1 Samuelsboken 28
1 Vid den tiden församlade filistéerna sina krigshärar för att strida mot Israel. Och Akis sade till David: "Du må veta att du med dina män nu måste draga ut med mig i härnad."
And it came to pass in those days, that the Philistines gathered their armies together for warfare, to fight with Israel. And Achish said unto David, Know thou assuredly, that thou shalt go out with me to battle, thou and thy men.
2 David svarade Akis: "Välan, då skall du ock få märka vad din tjänare kan uträtta." Akis sade till David "Välan, jag sätter dig alltså till väktare över mitt huvud för beständigt."
And David said to Achish, Surely thou shalt know what thy servant can do. And Achish said to David, Therefore will I make thee keeper of mine head for ever.
3 Samuel var nu död, och hela Israel hade hållit dödsklagan efter honom; och de hade begravit honom i hans stad, i Rama. Och Saul hade utdrivit andebesvärjare och spåmän ur landet.
Now Samuel was dead, and all Israel had lamented him, and buried him in Ramah, even in his own city. And Saul had put away those that had familiar spirits, and the wizards, out of the land.
4 Så församlade sig nu filistéerna och kommo och lägrade sig vid Sunem. Då församlade ock Saul hela Israel, och de lägrade sig vid Gilboa.
And the Philistines gathered themselves together, and came and pitched in Shunem: and Saul gathered all Israel together, and they pitched in Gilboa.
5 Men när Saul såg filistéernas läger, fruktade han och förskräcktes högeligen i sitt hjärta.
And when Saul saw the army of the Philistines, he was afraid, and his heart greatly trembled.
6 Och Saul frågade HERREN, men HERREN svarade honom icke, varken genom drömmar eller genom urim eller genom profeter.
And when Saul enquired of Yhwh, Yhwh answered him not, neither by dreams, nor by Urim, nor by prophets.
7 Då sade Saul till sina tjänare: "Söken upp åt mig någon andebesvärjerska, så vill jag gå till henne och fråga henne." Hans tjänare svarade honom: "I En-Dor finnes en andebesvärjerska."
Then said Saul unto his servants, Seek me a woman that hath a familiar spirit, that I may go to her, and enquire of her. And his servants said to him, Behold, there is a woman that hath a familiar spirit at Endor.
8 Då gjorde Saul sig oigenkännlig och tog på sig andra kläder och gick åstad med två män; och de kommo till kvinnan om natten. Och han sade: "Spå åt mig genom anden, och mana upp åt mig den jag säger dig."
And Saul disguised himself, and put on other raiment, and he went, and two men with him, and they came to the woman by night: and he said, I pray thee, divine unto me by the familiar spirit, and bring me him up, whom I shall name unto thee.
9 Men kvinnan svarade honom: "Du vet ju själv vad Saul har gjort, huru han har utrotat andebesvärjare och spåmän ur landet. Varför lägger du då ut en snara för mitt liv och vill döda mig?"
And the woman said unto him, Behold, thou knowest what Saul hath done, how he hath cut off those that have familiar spirits, and the wizards, out of the land: wherefore then layest thou a snare for my life, to cause me to die?
10 Då svor Saul henne en ed vid HERREN och sade: "Så sant HERREN lever, i denna sak skall intet tillräknas dig såsom missgärning."
And Saul sware to her by Yhwh, saying, As Yhwh liveth, there shall no punishment happen to thee for this thing.
11 Kvinnan frågade: "Vem skall jag då mana upp åt dig?" Han svarade: "Mana upp Samuel åt mig."
Then said the woman, Whom shall I bring up unto thee? And he said, Bring me up Samuel.
12 Men när kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett högt rop. Och kvinnan sade till Saul: "Varför har du bedragit mig? Du är ju Saul."
And when the woman saw Samuel, she cried with a loud voice: and the woman spake to Saul, saying, Why hast thou deceived me? for thou art Saul.
13 Konungen sade till henne: "Frukta icke. Vad är det då du ser?" Kvinnan svarade Saul: "Jag ser ett gudaväsen komma upp ur jorden."
And the king said unto her, Be not afraid: for what sawest thou? And the woman said unto Saul, I saw gods ascending out of the earth.
14 Han frågade henne: "Huru ser han ut?" Hon svarade: "Det är en gammal man som kommer upp, höljd i en kåpa." Då förstod Saul att det var Samuel, och böjde sig ned med ansiktet mot jorden och bugade sig.
And he said unto her, What form is he of? And she said, An old man cometh up; and he is covered with a mantle. And Saul perceived that it was Samuel, and he stooped with his face to the ground, and bowed himself.
15 Och Samuel sade till Saul: "Varför har du stört min ro och manat mig upp?" Saul svarade: "Jag är i stor nöd: filistéerna hava begynt krig mot mig, och Gud har vikit ifrån mig och svarar mig icke mer, varken genom profeter eller genom drömmar. Därför har jag kallat dig upp, på det att du må låta mig veta vad jag skall göra."
And Samuel said to Saul, Why hast thou disquieted me, to bring me up? And Saul answered, I am sore distressed; for the Philistines make war against me, and God is departed from me, and answereth me no more, neither by prophets, nor by dreams: therefore I have called thee, that thou mayest make known unto me what I shall do.
16 Men Samuel svarade: "Varför frågar du mig, då nu HERREN har vikit ifrån dig och blivit din fiende?
Then said Samuel, Wherefore then dost thou ask of me, seeing Yhwh is departed from thee, and is become thine enemy?
17 HERREN har efter sitt behag gjort vad han hade sagt genom mig: HERREN har ryckt riket ur din hand och givit det åt en annan, åt David.
And Yhwh hath done to him, as he spake by me: for Yhwh hath rent the kingdom out of thine hand, and given it to thy neighbour, even to David:
18 Eftersom du icke hörde HERRENS röst och icke lät Amalek känna hans vredes glöd, därför har HERREN nu gjort dig detta.
Because thou obeyedst not the voice of Yhwh, nor executedst his fierce wrath upon Amalek, therefore hath Yhwh done this thing unto thee this day.
19 HERREN skall giva både dig och Israel i filistéernas hand, och i morgon skall du med dina söner vara hos mig; ja, också Israels läger skall HERREN giva i filistéernas hand."
Moreover Yhwh will also deliver Israel with thee into the hand of the Philistines: and to morrow shalt thou and thy sons be with me: Yhwh also shall deliver the army of Israel into the hand of the Philistines.
20 Då föll Saul strax raklång till jorden; så förfärad blev han över Samuels ord. Också voro hans krafter uttömda, ty på ett helt dygn hade han ingenting ätit.
Then Saul fell straightway all along on the earth, and was sore afraid, because of the words of Samuel: and there was no strength in him; for he had eaten no bread all the day, nor all the night.
21 Men kvinnan gick fram till Saul, och när hon såg huru högeligen förskräckt han var, sade hon till honom: "Se, din tjänarinna lyssnade till din begäran; Jag tog min själ i min hand och hörsammade den önskan du uttalade till mig.
And the woman came unto Saul, and saw that he was sore troubled, and said unto him, Behold, thine handmaid hath obeyed thy voice, and I have put my life in my hand, and have hearkened unto thy words which thou spakest unto me.
22 Så lyssna nu också du till dina tjänarinnas ord och låt mig sätta fram litet mat för dig, och ät, så att du hämtar krafter, innan du går dina färde."
Now therefore, I pray thee, hearken thou also unto the voice of thine handmaid, and let me set a morsel of bread before thee; and eat, that thou mayest have strength, when thou goest on thy way.
23 Men han vägrade och sade: "Jag vill icke äta." Då bådo honom hans tjänare jämte kvinnan så enträget, att han lyssnade till deras ord; han stod upp från jorden och satte sig på vilobädden.
But he refused, and said, I will not eat. But his servants, together with the woman, compelled him; and he hearkened unto their voice. So he arose from the earth, and sat upon the bed.
24 Och kvinnan hade en gödd kalv i huset; den slaktade hon nu i hast. Därpå tog hon mjöl och knådade det och bakade därav osyrat bröd.
And the woman had a fat calf in the house; and she hasted, and killed it, and took flour, and kneaded it, and did bake unleavened bread thereof:
25 Sedan satte hon fram det för Saul: och hans tjänare, och de åto. Därefter stodo de upp och gingo samma natt sina färde.
And she brought it before Saul, and before his servants; and they did eat. Then they rose up, and went away that night.
