1 Thessalonikerbrevet 2
1 I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder.
Joon awaan loong, sen teeteewah ih ejat ehan, seng sen jiinni raatahe ah thaangmuh tah angta eah.
2 Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp.
Sen ih ejat ehan Thesoloni ni sen jiinni maang raari di Philipi ni seng mamet kaanju tahe nyia mame thetre rumta rah ah. Erathan edaante taatje adi uh, seng Rangte ih sen suh heh jiin nawa Ruurang Ese ah baat suh heh chaan kotahe.
3 Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek;
Sen suh baattaan hi loong ah ethih adoleh enyaan tiit tah angka, adoleh seng ih o suh ang abah uh emokwaan tiit tabaatke.
4 utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan.
Erah nang ih bah, saarookwih Rangte ih seng suh mamet baat thuk suh jamha erah jun ih ju baat hi, tumeah Rangte ih Ruurang Ese ah baat thuk suh epun eah ih danje tahe. Seng ih mih toomroon ah ih tabaatke, erah nang ih bah seng tenthun thaaksokte wah, Rangte ah toomroon ah ih liihi.
5 Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning -- Gud är vårt vittne.
Sen ih rapne ne ih jat han, seng ih nyoomnyaak tiit tabaatke eah, adoleh seng ih nyamnyook tiit ah hotthiin suh tabaatke—seng haaki ah Rangte!
6 Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra,
Seng mih ih toom phoongpha he ih tajamke, sen ih ang kojan oh wahoh ih ang koja oh,
7 fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.
Kristo kaamwah angli jun ih sen dowa ejen suk et thengti. Enoothong sen damdi ang tahe adi, seng loong ah minuh ih heh sah kakooncha arah likhiik toongtang angti.
8 I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära.
Seng sen suh rapne ih mongnook thoih Ruurang Ese Rangte jiin nawa luulu lah angthang ih, seng loong roidong ah nep sen suh kotsuh banban ih tongli. Sen ih seng suh rapne ih minchan tahe!
9 I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.
Joon awaan loong, amiimi sen ih samthun et an, seng mamah kah ih chekbek moti rah ah! Sen suh Ruurang Ese Rangte tiit tumbaat koh ih doh seng thoidoh sen phoh cham an ih thun ih no seng rangwuung rangphe ih moti.
10 I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron.
Rangte nyia sen loong ah seng haaki, seng reeraangti loong asuh o ih hanpiita loong raang ih kilingling angta, epun angta nyia emoong muh angta.
11 Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn,
Seng ah sen loong damdi nuh awah neng suh neng sah damdi kareeraang arah likhiik ih tongthaati rah sen ih jat ehali.
12 och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.
Seng ih sen suh chaan tiit baat hi, nak sootsaam eah, nyia sen loong ah marah Rangte tenroonjih ang ah emah ih songtong an, heh ih sen ah heteewah Hasong chaan aphaan pan adoh roong chotong thuk suh poon halan.
13 Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.
Erah dam ih Rangte suh seng ih saarookwih lakookmi mamet li ah ih ejat theng eje. Seng ih sen suh Rangte tiit thokhuikaat tahe adi, sen ih chaat ano ethang etan, mina tiitwaan lah ang Rangte tiit ih thun anno ah, eno Rangte tiit amiisak emah ju angla. Erah thoih Rangte ah o mina ih hanpi han sen damdam ih roong moh hala.
14 I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna --
Joon awaan loong, Rangte mina loong Judia ni mamah ang rumta erah likhiikkhiik ih sen damdi uh emamah ang rumhala, Kristo damdi ang rumta loong likhiik ah. Sen loong ah sen mina na ih siiwi chamnaang tahan neng Jehudi loong ih siiwi chamnaang rumta likhiik ah,
15 av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor,
Teesu Jisu nyia khowah loong tek haatte nyia seng siiwiite loong rah ih ah. Rangte ah neng suh tumthan thungjoongjih angla! Mirep raangtaan suh neng piiara ih tong rumla!
16 i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.
Neng ih seng nep Ranglajatte loong suh neng khopiiroidong tiit baat anep taat tanghaam tahe. Emamah ih neng rangdah ah mathan dah jih angta erah thoon re rumta. Eno amadi Rangte tenkhat ah hethoon ih neng jiinni dat ra hala!
17 Men då vi nu hava måst vara skilda från eder, käre bröder -- visserligen allenast för en kort tid och i utvärtes måtto, icke till hjärtat -- hava vi blivit så mycket mer angelägna att få se edra ansikten och känt stor åstundan därefter.
Joon awaan loong, seng, sen jiin nawa amasah moongkhoomti adi—seng tenthun ni hiikthun tiit ju lah ang ih, seng hansi puh asak nawa taantaan hiikkhoom idi botseh—seng ih tumthan kah ih matjam ih nyia seng ih sen we chotup suh tumthan kah ih ram ih!
18 Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, för min del både en och två gånger -- men Satan har hindrat oss.
Seng sen jiinnah ngaakwang suh rapne taat ih thunti. Nga teewah taantaan ih jaasiit taan we ngaak wang ang ih taat thuntang, ang abah uh Soitaan ih tajen ngaakwang thuk tahang.
19 Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?
Enoothong, sen loong ah—wahoh nang ih sen loong ajuuba! Seng laalom thukte, seng tenroon thukte, adoleh seng Teesu Jisu raaha sa doh seng loong ah heh ngathong nah ejen etti ih khona soongraang suh ah.
20 Ja, I ären vår ära och vår glädje.
Amiimi, sen loong ah seng tenroon theng nyia seng soongraang theng!
