1 Kungaboken 8

1 Därefter församlade Salomo de äldste i Israel, alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjehövdingar, till konung Salomo i Jerusalem, för att hämta HERRENS förbundsark upp från Davids stad, det är Sion.

Hili ia naʻe fakataha ʻe Solomone ʻae kau mātuʻa ʻo ʻIsileli, pea mo e houʻeiki ʻoe ngaahi faʻahinga, ko e ngaahi ʻeiki ʻi he kau mātuʻa ʻoe fānau ʻa ʻIsileli, ki he tuʻi ko Solomone ʻi Selūsalema, koeʻuhi kenau ʻohake ʻae puha ʻoe fuakava ʻa Sihova mei he Kolo ʻo Tevita, ʻaia ko Saione.

2 Så församlade sig då till konung Salomo alla Israels män under högtiden i månaden Etanim, det är den sjunde månaden.

Pea naʻe fakataha ʻakinautolu ʻe he kakai tangata kotoa pē ʻo ʻIsileli ki he tuʻi ko Solomone, ʻi he fai ʻoe kātoanga ʻi he māhina ko Itanime, ʻaia ko hono fitu ia ʻoe māhina.

3 När då alla de äldste i Israel hade kommit tillstädes, lyfte prästerna upp arken.

Pea naʻe haʻu ʻae kau mātuʻa kotoa pē ʻo ʻIsileli pea naʻe hiki hake ʻae puha tapu ʻe he kau taulaʻeiki.

4 Och de hämtade HERRENS ark och uppenbarelsetältet ditupp, jämte alla heliga föremål som funnos i tältet; prästerna och leviterna hämtade det ditupp.

Pea naʻa nau ʻo hake ʻae puha tapu ʻa Sihova, pea mo e fale fehikitaki ʻoe fakatahaʻanga, pea mo e ngaahi nāunau tapu ʻaia naʻe ʻi he fale fehikitaki, ʻio, naʻe ʻomi ia ʻe he kau taulaʻeiki pea mo e kau Livai.

5 Och konung Salomo stod framför arken jämte Israels hela menighet, som hade församlats till honom; och de offrade därvid småboskap och fäkreatur i sådan myckenhet, att de icke kunde täljas eller räknas.

Pea ko e tuʻi ko Solomone, pea mo e fakataha kotoa pē ʻo ʻIsileli, ʻaia naʻe fakataha kiate ia, naʻa nau tutuʻu mo ia ʻi he ʻao ʻoe puha tapu ke feilaulauʻaki ʻae fanga sipi mo e fanga pulu, naʻe ʻikai faʻa ʻilo pe lau hono fiha, ko e meʻa ʻi heʻene lahi ʻaupito.

6 Och prästerna buro in HERRENS förbundsark till dess plats i husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar.

Pea naʻe ʻomi, ki hono potu ʻae puha ʻoe fuakava ʻa Sihova ʻe he kau taulaʻeiki, ki he folofolaʻanga ʻi he fale, ʻio, ki he potu toputapu ʻaupito, ki he lalo kapakau ʻoe selupimi.

7 Ty keruberna bredde ut sina vingar fram över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger ovantill betäcktes av keruberna.

He naʻe malofa atu ʻae kapakau ʻe ua ʻoe selupimi ʻi he potu ki ʻolunga ʻi he puha tapu, pea naʻe maluʻi ʻae puha tapu pea mo hono ongo haʻamo ʻe he selupimi mei ʻolunga.

8 Och stängerna voro så långa, att deras ändar väl kunde ses från helgedomen framför koret, men däremot icke voro synliga längre ute. Och de hava blivit kvar där ända till denna dag.

Pea naʻa nau fakaʻamoʻamo mai ʻae ongo haʻamo, koeʻuhi ke ha atu ʻae mui haʻamo ʻi he potutapu ki muʻa ʻi he folofolaʻanga, pea naʻe ʻikai hā atu ia ki tuʻa: pea ʻoku kei ʻi ai ni ʻo aʻu mai ki he ʻaho ni.

9 I arken fanns intet annat än de två stentavlor som Mose hade lagt ned däri vid Horeb, när HERREN slöt förbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land.

Naʻe ʻikai ha meʻa ʻi he puha tapu ka ko e ongo maka lafalafa, ʻaia naʻe ʻai ki ai ʻe Mōsese ʻi Holepi, ko e potu naʻe fai ai ʻe Sihova ʻae fuakava mo e fānau ʻa ʻIsileli, hili ʻenau hao mai mei he fonua ko ʻIsipite.

10 Men när prästerna gingo ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn HERRENS hus,

Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi heʻene hū mai ʻae kau taulaʻeiki kituʻa mei he potutapu, naʻe fakafonu ʻae fale ʻo Sihova ʻaki ʻae ʻao.

11 så att prästerna för molnskyns skull icke kunde stå där och göra tjänst; ty HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS hus.

Ko ia naʻe ʻikai faʻa tuʻu ai ʻae kau taulaʻeiki ke fai ʻenau tauhi, koeʻuhi ko e ʻao: he naʻe fakafonu ʻae fale ʻo Sihova ʻaki ʻae nāunau ʻo Sihova.

12 Då sade Salomo: "HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.

Pea naʻe toki lea ʻa Solomone, “Naʻe pehē ʻe Sihova te ne nofo ʻi he poʻuli matolu.

13 Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig, berett en plats där du må förbliva till evig tid."

Kuo u langa moʻoni ha fale kiate koe ke ke ʻafio ki ai, ko e potu tuʻumaʻu ke ke ʻafio ki ai ʻo taʻengata.”

14 Sedan vände konungen sig om och välsignade Israels hela församling, under det att Israels hela församling förblev stående.

Pea naʻe fakahanga mai ʻe he tuʻi ʻa hono fofonga ʻo ne tāpuaki ʻae fakataha kotoa pē ʻo ʻIsileli: (pea naʻe tutuʻu ki ʻolunga, ʻae fakataha kotoa pē ʻo ʻIsileli; )

15 Han sade: "Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade:

Pea naʻa ne pehē, “Fakafetaʻi kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli ʻaia naʻe folofola mei hono fofonga ki heʻeku tamai ko Tevita, pea kuo ne fakamoʻoni ia ʻaki ʻa hono nima, ʻi heʻene folofola ni,

16 'Från den dag då jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten har jag icke i någon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara; men David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel.'

‘Talu mei he ʻaho naʻaku ʻomi ai ʻa hoku kakai ko ʻIsileli mei ʻIsipite, naʻe ʻikai te u fili ha kolo mei he faʻahinga kotoa pē ʻo ʻIsileli ke langa ai ha fale, koeʻuhi ke tuku ki ai ʻa hoku huafa; ka naʻaku fili ʻa Tevita ke ne pule ki heʻeku kakai ko ʻIsileli.’

17 Och min fader David hade väl i sinnet att bygga ett hus åt HERRENS, Israels Guds, namn;

Pea naʻe ʻi he loto ʻo ʻeku tamai ko Tevita ke ne langa ha fale ki he huafa ʻo Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli.

18 men HERREN sade till min fader David: 'Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du visserligen väl däri att du har detta i sinnet;

Pea naʻe pehē ʻe Sihova kia Tevita ko ʻeku tamai, ‘Koeʻuhiā naʻe ʻi ho loto ia ke ke langa ha fale ki hoku huafa, naʻe lelei koe ʻi hoʻo loto ke fai ia.

19 dock skall icke du få bygga detta hus, utan din son, den som har utgått från din länd, han skall bygga huset åt mitt namn.'

Ka neongo ia ʻe ʻikai te ke langa ʻae fale; ka ko ho foha ʻaia ʻe tupu mei ho fatu, ʻe langa ʻe ia ʻae fale ki hoku huafa.’

20 Och HERREN har uppfyllt det löfte han gav; ty jag har kommit upp min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, såsom HERREN lovade, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds, namn.

Pea kuo fakamoʻoni ʻe Sihova ʻa ʻene folofola ʻaia naʻa ne folofolaʻaki, pea kuo u tuʻu hake au ʻi he potu ʻo ʻeku tamai ko Tevita, pea ʻoku ou nofo ki he nofoʻa fakatuʻi ʻo ʻIsileli, ʻo tatau mo e talaʻofa ʻa Sihova, pea kuo u langa ha fale ki he huafa ʻo Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli.

21 Och där har jag tillrett ett rum för arken, i vilken förvaras det förbund som HERREN slöt med våra fäder, när han förde dem ut ur Egyptens land."

Pea kuo u vaheʻi ʻi ai ha potu ki he puha tapu, ʻaia ʻoku ʻi ai ʻae fuakava ʻa Sihova ʻaia naʻa ne fai mo ʻetau ngaahi tamai, ʻi heʻene ʻomi kinautolu mei he fonua ko ʻIsipite.”

22 Därefter trädde Salomo fram för HERRENS altare inför Israels hela församling, och uträckte sina händer mot himmelen

Pea naʻe tuʻu ʻa Solomone ʻi he ʻao ʻoe feilaulauʻanga ʻo Sihova ʻi he ʻao ʻoe fakataha kotoa pē ʻo ʻIsileli, pea naʻa ne mafao atu ʻa hono nima ki langi:

23 och sade: "HERRE, Israels Gud, ingen gud är dig lik, uppe i himmelen eller nere på jorden, du som håller förbund och bevarar nåd mot dina tjänare, när de vandra inför dig av allt sitt hjärta,

Pea naʻa ne pehē, “ʻE Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, ʻoku ʻikai ha ʻotua ke hangē ko koe, ʻi he langi ʻi ʻolunga, pe ʻi he maama ki lalo ni, ʻa koe ʻoku ke tauhi ʻae fuakava mo e ʻaloʻofa ki hoʻo kau tamaioʻeiki ʻoku ʻeveʻeva ʻi ho ʻao ʻaki ʻa honau loto kotoa:

24 du som har hållit vad du lovade din tjänare David, min fader; ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, såsom nu har skett.

‌ʻA koe kuo ke fai ki hoʻo tamaioʻeiki ko Tevita ko ʻeku tamai ʻaia naʻa ke talaʻofa ʻaki kiate ia: naʻa ke folofolaʻaki ia mei ho fofonga, pea kuo ke fakahoko ia ʻaki ho nima, ʻo hangē ko ia he ʻaho ni.

25 Så håll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjänare David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid komma, då på Israels tron icke inför mig sitter en avkomling av dig, om allenast dina barn hava akt på sin väg, så att de vandra inför mig, såsom du har vandrat inför mig.'

Ko ia foki, ʻE Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, fai ki hoʻo tamaioʻeiki ko Tevita ko ʻeku tamai ʻaia naʻa ke talaʻofa ʻaki, ʻo pehē, ʻE ʻikai te ke masiva ʻi ha tangata ʻi hoku ʻao ke nofo ki he nofoʻa fakatuʻi ʻo ʻIsileli; ʻo kapau ʻe tokanga ʻa hoʻo fānau ki honau ʻaluʻanga, ke nau ʻeveʻeva ʻi hoku ʻao ʻo hangē ko hoʻo ʻeveʻeva ʻaʻau ʻi hoku ʻao.

26 Så låt nu, o Israels Gud, de ord som du har talat till din tjänare David, min fader, bliva sanna.

Pea ko eni, ʻE ʻOtua ʻo ʻIsileli, ʻoku ou kole kiate koe, tuku ke fakamoʻoni ʻa hoʻo folofola, ʻaia naʻa ke folofolaʻaki ki hoʻo tamaioʻeiki ko Tevita ko ʻeku tamai.

27 Men kan då Gud verkligen bo på jorden? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre då detta hus som jag har byggt!

Ka ʻe nofo moʻoni ʻae ʻOtua ki he māmani? Vakai, ko e langi mo e loto langi ki ʻolunga ʻaupito, ʻoku ʻikai te ke faʻa hao ai; kae huanoa ʻae fale ni ʻaia kuo u langa?

28 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, HERRE, min Gud, så att du hör på det rop och den bön som din tjänare nu uppsänder till dig,

Ka neongo ia ke ke ʻafio lelei ki he lotu ʻa hoʻo tamaioʻeiki, pea ki heʻene fakakolekole, ʻE Sihova ko hoku ʻOtua, koeʻuhi ke ke ongoʻi ʻae tangi pea mo e lotu, ʻaia ʻoku lotu ʻaki ʻe hoʻo tamaioʻeiki ʻi ho ʻao he ʻaho ni:

29 och låter dina ögon natt och dag vara öppna och vända mot detta hus -- den plats varom du har sagt: 'Mitt namn skall vara där' -- så att du ock hör den bön som din tjänare beder, vänd mot denna plats.

Koeʻuhi ke ʻafio ʻa ho fofonga ki he fale ni ʻi he pō mo e ʻaho, ʻio, ki he potu ʻaia kuo ke folofola ai ʻo pehē, ʻE ʻi ai ʻa hoku huafa: koeʻuhi ke ke fanongo ki he lotu ʻaia ʻe fai ʻe hoʻo tamaioʻeiki ʻi he potu ni.

30 Ja, hör på den åkallan som din tjänare och ditt folk Israel uppsända, vända mot denna plats. Må du höra den och låta den komma upp till himmelen, där du bor; och när du hör, så må du förlåta.

Pea ke fakafanongo ki he fakakolekole ʻa hoʻo tamaioʻeiki, pea mo hoʻo kakai ʻIsileli, ʻoka nau ka lotu ʻi he potu ni: pea ke fanongo, ke ke fakamolemole.

31 Om någon försyndar sig mot sin nästa och man ålägger honom en ed och låter honom svärja, och han så kommer och svär inför ditt altare i detta hus,

“Kapau ʻe fai ha kovi ʻe ha tangata ki hono kaungāʻapi, pea ʻoku ne fai ke ne fuakava, pea ʻoku ʻomi ʻae fuakava ki he ʻao ʻo hoʻo feilaulauʻanga ʻi he fale ni:

32 må du då höra det i himmelen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt, i det att du dömer den skyldige skyldig och låter hans gärningar komma över hans huvud, men skaffar rätt åt den som har rätt och låter honom få efter hans rättfärdighet.

Ke ke toki fanongo ʻe koe ʻi he langi, pea ke ngāue, mo fakamaauʻi ʻa hoʻo kau tamaioʻeiki, ʻi he totongi ki he angakovi, ke ʻomi ki hono ʻulu ʻa hono nunuʻa; pea ke fakatonuhiaʻi ʻae māʻoniʻoni, ʻi he ʻatu kiate ia ʻo tatau mo ʻene angatonu.

33 Om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, därför att de hava syndat mot dig, men de omvända sig till dig och prisa ditt namn och bedja och åkalla dig i detta hus,

“ʻOka teʻia hifo ʻa hoʻo kakai ʻIsileli ʻi he ʻao ʻo honau ngaahi fili, koeʻuhi ko ʻenau fai ha kovi kiate koe, ka kuo nau toe tafoki mai kiate koe, pea nau tāpafua ʻa ho huafa, mo hū, pea fai fakakolekole kiate koe ʻi he fale ni:

34 må du då höra det i himmelen och förlåta ditt folk Israels synd och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit åt deras fäder.

Ke ke toki fanongo ʻe koe ʻi he langi, pea fakamolemole ʻae angahala ʻa hoʻo kakai ʻIsileli, pea ke toe ʻomi kinautolu ki he fonua ʻaia naʻa ke foaki ki heʻenau ngaahi tamai.

35 Om himmelen bliver tillsluten, så att regn icke faller, därför att de hava syndat mot dig, men de då bedja, vända mot denna plats, och prisa ditt namn och omvända sig från sin synd, när du bönhör dem,

“ʻOka tāpuni ʻae langi, pea ʻoku ʻikai ha ʻuha ʻe tō, koeʻuhi ko ʻenau fai angahala kiate koe; pea kapau te nau lotu ʻi he potu ni, pea tāpafua ʻa ho huafa, pea nau liliu mei heʻenau angahala, ʻoka ke ka fakamamahi ʻakinautolu:

36 må du då höra det i himmelen och förlåta dina tjänares och ditt folk Israels synd, i det att du lär dem den goda väg som de skola vandra; och må du låta det regna över ditt land, det som du har givit åt ditt folk till arvedel.

Ke ke toki fanongo ʻe koe ʻi he langi, pea fakamolemole ʻae angahala ʻa hoʻo kau tamaioʻeiki, pea mo hoʻo kakai ʻIsileli koeʻuhi ke ke akoʻi ʻakinautolu ʻi he hala lelei ʻaia ʻoku totonu ke nau ʻalu ai, pea ke foaki ʻae ʻuha ki ho fonua ʻaia kuo ke foaki ki hoʻo kakai ko honau tofiʻa.

37 Om hungersnöd uppstår i landet, om pest uppstår, om sot eller rost, om gräshoppor eller gräsmaskar komma, om fienden tränger folket i det land där deras städer stå, eller om någon annan plåga eller sjukdom kommer, vilken det vara må,

“Kapau ʻe ai ha honge ʻi he fonua, pe ha mahaki fakaʻauha, pea ko e huhunu lahi ʻoe ngoue, pe ko e fakapopo, pe ko e heʻe maumau, pe ko e ʻunufe; kapau ʻe nofo takatakai ʻiate kinautolu ʻa honau ngaahi fili ʻi he fonua ʻo ʻenau ngaahi veʻe kolo; pe ko e hā ʻae fakaʻauha pe ko e mahaki ʻe ʻi ai;

38 och om då någon bön och åkallan höjes från någon människa, vilken det vara må, eller från hela ditt folk Israel, när de var för sig känna plågan därav i sitt hjärta och så uträcka sina händer mot detta hus,

‌ʻIlonga ʻae lotu mo e kole ʻe fai ʻe ha tangata ʻe tokotaha, pe ʻe he kakai kotoa pē ʻo ʻIsileli, ʻi heʻene ʻilo taki taha ʻe he tangata ʻae kovi ʻo hono loto ʻoʻona, pea ne mafao mai ʻa hono nima ki he fale ni:

39 må du då höra det i himmelen, där du bor, och förlåta och utföra ditt verk, i det att du giver var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta -- ty du allena känner alla människors hjärtan --

Ke ke toki fanongo ʻe koe ʻi he langi ko ho ʻafioʻanga, pea fakamolemole, pea ke ngāue, mo foaki ki he tangata taki taha ʻo fakatatau ki heʻene anga, ʻaia ʻoku ke ʻafioʻi ʻa hono loto; (he ko koe, ʻio, ko koe pe tokotaha, ʻoku ke ʻilo ʻae loto ʻoe fānau kotoa pē ʻae tangata; )

40 på det att de alltid må frukta dig, så länge de leva i det land som du har givit åt våra fäder.

Koeʻuhi ke nau manavahē kiate koe ʻi he ʻaho kotoa pē te nau moʻui ai ʻi he fonua ʻaia kuo ke foaki ki heʻemau ngaahi tamai.

41 Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommer ifrån fjärran land för ditt namns skull

Pea koeʻuhi foki ko e muli, ʻaia ʻoku ʻikai ʻo hoʻo kakai ʻIsileli, ka kuo haʻu mei ha fonua mamaʻo koeʻuhi ko ho huafa ʻoʻou;

42 -- ty man skall ock där höra talas om ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm -- om någon sådan kommer och beder, vänd mot detta hus,

(He te nau fanongo ki he ongoongo ʻo ho huafa lahi, pea mo ho nima mālohi, pea mo ho nima kuo mafao atu; ) ʻoka haʻu ia ke lotu ʻi he fale ni;

43 må du då i himmelen, där du bor, höra det och göra allt varom främlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må känna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, och förnimma att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.

Ke ke fanongo ʻe koe ʻi he langi ko ho ʻafioʻanga, pea ke fai ʻo fakatatau mo e meʻa kotoa pē ʻoku kole ai ʻe he muli kiate koe: koeʻuhi ke ʻilo ʻe he kakai kotoa pē ʻo māmani ki ho huafa, ke[nau ]manavahē kiate koe, ʻo hangē ko hoʻo kakai ʻIsileli; pea koeʻuhi ke nau ʻilo ʻoku ui ʻaki ʻa ho huafa ʻae fale ni ʻaia kuo u langa.

44 Om ditt folk drager ut i strid mot sin fiende, på den väg du sänder dem, och de då bedja till HERREN, vända i riktning mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,

“Kapau ʻe ʻalu ʻa hoʻo kakai kituʻa ke tauʻi ʻa honau ngaahi fili, pe ko e hā ʻae potu ko ia te ke fekau atu kinautolu ki ai, pea nau lotu kia Sihova ʻo hanga ki he kolo ʻaia kuo ke fili, pea ki he fale ʻaia kuo u langa ki ho huafa:

45 må du då i himmelen höra deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.

Ke ke toki fanongo ʻe koe ʻi he langi ki heʻenau lotu mo ʻenau kole, pea ke tokonia ʻakinautolu ʻi he meʻa totonu.

46 Om de synda mot dig -- eftersom ingen människa finnes, som icke syndar -- och du bliver vred på dem och giver dem i fiendens våld, så att man tager dem till fånga och för dem bort till fiendens land, fjärran eller nära,

Kapau te nau angahala kiate koe, (he ʻoku ʻikai ha tangata ʻoku taʻehaangahala, ) pea te ke houhau kiate kinautolu, mo ke tukuange ʻakinautolu ki he fili, koeʻuhi ke nau fetuku ʻakinautolu ko e kau pōpula ki he fonua ʻoe fili, pe ko e mamaʻo pe ko e ofi;

47 men de då besinna sig i det land där de äro i fångenskap, och omvända sig och åkalla dig i landet där man håller dem fångna och säga: 'Vi hava syndat och gjort illa, vi hava varit ogudaktiga',

Pea kapau te nau toe fakatokangaʻi honau loto ʻi he fonua ko ia kuo ʻave pōpula ki ai kinautolu, mo[nau ]fakatomala, mo fakakolekole kiate koe mei he fonua ʻokinautolu naʻe ʻave pōpula kinautolu, ʻonau pehē, Kuo mau angahala, pea kuo mau fai talangataʻa, kuo mau fai ʻae kovi;

48 om de så omvända sig till dig av allt sitt hjärta och av all sin själ, i sina fienders land -- deras som hava fört dem i fångenskap -- och bedja till dig, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,

Pea pehē ʻenau tafoki mai kiate koe ʻaki ʻa honau loto kātoa, pea mo honau laumālie kotoa, ʻi he fonua ʻo honau ngaahi fili, ʻaia naʻe ʻave pōpula kinautolu, pea nau lotu kiate koe ʻo hanga ki honau fonua, ʻaia naʻa ke foaki ki heʻenau ngaahi tamai, ʻae kolo ko ia, kuo ke fili, pea mo e fale ʻaia kuo u langa ki ho huafa:

49 må du då i himmelen, där du bor, höra deras bön och åkallan och skaffa dem rätt

Ke ke toki fanongo ʻe koe ʻi he langi ko ho ʻafioʻanga ki heʻenau lotu mo ʻenau kole, pea ke tokonia kinautolu ʻi he meʻa totonu,

50 och förlåta ditt folk vad de hava syndat mot dig, och alla de överträdelser som de hava begått mot dig, och låta dem finna barmhärtighet inför dem som hålla dem fångna, så att dessa förbarma sig över dem.

Pea ke fakamolemole ʻa hoʻo kakai ʻaia kuo angahala kiate koe, mo ʻenau fai kovi kotoa pē ʻaia kuo nau fai kovi ai kiate koe, pea ke fai ʻaloʻofa kiate kinautolu ʻi he ʻao ʻokinautolu naʻe ʻave pōpula kinautolu, koeʻuhi ke nau fai ʻofa kiate kinautolu:

51 Ty de äro ju ditt folk och din arvedel, som du har fört ut ur Egypten, den smältugnen.

He ko hoʻo kakai kinautolu, pea ko ho tofiʻa, ʻaia naʻa ke ʻomi mei ʻIsipite, mei he lotolotonga ʻoe afi tutuʻanga ukamea:

52 Ja, låt dina ögon vara öppna och vända till din tjänares och ditt folk Israels åkallan, så att du hör på dem, så ofta de ropa till dig.

Koeʻuhi he ʻafio ʻa ho fofonga ki he kole ʻa hoʻo tamaioʻeiki, pea ki he kole ʻa hoʻo kakai ʻIsileli, ke fanongo kiate kinautolu ʻi he meʻa kotoa pē ʻoku nau tāpafua ai kiate koe.

53 Ty du har själv avskilt dem åt dig till arvedel bland alla folk på Jorden, såsom du talade genom din tjänare Mose, när du förde våra fäder ut ur Egypten, o Herre, HERRE."

He naʻa ke mavahe ʻakinautolu mei he kakai kotoa pē ʻoe māmani, ko ho tofiʻa, ʻo hangē ko hoʻo folofola ʻia Mōsese ko hoʻo tamaioʻeiki, ʻi hoʻo ʻomi ʻemau ngaahi tamai mei ʻIsipite, ʻa koe, ʻE Sihova ko e ʻOtua.”

54 När Salomo hade slutat att med dessa ord bedja och åkalla HERREN, stod han upp från HERRENS altare, där han hade legat på sina knän med händerna uträckta mot himmelen,

Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi heʻene fakaʻosi ʻe Solomone ʻa ʻene lotu ʻaki ʻae lotu ni mo e kole ni kia Sihova, naʻa ne tuʻu hake mei he ʻao ʻoe feilaulauʻanga ʻo Sihova, mei heʻene tūʻulutui ʻi hono tui kae mafao ʻa hono nima ki ʻolunga ki he langi.

55 och trädde fram och välsignade Israels hela församling med hög röst och sade:

Pea naʻa ne tuʻu hake, ʻo ne tāpuakiʻi ʻae fakataha kotoa pē ʻo ʻIsileli ʻaki ʻae leʻo lahi, ʻo ne pehē,

56 "Lovad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel ro, alldeles såsom han har sagt! Alls intet har uteblivit av allt det goda som han lovade genom sin tjänare Mose.

“Fakafetaʻi kia Sihova, ʻaia kuo ne foaki ʻae mālōlō ki heʻene kakai ʻIsileli ʻo fakatatau mo ia kotoa pē naʻa ne talaʻofa ki ai: kuo ʻikai ke tō noa ha momoʻi lea ʻe taha ʻo ʻene talaʻofa lelei kotoa pē, ʻaia naʻa ne talaʻofa ʻaki ʻi he nima ʻo ʻene tamaioʻeiki ko Mōsese.

57 Så vare då HERREN, vår Gud, med oss, såsom han har varit med våra fäder. Han må icke övergiva oss och förskjuta oss,

Ke ʻiate kitautolu ʻa Sihova ko hotau ʻOtua, ʻo hangē ko ʻene ʻi heʻetau ngaahi tamai: ke ʻoua naʻa ne mahuʻi ʻiate kitautolu pe liʻaki ʻakitautolu:

58 utan böja våra hjärtan till sig, så att vi alltid vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rätter, dem som han har givit våra fäder.

Koeʻuhi ke ne ueʻi hotau loto kiate ia, ke ʻalu ʻi hono hala kotoa pē, pea ke fai ki heʻene ngaahi fekau, mo ʻene tuʻutuʻuni, mo ʻene ngaahi fakamaau, ʻaia naʻa ne fekau ki heʻetau ngaahi tamai.

59 Och må dessa mina ord, med vilka jag har bönfallit inför HERRENS ansikte, vara nära HERREN, vår Gud, dag och natt, så att han skaffar rätt åt sin tjänare och rätt åt sitt folk Israel, efter var dags behov;

Pea tuku ʻa ʻeku ngaahi lea ko eni, ʻaia kuo u fai ai ʻeku kole ʻi he ʻao ʻo Sihova, ke ofi ia kia Sihova ko hotau ʻOtua ʻi he ʻaho mo e pō, koeʻuhi ke ne tokoni ki he meʻa totonu ʻa ʻene tamaioʻeiki, mo e meʻa totonu ʻa ʻene kakai ʻIsileli ʻi he kuonga kotoa pē, ʻo fakatatau ki he meʻa ʻoku ʻaonga.

60 på det att alla folk på jorden må förnimma att HERREN är Gud, och ingen annan.

Koeʻuhi ke ʻilo ʻe he kakai kotoa pē ʻo māmani ʻoku ʻOtua ʻa Sihova, pea ʻoku ʻikai mo ha taha kehe.

61 Och må edra hjärtan vara hängivna åt HERREN, vår Gud, så att I alltjämt vandren efter hans stadgar och hållen hans bud, såsom I nu gören."

Ko ia tuku ke angatonu ʻa homou loto kia Sihova ko hotau ʻOtua, ke ʻalu ʻi heʻene ngaahi tuʻutuʻuni, pea ke fai ʻene ngaahi fekau, ʻo hangē ko e ʻaho ni.”

62 Och konungen jämte hela Israel offrade slaktoffer inför HERRENS ansikte.

Pea naʻe ʻatu ʻae feilaulau ʻi he ʻao ʻo Sihova ʻe he tuʻi pea mo ʻIsileli kotoa pē mo ia.

63 Till det tackoffer som Salomo offrade åt HERREN tog han tjugutvå tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av småboskapen. Så invigdes HERRENS hus av konungen och alla Israels barn.

Pea naʻe ʻatu ʻe Solomone ʻae feilaulau ʻoe ngaahi feilaulau fakamelino, ʻaia naʻa ne ʻatu kia Sihova, ko e fanga pulu ʻe ua mano mo e ua afe, mo e fanga sipi ʻe taha kilu mo e ua mano. Pea naʻe pehē ʻae fakatapui ʻae fale ʻo Sihova ʻe he tuʻi pea mo e fānau kotoa pē ʻa ʻIsileli.

64 På samma dag helgade konungen den mellersta delen av förgården framför HERRENS hus, ty där offrade han brännoffret, spisoffret och fettstyckena av tackoffret, eftersom kopparaltaret, som stod inför HERRENS ansikte, var för litet för att brännoffret, spisoffret och fettstyckena av tackoffret skulle kunna rymmas där.

Pea ko e ʻaho pe ko ia naʻe fakatapui ai ʻe he tuʻi ʻae lotoʻā ʻaia naʻe ʻi he ʻao ʻoe fale ʻo Sihova: he naʻa ne ʻatu ʻi ai ʻae ngaahi feilaulau tutu, mo e ngaahi feilaulau meʻakai, pea mo e ngako ʻoe ngaahi feilaulau fakamelino: koeʻuhi naʻe siʻi fau ʻae feilaulauʻanga palasa ʻaia naʻe ʻi he ʻao ʻo Sihova ke ʻatu ai ʻae ngaahi feilaulau tutu, mo e ngaahi feilaulau meʻakai, pea mo e ngako ʻoe ngaahi feilaulau fakamelino.

65 Vid detta tillfälle firade Salomo högtiden, och med honom hela Israel -- en stor församling ifrån hela landet, allt ifrån det ställe där vägen går till Hamat ända till Egyptens bäck -- inför HERRENS, vår Guds, ansikte i sju dagar och åter sju dagar, tillsammans fjorton dagar.

Pea naʻe fai ʻe Solomone ʻi he kuonga ko ia ha kātoanga, ʻaia mo ʻIsileli kātoa, ko e fakataha lahi ʻaupito, mei he hūʻanga ʻo Hemati ʻo aʻu ki he vaitafe ʻo ʻIsipite, ʻi he ʻao ʻo Sihova ko hotau ʻOtua, ʻi he ʻaho ʻe fitu mo e toe ʻaho ʻe fitu, ko e ʻaho ʻe hongofulu ma fā.

66 På åttonde dagen lät han folket gå, och de togo avsked av konungen. Sedan gingo de till sina hyddor, fulla av glädje och fröjd över allt det goda som HERREN hade gjort mot sin tjänare David och sitt folk Israel.

‌ʻI hono valu ʻoe ʻaho naʻa ne fekau ʻae kakai ke ʻalu: pea naʻa nau fakafetaʻi ki he tuʻi, pea [naʻa nau ]ʻalu ki honau ngaahi fale ʻi he nekeneka mo e loto fiefia koeʻuhi ko e ngāue lelei kotoa pē ʻaia naʻe fai ʻe Sihova maʻa Tevita ko ʻene tamaioʻeiki, pea koeʻuhi ko ʻIsileli ko ʻene kakai.