1 Thessalonikerbrevet 2
1 I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder.
N ninjaba, yinba bani ke n pundma i kani laa tua fanma.
2 Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp.
Ama tin la ya fala yeni, ya sugidi Filipi dogin nni, nani yin bani maama tin den taani ki cuo ke loli lan ya papaali yeni ti tienu, ki tin waani u tienu o laabaali ŋanmo ke yaani a maba.
3 Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek;
Kelima tin den tundi ya tunda, naa den tie ki baandi yi yeni ya yantiali ki ŋani janbi maam.
4 utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan.
Ama yeni u tienu den diidi ki sua ki ti dagidi k o teni'ti o maama, yeni wani tin den maadi lan ya maama ka k bua tin mangi bi niba pala ka, ama tin den bua ki ya mangidi wani u tienu ya pali.
5 Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning -- Gud är vårt vittne.
I bani ke tin den ye i siigan ya yognu, ti den ke wang'i ti ñɔmandi ka, ti gɔa den pia ŋalmani buama yantiali u tienu tie ti sieda lan ya bonli kuli po.
6 Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra,
Tii den lingi bi nisaliba ya kpiagidi ka, yaabi ba ñaa i kan bii yaabi ba ñaa kaan tianu mɔ, ya yoginu ke ti den pia u paalu ke tieni yeni nani tin tie kilisiti tondiba po.
7 fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.
Ama t den ye mi siigan yeni mi yanjiima, nani o pomado n kubi o bila maama yeni.
8 I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära.
Yeni, ti pali den siadi li po, ti den ye yeni li pamanli, ke tin waani o laabaali ŋanmo, ba u tienu maami beba ka, ama tinba mɔno ya miali yenm po, kelima i buanma ti po i, den pundi lan kani.
9 I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.
Kelima, yi ya tiadi, n kpiiba, ti tuonli yeni ti fala u ñiagu yeni u yienu kuli, tin den tuuni ka ke bua ke tua oba kuli po tugili, ya yoginu ke ti den wangi yi o laabaali ŋanmo
10 I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron.
Yi tie sieda li po, u tienu mɔ tie sieda, ke tii den pia tagili yaali ke li ba fidi ke jagili ti yi siiga.
11 Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn,
Yi gɔ bani ke tin den ye yi siiga, ti den ye i po nani bibaa n tie maami o bid po yeni, ke puun yi i tundi, ke paagidi i pala, ki gɔ tiendi i po sied.
12 och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.
Ke yi ya cuoni maama n ŋani u tienu po, wan yua yi yi o badi dienma nni.
13 Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.
Li ya po, yoginu kuli baa tiendi u tienu baliga ke dugini o ŋanbili po, yeni ya yoginu kuli ke ti gbadi u tienu maama, u tienu maama, yanma, ke ti den tuo ganma, ke la ke tie nisali yantiali ka, ama nani man tie maama, u tienu maama yanma tie maamɔni ke tuuni yabi pia ti dugidi mi po.
14 I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna --
N kpiiba yi den ŋɔdi u tienu n yini yabi jesu kilisiti nni ya jaandidiena ye Jide, kelima i doginu yaaba den waani fala nan bi ya dogun jifnba n den waanb 'ba ya fala.
15 av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor,
Bani den kpa o diedo jesu yeni bi nisɔginkaaba. Ke waani ti mɔ kog laa fala biado, ba ke bua u tienu maama, bi tie bi niba kuli yibali.
16 i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.
Bi yiedi ti po ke tin da wangi bi nilanba u tienu maama ke bi mɔ baa m faabma, bi tieni ke li pundi bi tuonbiadi po. Li pundi u tienu n cuo'ba.
17 Men då vi nu hava måst vara skilda från eder, käre bröder -- visserligen allenast för en kort tid och i utvärtes måtto, icke till hjärtat -- hava vi blivit så mycket mer angelägna att få se edra ansikten och känt stor åstundan därefter.
Tinba, ynbi n ninjabi, yoginu ba tin siedi i kani, ama tin den siedi ke ŋaa'yi yeni ti gbannandi ne. Ti pali wani den ta yi po.
18 Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, för min del både en och två gånger -- men Satan har hindrat oss.
Ti den bua tin gɔ cua yi kani, mini yeni pɔl, ama ti bobini li po taalimi lie, ke sitaani pani'ti.
19 Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?
Kelima bee n tie ti papaali saala po, bii ti pamanli, bii ti kpiagidi, laa tie yinba yeni nitɔba, ti yonbidaano jesu kilisiti n ba te gua cua a?
20 Ja, I ären vår ära och vår glädje.
Kelima yinba n tie ti kpiagidi yeni ti pamanli
