakafiemālie ki he kau loto foʻi, poupou ʻae vaivai, ke mou faʻa kātakiʻi kotoa pē.
15 Sen till, att ingen vedergäller någon med ont för ont; faren fastmer alltid efter att göra vad gott är mot varandra och mot var man.
Vakai ke ʻoua naʻa ai ha taha ʻoku totongi ʻae kovi ʻaki ʻae kovi ki ha taha; ka mou tulituli maʻuaipē ki he meʻa ʻoku lelei, ʻiate kimoutolu, pea ki he kakai kotoa pē.
16 Varen alltid glada.
Fiefia maʻuaipē.
17 Bedjen oavlåtligen.
Lotu taʻetuku.
18 Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus.
Fakafetaʻi ʻi he meʻa kotoa pē: he ko e finangalo ia ʻoe ʻOtua ʻia Kalaisi Sisu kiate kimoutolu.
19 Utsläcken icke Anden,
ʻOua naʻa fuifui ʻae Laumālie.
20 förakten icke profetisk tal,
ʻOua naʻa taʻetokanga ki he ngaahi malanga.
21 men pröven allt, behållen vad gott är,
ʻAhiʻahiʻi ʻae ngaahi meʻa kotoa pē puke ke maʻu ʻaia ʻoku lelei.
22 avhållen eder från allt ont, av vad slag det vara må.
Taʻofi ʻakimoutolu mei he matamata kovi kotoa pē.
23 Men fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, så att hela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse.
Pea ʻofa ke fakamāʻoniʻoni haohaoa ʻakimoutolu ʻe he ʻOtua ʻoe melino: pea ʻofa ke fakatolonga taʻehalaia ʻakimoutolu ʻa homou laumālie kotoa, mo homou loto, mo homou sino, ʻo aʻu ki he hāʻele mai ʻa hotau ʻEiki ko Sisu Kalaisi.
24 Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk.
ʻOku moʻoni ʻaia ʻoku ne uiuiʻi ʻakimoutolu; pea te ne mafai foki ia.
25 Käre bröder, bedjen för oss.
E kāinga, hūfia ʻakimautolu.
26 Hälsen alla bröderna med en helig kyss.
ʻOfa atu ki he kāinga kotoa pē ʻaki ʻae ʻuma māʻoniʻoni.
27 Jag besvär eder vid Herren att låta uppläsa detta brev för alla bröderna.
ʻOku ou fekau fakapapau kiate kimoutolu ʻi he ʻEiki, ke lau atu ʻae tohi ni ki he kāinga māʻoniʻoni kotoa pē.
28 Vår Herres, Jesu Kristi, nåd vare med eder.
Ke ʻiate kimoutolu ʻae ʻaloʻofa ʻa hotau ʻEiki ko Sisu Kalaisi. ʻEmeni.
