1 Samuelsboken 25

1 Och Samuel dog, och hela Israel församlade sig och höll dödsklagan efter honom; och de begrovo honom där han bodde i Rama. Och David stod upp och drog ned till öknen Paran.

Samuel duek naah, Israelnawk boih amkhueng o moe, anih to qah o haih: anih loe a ohhaih vangpui Ramah ah aphum o. To naah David loe angthawk moe, Paran praezaek ah caeh tathuk.

2 I Maon fanns då en man som hade sin boskapsskötsel i Karmel, och den mannen var mycket rik; han ägde tre tusen får och ett tusen getter. Och han höll just då på att klippa sina får i Karmel.

Karmel vangpui ah im katawn, Maon ih kami maeto oh; anih loe angraeng parai moe, maeh sangto hoi tuu sang thumto tawnh; anih loe Karmel ah tuu mui to aah.

3 Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail. Hustrun hade ett gott förstånd och ett skönt utseende; men mannen var hård och ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb.

Anih loe Nabal, tiah ahmin oh; a zu ih ahmin loe Abigail. Anih ih zu loe thaih kophaih katawn palungha kami ah oh moe, kranghoih parai nongpata ah oh; toe a sava loe Kaleb ih acaeng ah oh, poekset pongah kahoih ai hmuen to sak.

4 När nu David i öknen fick höra att Nabal klippte sina får,

Nabal loe tuumui aah, tiah David mah taw hoiah thaih.

5 sände han dit tio unga män; och David sade till männen: "Gån upp till Karmel och begiven eder till Nabal och hälsen honom från mig.

To pongah thendoeng kami hato anih, to tih ai boeh loe Nabal khaeah Karmel vangpui ah caeh oh loe, kai ih ahmin hoiah anih to bansin oh;

6 Och I skolen säga till mina bröder där: "Frid vare med dig själv frid vare med ditt hus, och frid vare med allt vad du har.

anih khaeah, Na hinglung sawk nasoe; nangmah hoi na imthung takoh boih, nangmah ih kaminawk boih nuiah monghaih om nasoe.

7 Jag har nu hört att du håller på med fårklippning. Nu är det så att dina herdar hava vistats i vårt grannskap, utan att vi hava gjort dem något förfång, och utan att något har kommit bort för dem under hela den tid de hava varit i Karmel.

Vaihi tuumui na aah, tiah ka panoek; nang ih tuutoep kaminawk kaicae khaeah oh o naah, nihcae to raihaih ka paek o ai; Karmel ah oh o nathung, nihcae ih hmuenmae tidoeh anghmaa ai.

8 Fråga dina tjänare därom, så skola de själva säga dig det. Låt nu våra män finna nåd för dina ögon. Vi hava ju kommit hit på en glad dag. Giv därför åt dina tjänare och åt din son David vad du kan hava till hands."

Na thendoengnawk to dueng ah, nihcae mah na thui o tih hmang. To pongah poihsakhaih atue ah angzo kai ih thendoengnawk nuiah na koehhaih amtueng nasoe; na tamnanawk hoi na capa David hanah na tawnh ih hmuen to paek thoem ah, tiah thui pae oh, tiah a naa.

9 När nu Davids män kommo dit, talade de på Davids vägnar till Nabal alldeles såsom det var dem befallt, och sedan väntade de stilla.

To ah phak o naah, David mah thuih ih lok baktih toengah, David ih kaminawk mah Nabal khaeah thuih pae o moe, a zing o.

10 Men Nabal svarade Davids tjänare och sade: "Vem är David, vem är Isais son? I denna tid är det många tjänare som rymma från sina herrar.

Nabal mah David ih tamnanawk khaeah, David loe mi aa? Jesse capa loe mi aa? Vai tahang loe angmacae ih angraeng khae hoi loklam amkhraeng tamna paroeai oh o.

11 Skulle jag taga min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag har slaktat åt mina fårklippare, och giva detta åt män om vilka jag icke ens vet varifrån de äro?"

Kawbangmaw kaimah ih tuumui aat kaminawk hanah ka boh pae ih moi, takaw hoi tui to ka lak moe, naa hoiah angzo kami maw, tiah ka panoek ai ih kami to ka paek thai tih? tiah a naa.

12 Då vände Davids män om och gingo sin väg; och när de hade kommit tillbaka, berättade de for honom allt, såsom det hade tillgått.

To naah David ih kaminawk loe angqoi o moe, amlaem o let, nihcae mah to tiah thuih ih loknawk boih to thuih pae o.

13 Då sade David till sina män: "Var och en omgjorde sig med sitt svärd." Och var och en omgjordade sig med sitt svärd; jämväl David själv omgjordade sig med sitt svärd. Och vid pass fyra hundra man följde med David ditupp, men två hundra stannade vid trossen.

David mah angmah ih thendoengnawk khaeah, Sumsen to sin oh, tiah a naa. To pongah nihcae loe sumsen to sin o boih, David doeh angmah ih sumsen to angnaeng toeng; David hoi nawnto caeh kaminawk loe cumvai palito oh o, kami cumvai hnettonawk mah hmuenmae to toep o.

14 Men en av tjänarna berättade för Abigail, Nabals hustru, och sade: "David har skickat sändebud hit från öknen och låtit hälsa vår herre, men han visade av dem.

Toe thendoeng maeto mah Nabal ih zu Abigail khaeah, Khenah, David mah praezaek hoiah ka angraeng bansin hanah angmah ih laicaehnawk to patoeh, toe anih mah to laicaehnawk to zoeh.

15 Dessa män hava likväl varit oss mycket nyttiga; vi hava aldrig lidit något förfång, och aldrig har något kommit bort för oss under hela den tid vi drogo omkring i deras närhet, medan vi voro därute på marken.

To laicaehnawk loe kaicae khaeah paroeai hoih o; kaicae han nganbawh kana paek ai; taw ah nihcae khae ka oh o nathung, tih hmuen doeh anghmaa ai.

16 De voro en mur för oss både dag och natt under hela den tid vi vistades i deras grannskap, medan vi vaktade hjorden.

Aqum athun nihcae khaeah tuu toep hoi ka oh o naah, nihcae loe kaicae han sipae baktiah oh o.

17 Så betänk nu och se till, vad du bör göra, ty något ont är nog beslutet mot vår herre och över hela hans hus; och han är ju en ond man, så att ingen vågar säga något åt honom."

To pongah vaihi timaw sak nahaeloe hoi tih, tiah poek ah; ka angraeng hoi anih ih imthung takohnawk loe amro boih han ih ni oh sut boeh. Anih loe kasae kami ah oh pongah, mi mah doeh anih khaeah lokthui thai mak ai, tiah a naa.

18 Då gick Abigail strax och tog två hundra bröd, två vinläglar, fem tillredda får, fem sea-mått rostade ax, ett hundra russinkakor och två hundra fikonkakor, och lastade detta på åsnor.

Abigail loe karangah caeh moe, takaw cumvai hnetto, misurtui pailang hnetto, thongh tangcae tuu pangato ih moi, haek ih kamtong takho pangato, misurthaih kazaek takho cumvai hnetto lak moe, thaiduet thaih hoi sak ih takaw cumvai hnetto, hrang a phawhsak.

19 Och hon sade till sina tjänare: "Gån framför mig, jag vill komma efter eder." Men för sin man Nabal sade hon intet härom.

To pacoengah a tamnanawk khaeah, Khenah, ka hmabang ah caeh oh; nangcae hnukah kang zoh han, tiah a naa. Toe to kawng to a sava Nabal khaeah thui pae ai.

20 När hon nu red på sin åsna och kom ned i en hålväg i berget, fick hon se David och hans män komma ned från motsatta sidan, så att hon måste möta dem.

Hrang angthueng moe, mae taeng ih tahawt thungah phak naah, David hoi anih ih kaminawk loe anih khaeah caeh o tathuk moe, nihcae hoi anghnuk o.

21 Men David hade sagt: "Förgäves har jag skyddat allt vad den mannen hade i öknen, så att intet av allt vad han ägde har kommit bort; men har har vedergällt mig med ont för gott.

David mah, Hae kami ih hmuen maeto doeh anghmat han ai ah, anih ih hmuenmaenawk to taw ah azom ah ni ka toep o; ka sak o ih kahoih hmuen to kasae hmuen hoiah ang pathok.

22 Så sant Gud må straffa Davids fiender nu och framgent, jag skall av allt som tillhör honom icke låta någon av mankön leva kvar till i morgon."

Khawnbangah, Nabal angmah hoi anih ih imthung takoh thung ih kami maeto loih nahaeloe, Sithaw mah David ih misa nuiah koeh baktiah sah nasoe, kanung parai ah doeh sah nasoe, tiah a naa.

23 Då nu Abigail fick se David, steg hon strax ned från åsnan och föll ned inför David på sitt ansikte och bugade sig mot jorden.

Abigail mah David to hnuk naah, hrang nui hoi karangah anghum tathuk moe, anih hmaa ah long ah akuep,

24 Hon föll till hans fötter och sade: "På mig vilar denna missgärning, herre. Men låt din tjänarinna få tala inför dig, och hör på din tjänarinnas ord.

a khokkung ah tabok pae moe, Ka angraeng, ka nuiah khue, hae zaehaih hae ka nuiah khue om nasoe; tahmenhaih hoiah na tamna hae na hmaa ah lokthuisak raeh; na tamna ih lok hae tahngai raeh.

25 Icke må min herre fästa något avseende vid Nabal, den onde mannen, ty vad hans namn betyder, det är han; Nabal heter han, och dårskap bor i honom. Men jag, din tjänarinna, har icke sett de män som du, min herre, sände.

Kami kahoih ai, Nabal to ka angraeng nang mah tiah doeh poek khing hmah; angmah ih ahmin baktiah ni tuinuen doeh oh; anih ih ahmin loe, Nabal; anih loe kamthu tuinuen ni a tawnh; toe na tamna kai loe ka angraeng nang mah patoeh ih, thendoengnawk to ka hnu ai.

26 Och nu, min herre, så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, du som av HERREN har avhållits från att ådraga dig blodskuld och skaffa dig rätt med egen hand: må det nu gå dina fiender och dem som söka bereda min herre ofärd såsom det må gå Nabal.

Ka angraeng nang mah vaihi kami ih athii palong han ai ah, na ban hoi athii longsak han ai ah, Angraeng mah pakaa nasoe; Angraeng loe hing moe, nang doeh na hing baktih toengah, na misanawk hoi na hinghaih pakrong kaminawk loe, Nabal baktiah om o nasoe.

27 Och låt nu dessa hälsningsskänker, som din trälinna har medfört till min herre, givas åt de män som följa min herre.

Na tamna kai mah ka angraeng nang hanah kang sin ih hae tangqum hae, ka angraeng hnukbang kaminawk khaeah na paek pae nasoe.

28 Förlåt din tjänarinna vad hon har brutit. Ty HERREN skall förvisso åt min herre uppbygga ett hus som bliver beståndande, eftersom min herre för HERRENS krig; och du skall icke bliva skyldig till något ont, så länge du lever.

Na tamna nongpata zaehaih to tahmen raeh; ka angraeng loe Angraeng ih misa ni tuk moe, ka angraeng loe a hing thung sakpazaehaih om ai, to pongah Angraeng mah ka angraeng hanah kacak im to sah pae tih.

29 Och om någon står upp för att förfölja dig och söka döda dig, så må min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN, din Gud; men dina fienders liv må han lägga i sin slunga och slunga det bort.

Kami mah na hinghaih lak hanah angthawk moe, patom cadoeh, ka angraeng hinghaih to Angraeng Sithaw mah pop parai khosakhoihaih ah omsak tih, toe na misanawk hinghaih loe ngazai hoi zai ih lawkthluem baktiah ni om o tih.

30 När nu HERREN gör med min herre allt det goda varom han har talat till dig, och förordnar dig till furste över Israel,

Angraeng mah ka angraeng nuiah sak hanah thuih ih lok baktih toengah, anih khaeah kahoih hmuen to sak moe, anih to Israel kaminawk zaehoikung ah suek naah,

31 skall alltså detta icke bliva dig en stötesten eller vara till hjärteångest för min herre, att du har utgjutit blod utan sak, och att min herre själv har skaffat sig rätt. Men när HERREN gör min herre gott, så tänk på din tjänarinna."

ka angraeng mah kami to hum moe, hae hmuen kawng pongah lu lak naah, ka angraeng nuiah palungsethaih hoi kasae thuihaih om hmah nasoe. Angraeng mah ka angraeng nuiah kahoih hmuen sak naah, na tamna kai hae pahnet hmah, tiah a naa.

32 Då sade David till Abigal: "Välsignad vare HERREN, Israels Gud som i dag har sänt dig mig till mötes!

David mah Abigail khaeah, Vaihniah kai tongh hanah nang patoehkung, Israel Angraeng Sithaw loe, tahamhoihaih om nasoe.

33 Och välsignat vare ditt förstånd, och välsignad vare du själv, som i dag har hindrat mig från att ådraga mig blodskuld och skaffa mig rätt med egen hand!

Na thuih ih kahoih lok pongah, vaihniah kami hum han caeh han ai ah pakaakung, ka ban hoi lu lak han ai ah paka kami, nang doeh tahamhoihaih om nasoe.

34 Men så sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avhållit mig från att göra dig något ont: om du icke strax hade kommit mig till mötes, så skulle i morgon, när det hade blivit dager, ingen av mankön hava funnits kvar av Nabals hus."

Nang pacaekthlaek han ai ah pakaakung, Israel Angraeng Sithaw loe hing baktih toengah, kai tongh hanah karangah nang zo ai nahaeloe, khawnbang khodai naah Nabal ih kami maeto doeh loih mak ai, tiah a naa.

35 Därefter tog David emot av henne vad hon hade medfört åt honom; och han sade till henne: "Far i frid hem igen. Se, jag har lyssnat till dina ord och gjort dig till viljes."

To naah anih mah sin pae ih hmuennawk boih to David mah talawk pae moe, lunghoihta hoiah na im ah amlaem lai ah; na lok to ka tahngai moe, na mikhmai doeh ka khet boeh, tiah a naa.

36 När sedan Abigail kom hem till Nabal, höll denne just i sitt hus ett gästabud, som var såsom en konungs gästabud; och Nabals hjärta var glatt i honom, och han var mycket drucken. Därför omtalade hon alls intet för honom förrän om morgonen, när det blev dager.

Abigail loe Nabal khaeah caeh; anih loe siangpahrang mah sak ih poih baktiah poih to a sak; anih loe paroeai poeknawm moe, mu to paqui pongah, khawnbang khodai khoek to, Abigail mah a sava khaeah tidoeh thui pae ai.

37 Men om morgonen, när ruset hade gått av Nabal, omtalade hans hustru för honom vad som hade hänt. Då blev hans hjärta såsom dött i hans bröst, och han blev såsom en sten.

Khawnbang mu paquih cai naah, a zu mah Nabal khaeah kangcoeng hmuen kawng to thuih pae; to naah anih ih palung to angtawt ai anghak ving boeh pongah, thlung baktiah angcoeng ving.

38 Och vid pass tio dagar därefter slog HERREN Nabal, så att han dog.

Ni hato oh pacoengah, Angraeng mah Nabal to boh moe, a duek.

39 När David hörde att Nabal var död, sade han: "Lovad vare HERREN, som på Nabal har hämnats den smälek han tillfogade mig, och som har bevarat sin tjänare från att göra vad ont var, under det att HERREN lät Nabals ondska komma tillbaka över hans eget huvud!" Och David sände åstad och lät säga Abigail att han önskade få henne till sin hustru.

Nabal duek boeh, tiah David mah thaih naah, Kai patoek kami Nabal nuiah ban ang phok pae moe, kahoih ai hmuen sak han ai ah, ka ban ang patawnh pae pongah, Angraeng loe tahamhoihaih om nasoe; Nabal mah sak ih zaehaih loe angmah lu nuiah krak boeh, tiah thuih. To naah David mah kami to patoeh moe, Abigail to zu ah lak hanah duengsak.

40 När så Davids tjänare kommo till Abigail i Karmel, talade de till henne och sade: "David har sänt oss till dig för att få dig till hustru åt sig."

A tamnanawk loe Karmel ah caeh o moe, anih khaeah, David mah nang hae a zu ah oh hanah ang laksak, tiah a naa o.

41 Då stod hon upp och föll ned till jorden på sitt ansikte och sade: "Må din tjänarinna bliva en trälinna, som tvår min herres tjänares fötter."

To naah anih mah angthawk moe, a mikhmai to long ah akuep tathuk pacoengah, Khenah, kai loe ka angraeng tamnanawk ih khok pasae tamna nongpata ah om nasoe, tiah a naa.

42 Därefter stod Abigail upp med hast och satte sig på sin åsna, likaledes de fem tärnor som utgjorde hennes följe. Och hon följde med dem som David hade sänt till henne och blev hans hustru.

Abigail loe karangah laa hrang nuiah angthueng, a taengah kaom nongpata pangato mah anih to caeh o haih; David ih laicaehnawk hnukah caeh moe, anih ih zu ah oh.

43 David hade ock tagit till hustru Ahinoam från Jisreel, så att dessa båda blevo hans hustrur.

David loe Jezreel vangpui ih Ahinoam doeh zu ah lak; to tiah nihnik loe anih ih zu ah oh hoi hmaek.

44 Men Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, åt Palti, Lais' son, från Gallim.

Toe Saul mah David han paek ih a canu Mikal loe, Galim ih kami Laish capa Patiel hanah paek pae ving.