1 Thessalonikerbrevet 2
1 I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder.
You yourselves for know, brothers, the coming of us to you that not in vain has been;
2 Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp.
but (and *k*) having previously suffered and having been mistreated even as you know, in Philippi, we had boldness in the God of us to speak to you the gospel of God amid much conflict.
3 Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek;
For the exhortation of us [is] not of error nor of impurity (nor *N(k)O*) in trickery;
4 utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan.
but even as we have been approved by God to be entrusted with the gospel, so we speak, not as men pleasing but (*k*) as God who is examining the hearts of us.
5 Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning -- Gud är vårt vittne.
Never for at any time with word of flattery were we, even as you know, nor with a pretext for greed — God [is] witness —
6 Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra,
nor seeking from men glory nor from you nor from others, [though] having authority with weight to be as Christ’s apostles;
7 fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.
But we were (infants *N(K)O*) in [the] midst of you, as (maybe *N(k)O*) a nursing mother shall cherish her own children,
8 I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära.
So (yearning for *N(k)O*) you we were pleased to have imparted to you not only the gospel of God but also our own lives, because beloved to us (you have become. *N(k)O*)
9 I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.
You remember for, brothers, the labor of us and hardship: By night (for *k*) and day working in order not to burden anyone of you we proclaimed to you the gospel of God.
10 I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron.
You [are] witnesses and God, how holily and righteously and blamelessly toward you those believing we were,
11 Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn,
just as you know how one each of you as a father children of himself exhorting you and comforting and (charging *N(k)O*)
12 och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.
unto (to walk *N(k)O*) you worthily of God who is calling you to the His own kingdom and glory.
13 Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.
(And *no*) because of this also we ourselves give thanks to God unceasingly that having received [the] word [by your] hearing from us of God you accepted not [the] word of men but even as it is truly [the] word of God, which also works in you who believe.
14 I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna --
you yourselves for imitators became, brothers, of the churches of God which are being in Judea in Christ Jesus, For (the [same] *N(K)O*) (these *N(k)O*) suffered also you yourselves from [your] own countrymen, even as also [did] they from the Jews,
15 av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor,
who both the Lord having killed Jesus and ([their] own *K*) prophets and (us *NK(O)*) having driven out and God not pleasing and to all men opposed,
16 i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.
they are hindering us to the Gentiles to speak that they may be saved, so as to fill up their sins always; Has come now upon them the wrath (of the God *O*) to the utmost.
17 Men då vi nu hava måst vara skilda från eder, käre bröder -- visserligen allenast för en kort tid och i utvärtes måtto, icke till hjärtat -- hava vi blivit så mycket mer angelägna att få se edra ansikten och känt stor åstundan därefter.
We ourselves however, brothers, having been bereaved of you for [the] time of an hour in face not in heart, more abundantly were eager the face of you to see with great desire.
18 Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, för min del både en och två gånger -- men Satan har hindrat oss.
(therefore *N(k)O*) we wanted to come to you — I myself indeed Paul both once and twice — and hindered us Satan.
19 Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?
Who [is] for our hope or joy or crown of boasting? Except only even you before the Lord of us Jesus (Christ *K*) at His coming?
20 Ja, I ären vår ära och vår glädje.
You yourselves for are the glory of us and joy.
