1 Thessalonikerbrevet 2
1 I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder.
For yourselves know, brethren, our entrance among you, that it was not in vain.
2 Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp.
For although we had before suffered, and were shamefully handled, as you know, at Philippi, we were bold, through our God, to speak to you the gospel of God, amidst a great combat.
3 Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek;
Besides, our exhortation was not from error, nor from impurity, nor with guile.
4 utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan.
But as we were approved of God, to be intrusted with the gospel, so we speak, not as pleasing men, but God, who tries our hearts.
5 Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning -- Gud är vårt vittne.
For neither did we, at any time, use flattering words, or a pretext for covetousness; God is witness.
6 Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra,
Neither sought we honor from men; neither from you, nor from others. We might have acted with authority, as Apostles of Christ;
7 fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.
but we were gentle among you, as a nurse cherishes her children--
8 I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära.
so, having a strong affection for you, we were well pleased to have imparted to you, not only the gospel of God, but our own souls, also; because you were become dear to us.
9 I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.
For your remember, brethren, our labor and toil; that laboring night and day; that we might not be chargeable to any of you, we preached to you the gospel of God.
10 I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron.
You were witnesses, and God, also, in what a holy, and just, and blameless manner, we acted toward you that believe.
11 Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn,
As, also, you know, how we addressed every one of you as a father his own children, exhorting and comforting you;
12 och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.
and testifying that you should walk worthy of God, who has called you to his kingdom of glory.
13 Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.
On this account, also, we give thanks to God, without ceasing, that when you received from us this message of God, you embraced not the word of men; but, as it is in truth, the word of God, which, indeed, works effectually in you who believe.
14 I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna --
For you, brethren, became imitators of the congregations of God which are in Judea, in Christ Jesus; because you also have suffered like things from your own countrymen, even as they have from the Jews,
15 av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor,
who both killed the Lord, and the prophets, and have greatly persecuted us, and do not please God, and are contrary to all men;
16 i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.
hindering us to speak to the Gentiles, that they may be saved; so that they fill up their iniquities always: but the wrath of God is coming upon them at length.
17 Men då vi nu hava måst vara skilda från eder, käre bröder -- visserligen allenast för en kort tid och i utvärtes måtto, icke till hjärtat -- hava vi blivit så mycket mer angelägna att få se edra ansikten och känt stor åstundan därefter.
Now, we, brethren, being separated from you for a short time, in presence, not in heart, the more abundantly endeavored, with great desire, to see your face.
18 Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, för min del både en och två gånger -- men Satan har hindrat oss.
Therefore, we would have come to you (even I, Paul, ) once and again, but the adversary hindered us.
19 Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?
For what is our hope, or joy, or crown of glorying? Are not even you, in the presence of our Lord Jesus Christ, at his coming?
20 Ja, I ären vår ära och vår glädje.
You, indeed, are our glory and our joy.
