1 Samuelsboken 30

1 När David med sina män på tredje dagen kom till Siklag, hade amalekiterna infallit i Sydlandet och i Siklag; och de hade intagit Siklag och bränt upp det i eld.

Pea kuo hoko ʻa Tevita mo hono kau tangata ki Sikilaki ʻi hono tolu ʻoe ʻaho, pea pehē, naʻe tauʻi ʻe he kakai ʻAmaleki ʻae potu tonga, mo Sikilaki, pea kuo taaʻi ʻa Sikilaki, pea tutu ʻaki ʻae afi.

2 Och kvinnorna som voro därinne, både små och stora, hade de fört bort såsom fångar, utan att döda någon; de hade allenast fört bort dem och gått sin väg.

Pea kuo nau maʻu fakapōpula ʻae kau fefine naʻe ʻi ai: naʻe ʻikai tenau tāmateʻi ha tokotaha, ʻae lahi pe ko e siʻi, ka naʻa nau fetuku ʻakinautolu ʻo ʻave, pea ʻalu ʻi honau hala.

3 När nu David med sina män kom till staden och fick se att den var uppbränd i eld, och att deras hustrur jämte deras söner och döttrar voro bortförda såsom fångar,

Pea naʻe hoko ʻa Tevita mo hono kau tangata ki he kolo, pea vakai, kuo tutu ia ʻaki ʻae afi, pea kuo ʻave fakapōpula honau ngaahi uaifi, mo ʻenau ngaahi fānau.

4 brast han ut i gråt, så ock hans folk; och de gräto, till dess att de icke förmådde gråta mer.

Pea ko Tevita mo e kakai naʻe ʻiate ia naʻa nau hiki honau leʻo ʻo tangi, pea naʻa nau tangi ai pe ʻonau vaivai.

5 Davids båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru, voro också fångna.

Pea kuo maʻu fakapōpula ʻae ongo uaifi ʻo Tevita, ʻa ʻAhinoami ko e fefine Sesilili, mo ʻApikale naʻe mali mo Napale ko e tangata Kameli.

6 Och David kom i stor nöd, ty folket tänkte stena honom; så förbittrat var allt folket, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade styrka hos HERREN, sin Gud.

Pea naʻe mamahi lahi ʻa Tevita; he naʻe alea ʻae kakai ke tolongaki ia ʻaki ʻae maka, koeʻuhi kuo mamahi lahi ʻaupito ʻae loto ʻoe kakai kotoa pē, ʻo taki taha ʻae tangata ki hono ngaahi foha, pea ki hono ngaahi ʻofefine: ka naʻe fakafiemālieʻi ia ʻe Tevita ʻia Sihova ko hono ʻOtua.

7 Och David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: "Bär hit till mig efoden." Då bar Ebjatar fram efoden till David.

Pea naʻe pehē ʻe Tevita kia ʻApiata ko e taulaʻeiki, ko e foha ʻo ʻAhimeleki, “ʻOku ou kole kiate koe, ʻomi ki heni ʻae ʻefoti.” Pea ʻomi ki ai ʻe ʻApiata ʻae ʻefoti kia Tevita.

8 David frågade nu HERREN: "Skall jag sätta efter denna rövarskara? Kan jag då hinna upp den?" Han svarade honom: "Sätt efter dem; ty du skall förvisso hinna upp dem och skaffa räddning."

Pea naʻe fehuʻi ʻe Tevita kia Sihova, ʻo pehē, “Te u tuli ki he kau tau? Te u maʻu ʻakinautolu?” Pea naʻe tala pehē ʻe ia kiate ia, “Tuli: ko e moʻoni te ke maʻu ʻakinautolu, pea ko e moʻoni te ke toe maʻu [kotoa pē].”

9 Då begav sig David åstad med sina sex hundra man, och de kommo till bäcken Besor; där stannade de som nödgades bliva efter.

Ko ia naʻe ʻalu ai ʻa Tevita, ʻaia mo e kau tangata ʻe toko onongeau naʻe ʻiate ia, ʻonau hoko ki he vaitafe ko Pisoa, ʻaia naʻe nofo ki ai ʻakinautolu naʻe tuku kimui.

10 Men David fortsatte förföljelsen med fyra hundra man; ty de som sade blivit för trötta, och som därför stannade, utan att gå över bäcken Besor, utgjorde två hundra man.

Pea naʻe tuli ʻakinautolu ʻe Tevita, ʻaia mo e kau tangata ʻe toko fāngeau: he naʻe nofo kimui ʻae toko uangeau, ʻaia naʻa nau vaivai lahi ʻo ʻikai tenau faʻa lava ki he kauvai ʻe taha ʻi Pisoa.

11 Sedan träffade de på fältet en egyptisk man; honom togo de med sig till David. Och när de hade givit honom bröd att äta och vatten att dricka

Pea naʻa nau ʻilo ʻae tangata ʻIsipite ʻi he ngoue, ʻonau ʻomi ia kia Tevita, pea ne ʻatu kiate ia ʻae mā, pea ne kai pea nau fakainu ia ʻi he vai.

12 och när de ytterligare hade givit honom ett stycke fikonkaka och två russinkakor att äta, kom livskraften tillbaka i honom igen. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller druckit.

Pea naʻa nau tuku kiate ia ʻae konga fiki naʻe natu; mo e fuhi kālepi mōmoa ʻe ua: pea hili ʻene kai, naʻe toe haʻu hono laumālie kiate ia: he naʻe ʻikai kai ʻe ia ha mā, pe inu ha vai, ʻi he ʻaho ʻe tolu mo e pō ʻe tolu.

13 Och David frågade honom: "Vem tillhör du, och varifrån är du?" Han svarade: "Jag är en egyptisk yngling, tjänare åt en amalekitisk man; men min herre övergav mig för tre dagar sedan, därför att jag blev sjuk.

Pea naʻe pehē ʻe Tevita kiate ia, “ʻOku ke kau koe mo hai? Pea ʻoku haʻu mei fē koe?” Pea pehē ʻe ia, “Ko e tangata talavou au mei ʻIsipite, ko e tamaioʻeiki ʻae tangata ʻAmaleki; pea naʻe liʻaki au ʻe heʻeku ʻeiki ʻi he ʻaho ʻe tolu kuo hili ko e meʻa ʻi he tuia ʻa hoku mahaki.”

14 Vi hade nämligen infallit i den del av Sydlandet, som tillhör keretéerna, och i det område som tillhör Juda, och i den del av Sydlandet, som tillhör Kaleb, och vi hade bränt upp Siklag i eld."

Naʻa mau hoko atu ʻo tauʻi ʻae potu tonga ʻo Keliti, pea ki he potu ʻoku ʻia Siuta, pea ki he potu tonga ʻo Kelepi pea mau tutu ʻa Sikilaki ʻaki ʻae afi.

15 David sade till honom: "Vill du föra mig ned till den rövarskaran?" Han svarade: "Lova mig med ed vid Gud att du icke dödar mig eller utlämnar mig åt min herre, så vill jag föra dig ned till den rövarskaran."

Pea naʻe pehē ʻe Tevita kiate ia, “ʻOku ke faʻa ʻave au ki he kakai ko ia? Pea pehē ʻe ia, “Fuakava kiate au ʻi he ʻOtua ʻe ʻikai te ke tāmateʻi au, pe tukuange au ki he nima ʻo hoku ʻeiki, pea te u ʻave koe ki he kakai ni.”

16 Så förde han honom ditned, och de lågo då kringspridda överallt på marken och åto och drucko och förlustade sig med allt det stora byte som de hade tagit ur filistéernas land och ur Juda land.

Pea ʻi heʻene ʻomi ia ki ai, vakai, kuo nau nofo mafola atu mamaʻo ʻi he funga kelekele kotoa pē, ʻoku nau kai mo inu, mo meʻe, ko e meʻa ʻi he ngaahi vete lahi kuo nau maʻu mei he fonua ʻoe kakai Filisitia, pea mei he fonua ʻo Siuta.

17 Och ända från skymningen intill nästa dags afton höll David på med att nedgöra dem; och ingen enda av dem kom undan, utom fyra hundra tjänare som satte sig upp på kamelerna och flydde.

Pea naʻe teʻia ʻakinautolu ʻe Tevita mei he hengihengi ʻo aʻu atu ki he efiafi ʻoe ʻaho naʻa na feholoi: pea naʻe ʻikai hao ha tangata ʻe tokotaha ʻokinautolu, ka ko e kau talavou ʻe toko fāngeau naʻe heka ʻi he fanga kāmeli naʻe hola.

18 Och David räddade allt vad amalekiterna hade tagit; sina båda hustrur räddade David också.

Pea naʻe toe maʻu kotoa pē ʻe Tevita ʻaia naʻe fetuku ʻo ʻave ʻe he kakai ʻAmaleki: pea naʻe toe fakahaofi ʻe Tevita hono ongo uaifi.

19 Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens dotter, ej heller något av bytet eller något av det som de hade tagit med sig; David förde alltsammans tillbaka.

Pea naʻe ʻikai ha meʻa kuo mole ʻiate kinautolu, ʻi he meʻa siʻi, pe ʻi he meʻa lahi, pe ʻi he ngaahi foha, pe ʻi he ngaahi ʻofefine, pe ʻi he koloa vete, pe ha meʻa ʻe taha naʻa nau toʻo kiate kinautolu naʻe maʻu kotoa pē ʻe Tevita.

20 David tog ock alla får och fäkreatur, och man drev dessa framför den övriga boskapen och ropade: "Detta är Davids byte."

Pea naʻe ʻave ʻe Tevita ʻae ngaahi fanga manu siʻi mo e fanga manu lahi, ʻaia naʻa nau tekeʻi muʻomuʻa ʻi he ngaahi fanga manu lalahi niʻihi, ʻo ne pehē, “Ko eni ʻae vete ʻa Tevita.”

21 Och när David kom tillbaka till de två hundra man som hade varit för trötta att följa honom, och som därför hade fått stanna kvar vid bäcken Besor, gingo dessa åstad för att möta David och det folk som han hade med sig; då gick David fram till folket och hälsade dem.

Pea naʻe haʻu ʻa Tevita ki he kau tangata ʻe toko uangeau ʻaia ko e meʻa ʻi heʻenau vaivai naʻe ʻikai tenau faʻa muimui ʻia Tevita, ʻakinautolu naʻa nau pule ke nofo ʻi he vaitafe ko Pisoa: pea naʻa nau ʻalu atu ke fakafetaulaki kia Tevita, pea kenau fakafetaulaki ki he kakai naʻe ʻiate ia: pea ʻi he hoko ʻa Tevita ʻo ofi ki he kakai, naʻe feʻiloaki ʻofa ia mo kinautolu.

22 Men allahanda onda och illasinnade män, bland dem som hade följt med David, togo till orda och sade: "Eftersom dessa icke följde med oss, skola vi icke giva dem något av bytet som vi hava räddat; var och en av dem må allenast taga sin hustru och sina barn med sig och gå hem."

Pea naʻe lea ai ʻae kau tangata kovi kotoa pē mo e kakai anga fakamaveuveu, ʻio, ʻakinautolu naʻe ʻalu mo Tevita, ʻo pehē, “Ko e meʻa ʻi he ʻikai siʻi tenau ʻalu mo kimautolu, ʻe ʻikai ai te mau ʻatu kiate kinautolu ha meʻa siʻi ʻi he vete ni kuo mau toe maʻu ni, kae ʻatu taki taha ki he tangata hono uaifi, mo ʻene fānau, koeʻuhi ke ne tataki ia ʻo ʻave, pea ʻalu ai.”

23 Men David svarade: "Så skolen I icke göra, mina bröder, med det som HERREN har givit oss, då han bevarade oss och gav i vår hand denna rövarskara, som kom över oss.

Pea naʻe pehē ʻe Tevita, “ʻE hoku kāinga, ʻe ʻikai te mou fai pehē, ʻi he ngaahi meʻa kuo foaki ʻe Sihova kiate kitautolu, ʻaia kuo ne fakamoʻui ʻakitautolu, pea fakahaofi ʻakitautolu mei he kakai naʻe haʻu ke tauʻi ʻakitautolu ʻi hotau fonua.

24 Och vem skulle för övrigt härutinnan vilja lyssna till eder? Nej, sådan deras lott är, som draga med i striden, sådan skall deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela jämnt med varandra."

He ko hai ia ʻe tokanga kiate kimoutolu ʻi he meʻa ni? Kae hangē ko e ʻinasi ʻo ia ʻoku ʻalu hifo ki he tau, ʻe pehē pe ʻae ʻinasi ʻo ia ʻoku tatali ʻo leʻohi ʻae ngaʻotoʻota: tenau ʻinasi tatau pe.”

25 Och därvid blev det, från den dagen och allt framgent; ty han gjorde detta till lag och rätt i Israel, såsom det är ännu i dag.

Pea talu ʻae ʻaho ko ia ʻo fai kimui naʻa ne fokotuʻu ia ko e fono mo e tuʻutuʻuni maʻa ʻIsileli ʻo aʻu ki he ʻaho ni.

26 När sedan David kom till Siklag, sände han en del av bytet till de äldste i Juda, sina vänner, i det han lät säga: "Detta är en skänk till eder av bytet från HERRENS fiender."

Pea ʻi he hoko ʻa Tevita ki Sikilaki, naʻe fekau ʻe ia ke ʻatu ʻae koloa vete ki he kau mātuʻa ʻo Siuta, ʻio, ki hono ngaahi kāinga, ʻo pehē, “Vakai, ko e meʻaʻofa maʻamoutolu ʻi he vete mei he ngaahi fili ʻo Sihova;”

27 Han sände till de äldste i Betel, de äldste i Ramot i Sydlandet och de äldste i Jattir;

Kiate kinautolu naʻe ʻi Peteli, pea kiate kinautolu naʻe ʻi Lemoti ʻi he potu tonga, pea kiate kinautolu naʻe ʻi Satili,

28 till de äldste i Aroer, de äldste i Sifamot och de äldste i Estemoa;

Pea kiate kinautolu naʻe ʻi ʻAloeli, pea kiate kinautolu naʻe ʻi Sifimoti, pea kiate kinautolu naʻe ʻi ʻEsitemoa,

29 till de äldste i Rakal, de äldste i jerameeliternas städer och de äldste i kainéernas städer;

Pea kiate kinautolu naʻe ʻi Lakali, pea kiate kinautolu naʻe ʻi he ngaahi kolo ʻae kakai Selamili, pea kiate kinautolu naʻe ʻi he ngaahi kolo ʻoe kakai Kena,

30 till de äldste i Horma, de äldste i Bor-Asan och de äldste i Atak;

Pea kiate kinautolu naʻe ʻi Hoama, pea kiate kinautolu naʻe ʻi Kolasani, pea kiate kinautolu naʻe ʻi ʻAtaki,

31 till de äldste i Hebron och till alla de orter där David hade vandrat omkring med sina män.

Pea kiate kinautolu naʻe ʻi Hepeloni, pea ki he ngaahi potu kotoa pē ʻaia naʻe faʻa ʻāunofo ki ai ʻa Tevita mo hono kau tangata.