1 Thessalonikerbrevet 3

1 Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten,

To pongah ka pauep o thai ai naah loe, Athen vangpui ah kaimacae bueng oh nahaeloe hoi tih mue, tiah ka poek o;

2 och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,

nangcae to kang cak o sak moe, na tang o haih kawng pongah thapaekhaih lok thuih hanah, Sithaw toksah kami, Kri tamthanglok hoih taphonghaih bangah toksah ampui, kaicae ih amnawk ah kaom, Timote to nangcae khaeah kang patoeh o:

3 så att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten själva att sådana äro oss förelagda.

hae baktih patanghaih pongah, mi doeh poek amkhraih han om ai: hae tiah patang han ih ni aicae hanah tok ang paek, tito nangmacae mah roe na panoek o boeh.

4 Redan när vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle komma att utstå lidanden. Så har nu ock skett, det veten I.

Raihaih a tong o tih, tiah nangcae hoi nawnto ka oh o naah kang thuih o coek boeh; ka thuih o ih lok baktiah oh tangtang, tito na panoek o.

5 Det var också därför som jag sände honom åstad, när jag icke mer kunde uthärda; ty jag ville veta något om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till äventyrs hade så frestat eder, att vårt arbete skulle bliva utan frukt.

Pacuekkung mah na pacuek o ueloe, patanghaih hoiah ka sak o ih tok to azom pui ah om moeng tih, tiah ka poek pongah, ka pauep thai ai naah nangcae tanghaih panoek hanah Timote to ka patoeh.

6 Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat för oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och sagt oss att I alltjämt haven oss i god hågkomst, och att I längten efter att se oss, likasom vi längta efter eder,

Toe Timote loe vaihi nangcae khae hoi amlaem let boeh, nangcae tanghaih hoi amlunghaih, kaicae nang pahnet o ai, tiah tamthang kahoih to ang sinh; nangcae hnuk han ka koeh o baktih toengah, nangcae mah doeh kaicae hnuk han na koeh o toeng, tiah ang thuih:

7 nu hava vi i fråga om eder, käre bröder, genom eder tro fått hugnad i all vår nöd och allt vårt lidande.

to pongah nawkamyanawk, kam tang o moe, raihaih ka tongh o naah, nangcae tanghaih rang hoiah poek monghaih ka tawnh o:

8 Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren.

Angraeng ah kacakah nang doet o nahaeloe, vaihi kaicae han hinghaih ah oh.

9 Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengäld för all den glädje som vi genom eder hava inför vår Gud?

Nangcae mah aicae Sithaw hmaa ah kaicae han anghoehaih nang paek o pongah, nangcae han kawkruk maw Sithaw khaeah kawnhaih lawk ka thuih o han oh?

10 Natt och dag är det vår innerligaste bön, att vi må få se edra ansikten och avhjälpa vad som kan brista i eder tro.

Nangcae ih krang ka hnuk o moe, tanghaih bangah kangaih hmuen ka koep o sak thai hanah, aqum athun kamthlai ah lawk ka thuih o.

11 Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna vägen till eder.

Aicae Ampa Sithaw angmah hoi aicae Angraeng Jesu mah, nangcae khae kang zoh o thai hanah lam patuek nasoe.

12 Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder,

Nangcae khae ka sak o ih baktih toengah, nangcae mah doeh maeto hoi maeto amlunghaih pung moe, kami boih amlunghaih hoiah akoep o thai hanah, Angraeng mah qoengsak nasoe:

13 så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.

angmah ih kaciim kaminawk hoi nawnto aicae Angraeng Jesu angzoh naah, Anih mah aicae Ampa Sithaw hmaa ah coek koi kaom ai kaciim poekhaih hoiah omsak tih.