1 Samuelsboken 13

1 Saul hade varit konung ett år, och när han nu regerade över Israel på andra året,

Naʻe pule ʻa Saula ʻi he tau ʻe taha; pea hili ʻene pule ʻi he taʻu ʻe ua ki ʻIsileli,

2 utvalde han åt sig tre tusen män ur Israel. Av dessa hade Saul själv hos sig två tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin. Men det övriga folket hade han låtit gå hem, var och en till sin hydda.

Naʻe fili ʻe Saula ʻene kau tangata ʻe toko tolu afe mei ʻIsileli: naʻe ʻia Saula ʻi Mikimasi, pea ʻi he moʻunga ko Peteli ʻae toko ua afe, pea naʻe ʻia Sonatane ʻi Kipea ʻo Penisimani ʻae toko taha afe: pea ko hono toe ʻoe kakai naʻa ne fekau ke ʻalu ʻae tangata taki taha ki hono fale fehikitaki.

3 Och Jonatan dräpte filistéernas fogde i Geba; och filistéerna fingo höra det. Men Saul lät stöta i basun över hela landet och säga: "Detta må hebréerna höra."

Pea naʻe taaʻi ʻe Sonatane ʻae kolo tau ʻae kakai Filisitia ʻaia naʻe ʻi Kipea, pea naʻe fanongo ki ai ʻae kakai Filisitia. Pea naʻe ifi meʻalea ʻe Saula ʻi he potu fonua kotoa pē, ʻo ne pehē, Ke ongoʻi ʻe he kakai Hepelū.

4 Så fick hela Israel höra omtalas att Saul hade dräpt filistéernas fogde, och att Israel därigenom hade blivit förhatligt för filistéerna. Och folket bådades upp att följa Saul till Gilgal.

Pea naʻe fanongo ʻa ʻIsileli kotoa pē ki he lea, kuo taaʻi ʻe Saula ha kolo tau ʻae kakai Filisitia, pea kuo fehiʻanekina ʻaupito ʻa ʻIsileli ʻi he ʻao ʻoe kakai Filisitia. Pea naʻe fekau ke fakataha ʻae kakai kia Saula ʻi Kilikali.

5 Under tiden hade filistéerna församlat sig för att strida mot Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand; och de drogo upp och lägrade sig vid Mikmas, öster om Bet-Aven.

Pea naʻe kātoa fakataha ʻae kakai Filisitia ke tauʻi ʻa ʻIsileli, ko e ngaahi saliote ʻe tolu mano, mo e kau tangata heka hoosi ʻe toko ono afe, pea ko e kakai naʻe hangē ko e ʻoneʻone ʻi he matātahi honau tokolahi: pea naʻa nau ʻalu hake ʻo nofo ʻi Mikimasi, ʻi he potu hopoʻangalaʻā mei Pete-ʻAveni.

6 Då nu israeliterna sågo sig vara i nöd, i det att folket svårt ansattes, gömde sig folket i grottor, i skogssnår och bland klippor, i fasta valv och i gropar.

Pea ʻi he vakai ʻae kau tangata ʻIsileli kuo ʻākilotoa ʻakinautolu (he naʻe mamahi ʻae kakai), naʻe fakatoitoi ʻakinautolu ʻe he kakai ʻi he ngaahi ʻana, mo e ngaahi vaofihi, pea ʻi he ngaahi maka, mo e potu māʻolunga, pea ʻi he ngaahi luo.

7 Och somliga av hebréerna gingo över Jordan in i Gads och Gileads land. Men Saul var ännu kvar i Gilgal; och allt folket följde honom med bävan.

Pea naʻe ʻalu ʻae kau Hepelū niʻihi ki he kauvai ʻe taha ʻo Sioatani ki he fonua ʻo Kata mo Kiliati, ka ko Saula naʻe kei ʻi Kilikali ia, pea naʻe muimui tetetete pe ʻae kakai kiate ia.

8 När han nu hade väntat sju dagar, intill den tid Samuel hade bestämt men Samuel likväl icke kom till Gilgal, begynte folket skingra sig och gå ifrån honom.

Pea naʻe tatali ia ʻi he ʻaho ʻe fitu ʻo fakatatau ki he ʻaho naʻe kotofa ʻe Samuela: ka naʻe ʻikai haʻu ʻa Samuela ki Kilikali; pea naʻe movetevete ʻae kakai ʻiate ia.

9 Då sade Saul: "Fören fram till mig brännoffers- och tackoffersdjuren." Därpå frambar han brännoffret.

Pea naʻe pehē ʻe Saula, “ʻOmi ki heni kiate au ʻae feilaulau tutu, mo e feilaulau fakalelei.” Pea naʻa ne ʻatu ʻae feilaulau tutu.

10 Men just när han hade slutat att frambära brännoffret, kom Samuel. Då gick Saul honom till mötes för att hälsa honom.

Pea naʻe hoko ʻo pehē, hili leva ʻene fakaʻosi ʻene ʻatu ʻae feilaulau tutu, vakai, kuo hoko mai ʻa Samuela; pea naʻe ʻalu atu ʻa Saula ke fakafetaulaki kiate ia, ke na feʻiloaki.

11 Men Samuel sade: "Vad har du gjort!" Saul svarade: "När jag såg att folket skingrade sig och gick ifrån mig, under det att du icke kom inom den bestämda tiden, fastän filistéerna voro församlade vid Mikmas,

Pea naʻe pehē ʻe Samuela, “Ko e hā ia kuo ke fai?” Pea pehē ʻe Saula, “Ko e meʻa ʻi heʻeku vakai kuo movete ʻae kakai meiate au, pea naʻe ʻikai te ke hoko mai ʻi he ngaahi ʻaho naʻe kotofa, pea kuo kātoa fakataha ʻae kau Filisitia ki Mikimasi:

12 då tänkte jag: Nu komma filistéerna hitned mot mig i Gilgal, och jag har ännu icke bönfallit inför HERREN. Då tog jag mod till mig och offrade brännoffret."

Ko ia naʻaku pehē ai, ‘Ko eni ʻe hoko hifo kiate au ʻae kau Filisitia ki Kilikali, ka ʻoku teʻeki ai te u fai ʻae hū kia Sihova’: ko ia ne u kātaki ai au ʻo ʻatu ʻae feilaulau tutu.”

13 Samuel sade till Saul: "Du har handlat dåraktigt. Du har icke hållit det bud HERREN, din Gud, har givit dig; eljest skulle HERREN hava befäst ditt konungadöme över Israel för evig tid.

Pea pehē ʻe Samuela kia Saula, “Kuo ke fai vale: kuo ʻikai te ke tauhi ʻae fekau ʻa Sihova ko ho ʻOtua, ʻaia naʻa ne fekau kiate koe: ka ne pehē, kuo fokotuʻumaʻu ʻe Sihova ho puleʻanga ki ʻIsileli ʻo taʻengata.

14 Men nu skall ditt konungadöme icke bliva beståndande. HERREN har sökt sig en man efter sitt hjärta, och honom har HERREN förordnat till furste över sitt folk, eftersom du icke har hållit vad HERREN bjöd dig."

Ka ko eni ʻe ʻikai tuʻumaʻu ho puleʻanga: kuo fili ʻe Sihova ha tangata maʻana ʻo hangē ko hono loto ʻoʻona, pea kuo fekau ʻe Sihova kiate ia ke ʻeiki ia ki hono kakai, koeʻuhi naʻe ʻikai te ke tauhi ʻaia naʻe fekau ʻe Sihova kiate koe.”

15 Därefter stod Samuel upp och gick från Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul mönstrade det folk som fanns hos honom: vid pass sex hundra man.

Pea naʻe tuʻu hake ʻa Samuela, ʻo ʻalu mei Kilikali ki Kipea ʻo Penisimani. Pea naʻe lau ʻe Saula ʻae kakai naʻe ʻiate ia, ko e toko onongeau nai.

16 Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det folk som fanns hos dem, under det att filistéerna hade lägrat sig vid Mikmas.

Pea ko Saula mo hono foha ko Sonatane, pea mo e kakai naʻe ʻiate kinaua, naʻa nau nofo ʻi Kipea ʻo Penisimani: ka naʻe ʻapitanga ʻae kakai Filisitia ʻi Mikimasi.

17 Och en härskara, delad i tre hopar, drog ut ur filistéernas läger för att härja: en hop tog vägen till Ofra i Sualslandet,

Pea naʻe haʻu ʻae vahe ʻe tolu ʻoe kau maumau mei he nofoʻanga tau ʻoe kau Filisitia: naʻe ʻalu ʻae kautau ʻe taha ki he hala ki Ofila, ki he fonua ko Suali:

18 en hop tog vägen till Bet-Horon, och en hop tog vägen till det område som vetter åt Seboimsdalen, åt öknen till.

Pea naʻe afe ʻae kautau ʻe taha ki he hala ki Pete-holoni: pea ʻalu ʻae kautau ʻe taha ki he hala ʻoe veʻe fonua ʻoku hanga atu ki he teleʻa ʻo Sipoimi ʻo hanga atu ki he toafa.

19 Ingen smed fanns då i hela Israels land, ty filistéerna fruktade att hebréerna skulle låta göra sig svärd eller spjut.

Pea ko eni, naʻe ʻikai ʻiloʻi ha tufunga tuki ukamea ʻi he fonua kotoa pē ʻo ʻIsileli: he ne pehē ʻe he kau Filisitia, Telia naʻa tuki ʻe he kau Hepelū ʻae ngaahi heletā mo e tao maʻanautolu.

20 Och så måste en israelit alltid begiva sig ned till filistéerna, om han ville låta vässa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa eller sin skära,

Ka naʻe ʻalu hifo ki he kau Filisitia ʻae kakai ʻIsileli kotoa pē, ke fakamata taki taha ʻae tangata hono huotoho, mo ʻene hele, mo ʻene toki, mo ʻene huo keli.

21 när det hade blivit något fel med eggen på skärorna eller plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller när oxpikarnas uddar behövde rätas.

Ka naʻa nau maʻu ʻae kili fakamata ki he huo keli, pea ki he hele, mo e ngaahi huhuʻi pea mo e ngaahi toki, pea ke fakamata ʻae meʻa kini.

22 Härav kom sig, att när striden skulle stå, ingen enda av Sauls och Jonatans folk hade ett svärd eller ett spjut; allenast Saul själv och hans son Jonatan hade sådana.

Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi he ʻaho ʻoe tau, naʻe ʻikai ʻiloa ha heletā pe ha tao ʻi he nima ʻo ha tokotaha ʻi he kakai naʻe ʻia Saula mo Sonatane: ka ko Saula mo hono foha ko Sonatane, naʻe ʻilo ai ia.

23 Men filistéerna läto en utpost rycka fram till passet vid Mikmas.

Pea naʻe hiki kituʻa ʻae ʻapitanga ʻoe kau Filisitia ke ʻalu ki he potu ʻaluʻanga ki Mikimasi.