1 Thessalonikerbrevet 2
1 I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder.
Ichil inaosa, eikhoina nakhoigi nanakta lakkhiba adu aremba natte haiba nakhoi nasamakna khang-i.
2 Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp.
Eikhoina Thessalonica-da nakhoigi nanakta laktringeigi mamangda kamdouna eikhoibu Philippi saharda thina toubikhiba amadi ikaiba nanghankhiba haibadu nakhoina khang-i. Adubu ayet-apan kaya ama leiraba phaobada eikhoigi Tengban Mapuna nakhoida Ibungo mangondagi lakpa Aphaba Pao adu haidoknaba eikhoida thouna pinabikhi.
3 Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek;
Eikhoigi haijaba adu asoiba nattraga sengdaba wakhallonda yumpham oiba natte aduga eikhoina kanagumba amatabu lounamnaba hotnade.
4 utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan.
Madugi mahutta, Tengban Mapuna eikhoida phongdok-hanba pamba adu eikhoina matam pumnamakta ngang-i, Maramdi Aphaba Pao adu sinnabada matik chaba ama oina Tengban Mapuna eikhoibu leppire. Eikhoina misingbu pelhannaba hotnade adubu eikhoigi thamoibu chang yengbiba Tengban Mapubu pelhannaba eikhoina sandok-i.
5 Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning -- Gud är vårt vittne.
Eikhoina keidoungeidasu mibu thagatsannaba wahei sijinnade, aduga kaarambabu kupsinnaba tousinnaba wasu sijinade haiba nakhoina khang-i. Tengban Mapuna eikhoigi sakhini.
6 Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra,
Christtagi pakhonchatpa ama oina eikhoina eikhoigi matik adu sijinnaba yaramlabasu, eikhoina nakhoidagi oirabasu kana amadagi oirabasu misingdagi eikhoina thagatpiba phangnaba hotnajade.
7 fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.
Adubu eikhoina nakhoigi narakta leiringei matamda mamana machasingbu luna channa toujabagumna eikhoina pukning tapna leijarammi.
8 I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära.
Eikhoina nakhoibu asukki matik nungsijaba maramna, Tengban Mapugi Aphaba Pao adu khakta nattaduna eikhoigi punsi asi phaobasu nakhoida pithokpada eikoina harao-nungaijakhi.
9 I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.
Ichil inaosa, eikhoigi kanna nomba amasung tamthina waba adu nakhoina soidana ningsinglamgani; eikhoina nakhoida Tengban Mapugi Aphaba pao sandoklingei matamduda nakhoi kana amatada potlum oihandanaba eikhoina ahing nungthil naidana thabak sukhi.
10 I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron.
Thajaba nakhoigi narakta kayada sengna, chumna amadi ayol aran leitana eikhoina chatkhibage haibadu nakhoinasu amasung Tengban Mapunasu sakhini.
11 Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn,
Mapa amana masamakki machasingbu loinabagumna eikhoina nakhoi khudingmakka loinakhi haibadu nakhoina khang-i.
12 och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.
Ibungo mahak masamakki leibaak amasung matik mangal adubu saruk phangminnanaba nakhoibu koubiba Tengban Mapubu pelhanba punsi mahing aduda hingnanaba eikhoina nakhoibu thougatchakhi, themjinjakhi amadi taksinduna leikhi.
13 Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.
Aduga eikhoina karigidamak matam pumbada Tengban Mapubu thagatcharibano haibagi atoppa maram amasu leiri. Madudi eikhoina nakhoida Tengban Mapugi paojel adu purakpa matamda nakhoina madubu takhi amasung mioibadagi lakpa paojel amagum nattaduna tasengnamak Tengban Mapugi waheisu oiriba paojel adubu nakhoina Tengban Mapugi paojel oina lousinjakhi. Maramdi thajaba nakhoida Tengban Mapuna thabak toubiri.
14 I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna --
Aduga Ichil inaosa, nakhoisu Judea-gi Christta Jisuda leiba Tengban Mapugi singlupsing adugi matou loubasing oirakle: Singlupsing aduna Jihudisinggi makhuttagi awa ana khangkhiba aduga mannana nakhoinasu nakhoi nasamakki misinggi maphamdagi awa ana khaangle.
15 av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor,
Jihudising aduna Ibungo Jisubu amadi Tengban Mapugi wa phongdokpibasing adubu hatkhi, aduga eikhoibu ot-neibikhi. Makhoina Tengban Mapubu kayada pelhandriba! Makhoina mi pumnamakta kayada yengthiriba!
16 i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.
Jihudi nattaba phurupsingda aran-khubham purakkadaba paojel adubu eikhoina makhoida sandokpa adu phaoba makhoina thingnaba hotnakhi. Matou asumna makhoina touba pap pumnamak adu maton lomhalle. Aduga houjik Tengban Mapugi asaoba adu akonbada makhoigi mathakta lakle.
17 Men då vi nu hava måst vara skilda från eder, käre bröder -- visserligen allenast för en kort tid och i utvärtes måtto, icke till hjärtat -- hava vi blivit så mycket mer angelägna att få se edra ansikten och känt stor åstundan därefter.
Ichil inaosa, matam khara nakhoidagi eikhoina tonganna leikhiba matam aduda, (thamoigi oinadi lapnakhide adubu hakchanggi khakta oinani), eikhoigi oinadi, eikhoina nakhoibu kayada inakta leihanningkhiba aduga nakhoibu amuk unnanaba eikhoina kayada kanna hotnakhiba!
18 Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, för min del både en och två gånger -- men Satan har hindrat oss.
Maramdi eikhoina nakhoigi nanakta amuk lakpa pamkhi. Paul eihak isamaknasu hanna hanna laknaba hotnakhi, adubu Satan-na eikhoigi lambi thingkhi.
19 Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?
Maramdi, eikhoigi asha, eikhoigi haraojapham amadi Ibungo Jisu Christtana lengbirakpa matamda Ibungogi mangda eikhoigi chaothokchapham oigadouriba luhup adu karino? Madu nakhoi nattabra?
20 Ja, I ären vår ära och vår glädje.
Tasengnamak, nakhoidi eikhoigi chaothokchapham amasung haraojapham aduni.
