1 Kungaboken 3
1 Och Salomo befryndade sig med Farao, konungen i Egypten; han tog Faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad, och där fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus färdigt, så ock HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem.
Pea naʻe fakakāinga ʻa Solomone mo Felo ko e tuʻi ʻo ʻIsipite, pea naʻa ne maʻu ʻae ʻofefine ʻo Felo, ʻo ne ʻomi ia ki he Kolo ʻo Tevita, kaeʻoua ke ʻosi ʻene langa ʻa hono fale ʻoʻona, pea mo e fale ʻo Sihova, pea mo e ʻā naʻe takatakai ʻaki ʻa Selūsalema.
2 Emellertid offrade folket på höjderna, eftersom ännu vid denna tid intet hus hade blivit byggt åt HERRENS namn.
Ka naʻe fai ʻae feilaulau ʻe he kakai ʻi he ngaahi potu māʻolunga, koeʻuhi naʻe ʻikai langa ha fale ki he huafa ʻo Sihova, ʻo aʻu ki he ngaahi ʻaho ko ia.
3 Och Salomo älskade HERREN och vandrade efter sin fader Davids stadgar, utom att han frambar offer på höjderna och tände offereld där.
Pea naʻe ʻofa ʻa Solomone kia Sihova, pea naʻe ʻeveʻeva ia ʻi he ngaahi fekau ʻa Tevita ko ʻene tamai: ka ko e meʻa pe taha, naʻa ne fai ʻae feilaulau mo tutu ʻae meʻa namu kakala ʻi he ngaahi potu māʻolunga.
4 Och konungen begav sig till Gibeon för att offra där, ty detta var den förnämsta offerhöjden; tusen brännoffer offrade Salomo på altaret där.
Pea naʻe ʻalu ʻae tuʻi ki Kipione ke fai feilaulau ʻi ai; he ko e potu māʻolunga ia naʻe ongoongo lahi: ko e feilaulau tutu ʻe afe naʻe feilaulau ʻaki ʻe Solomone ʻi he feilaulauʻanga ko ia.
5 I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN för Salomo i en dröm om natten; Gud sade: "Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig."
Pea naʻe hā mai ʻa Sihova kia Solomone ʻi Kipione ʻi ha misi ʻi he pō: pea naʻe pehē ʻe he ʻOtua, “Kole ha meʻa ke u foaki kiate koe.”
6 Salomo svarade: "Du har gjort stor nåd med din tjänare, min fader David, eftersom han vandrade inför dig i trohet, rättfärdighet och rättsinnighet mot dig. Och du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son till efterträdare på hans tron, såsom ju nu har skett.
Pea naʻe pehē ʻe Solomone, “Kuo ke fakahā ki heʻeku tamai ko Tevita ko hoʻo tamaioʻeiki ʻae ʻaloʻofa lahi, ʻo hangē ko ʻene ʻeveʻeva ʻi ho ʻao ʻi he moʻoni, mo e māʻoniʻoni, pea ʻi he angatonu ʻo hono loto kiate koe: pea kuo ke tuku ʻae ngāue ʻofa lahi ni maʻana, ʻi hoʻo tuku kiate ia ha foha ke ne nofo ki hono nofoʻa fakatuʻi, ʻo hangē ko ia [ʻoku fai ]he ʻaho ni.
7 Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tjänare till konung efter min fader David; men jag är en helt ung man, som icke rätt förstår att vara ledare och anförare.
Pea ko eni, ʻE Sihova ko hoku ʻOtua, kuo ke fakanofo ʻa hoʻo tamaioʻeiki ke tuʻi ko e fetongi ʻo Tevita ko ʻeku tamai: pea ko e tamasiʻi siʻi pe au ʻoku ʻikai te u ʻilo ke fēfē ʻa ʻeku ʻalu atu mo ʻeku hū mai.
8 Och din tjänare är här bland ditt folk, det som du har utvalt, ett folk som är så talrikt att det icke kan räknas eller täljas för sin myckenhets skull.
Pea ko hoʻo tamaioʻeiki ʻoku ʻi he lotolotonga ʻo hoʻo kakai ʻaia kuo ke fili, ko e kakai lahi, ʻaia ʻoku ʻikai faʻa lau hako pe ʻoku toko fiha, ko e meʻa ʻi heʻenau tokolahi ʻaupito.
9 Så giv nu din tjänare ett hörsamt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem förmår väl eljest att vara domare för detta ditt stora folk?"
Ko ia ke ke tuku ki hoʻo tamaioʻeiki ha loto poto ke fakamaauʻi ʻa hoʻo kakai, koeʻuhi ke u faʻa ʻilo totonu ʻae lelei mo e kovi; he ko hai ʻoku faʻa fai ke fakamaauʻi eni ʻa hoʻo kakai tokolahi ni?”
10 Detta, att Salomo bad om sådant, täcktes Herren.
Pea naʻe lelei ʻae lea ni kia Sihova, ʻae kole ʻe Solomone ki he meʻa ni.
11 Och Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om sådant och icke bett om ett långt liv, ej heller bett om rikedom eller bett om dina fienders liv, utan har bett om att få förstånd till att akta på vad rätt är,
Pea naʻe folofola ʻae ʻOtua kiate ia, “Koeʻuhi kuo ke kole ki he meʻa ni, pea naʻe ʻikai te ke kole maʻau ʻae moʻui fuoloa; pe te ke kole maʻau ha koloa, pe te ke kole ʻae moʻui ʻa hoʻo ngaahi fili; ka kuo ke kole maʻau ʻae lotoloto poto, ke ʻiloʻi ai ʻae fakamaau totonu;
12 se, därför vill jag göra såsom du önskar; se, jag giver dig ett så vist och förståndigt hjärta, att din like icke har funnits före dig, och att din like ej heller skall uppstå efter dig.
Vakai, kuo u fai ʻo tatau mo ia kuo ke lea ki ai: vakai, kuo u foaki kiate koe ʻae loto poto mo faʻa fakakaukau; ko ia kuo ʻikai ha tokotaha ʻe tatau mo koe talu mei muʻa, pea ʻe ʻikai tupu hake ha tokotaha ke tatau mo koe ki mui.
13 Därtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att i all din tid ingen konung skall vara din like.
Pea kuo u foaki foki kiate koe ʻae meʻa naʻe ʻikai te ke kole ki ai, ʻae koloa, mo e ongoongo fakatouʻosi; ko ia ʻe ʻikai tatau mo koe ha tokotaha ʻi he ngaahi tuʻi ʻi hoʻo ngaahi ʻaho kotoa pē.
14 Och om du vandrar på mina vägar, så att du håller mina stadgar och bud, såsom din fader David gjorde, då skall jag låta dig länge leva."
Pea kapau te ke ʻalu ʻi hoku ngaahi hala, ke fai ki heʻeku ngaahi fono mo ʻeku ngaahi fekau, ʻo hangē ko e ʻalu ʻa Tevita ko hoʻo tamai, pehē, te u fakatolonga ʻa hoʻo ngaahi ʻaho.”
15 Därefter vaknade Salomo och fann att det var en dröm. Och när han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och offrade brännoffer och frambar tackoffer; och därefter gjorde han ett gästabud för alla sina tjänare.
Pea naʻe ʻā hake ʻa Solomone; pea vakai, ko e misi ia. Pea naʻa ne haʻu ki Selūsalema, ʻo ne tuʻu ʻi he ʻao ʻoe puha ʻoe fuakava ʻo Sihova, mo ne ʻatu ai ʻae ngaahi feilaulau tutu, mo e ngaahi feilaulau fakamelino, pea naʻa ne teuteu ʻae kātoanga ki heʻene kau tamaioʻeiki kotoa pē.
16 Vid den tiden kommo två skökor till konungen och trädde fram inför honom.
Pea naʻe toki haʻu ʻae ongo fefine angahala ʻe toko ua, ki he tuʻi, ʻo na tutuʻu ʻi hono ʻao.
17 Och den ena kvinnan sade: "Hör mig, herre. Jag och denna kvinna bo i samma hus. Och jag födde barn där i huset hos henne.
Pea naʻe pehē ʻe he fefine ʻe tokotaha, “ʻE hoku ʻeiki, ko au mo e fefine ni ʻoku ma nonofo ʻi he fale pe taha; pea naʻaku fāʻeleʻi ha tamasiʻi lolotonga ʻema ʻi he fale mo ia.
18 Sedan, på tredje dagen efter det jag hade fött mitt barn, födde ock denna kvinna ett barn. Och vi voro tillsammans, utan att någon främmande var hos oss i huset; allenast vi båda voro i huset.
Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi hono ʻaho tolu hili ʻa ʻeku fāʻele ʻaʻaku, naʻe fāʻele ʻae fefine ni foki: pea naʻa ma nofo fakataha; naʻe ʻikai mo ha tokotaha kehe ʻi he fale mo kimaua, ka ko kimaua pe toko ua.
19 Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihjäl honom.
Pea naʻe mate ʻae tamasiʻi ʻae fefine ni ʻi he pō; ko e meʻa ʻi heʻene taʻomia ia.
20 Då stod hon upp om natten och tog min son från min sida, under det att din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn, men sin döde son lade hon i min famn.
Pea naʻa ne tuʻu hake ʻi he tuʻuapō mālie, ʻo ne ʻave ʻa ʻeku tama mei hoku tafaʻaki lolotonga ʻae mohe ʻa hoʻo kaunanga, mo ne fakatokoto ia ki hono fatafata, ka naʻe tuku ʻe ia ʻa ʻene tamasiʻi mate ki hoku fatafata ʻoʻoku.
21 När jag då om morgonen reste mig upp för att giva min son di, fick jag se att han var död. Men när jag såg nogare på honom om morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade fött."
Pea ʻi heʻeku tuʻu hake ʻi he pongipongi ke fakahuhu ʻa ʻeku tamasiʻi, vakai, kuo mate ia; ka ʻi heʻeku toki vakai ki ai ʻi he pongipongi, vakai, naʻe ʻikai ko ʻeku tama ia, ʻaia naʻaku fāʻeleʻi.”
22 Då sade den andra kvinnan: "Det är icke så. Min son är den som lever, och din son är den som är död." Men den första svarade: "Det är icke så. Din son är den som är död, och min son är den som lever." Så tvistade de inför konungen.
Pea naʻe pehē ʻe he fefine ʻe tokotaha, “ʻIkai; ka ko ʻeku tama ʻaia ʻoku moʻui, pea ko ia kuo mate ko hoʻo tama ia.” Pea naʻe pehēange eni, “ʻIkai; ka ko ia kuo mate ko hoʻo tama ia, pea ko ia ʻoku moʻui ko ʻeku tama ia.” Naʻe pehē ʻa ʻena lea ʻi he ʻao ʻoe tuʻi.
23 Då sade konungen: "Den ena säger: 'Denne, den som lever, är min son, och din son är den som är död.' Och den andra säger: 'Det är icke så. Din son är den som är död, och min son är den som lever.'"
Pea naʻe toki pehē ʻe he tuʻi, “ʻOku pehē ʻe he tokotaha, ‘Ko ʻeku tama eni ʻaia ʻoku moʻui, pea ko hoʻo tama ʻaia ʻoku mate:’ pea ʻoku pehē ʻe he tokotaha kehe, ‘ʻIkai; ka ko hoʻo tama ʻaʻau ʻaia ʻoku mate, pea ko ʻeku tama ʻaʻaku ʻaia ʻoku moʻui.’”
24 Därefter sade konungen: "Tagen hit ett svärd." Och när man hade burit svärdet fram till konungen,
Pea naʻe pehē ʻe he tuʻi, “ʻOmi kiate au ha heletā.” Pea naʻa nau ʻomi ʻae heletā ki he ʻao ʻoe tuʻi.
25 sade konungen: "Huggen det levande barnet i två delar, och given den ena hälften åt den ena och den andra hälften åt den andra."
Pea naʻe pehē ʻe he tuʻi, “Fahiua ʻae tamasiʻi moʻui, pea ʻatu ʻae faʻahi ʻe taha ki he tokotaha, mo e faʻahi ʻe taha ki he tokotaha kehe.”
26 Men då sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till konungen -- ty hennes hjärta upprördes av kärlek till sonen -- hon sade: "Hör mig, herre; given henne det levande barnet; döden det icke." Men den andra sade: "Må det vara varken mitt eller ditt; huggen det itu."
Pea naʻe toki lea ʻae fefine ʻaia naʻe ʻaʻana ʻae tamasiʻi moʻui, he naʻe ngaue ʻa hono fatu ki heʻene tama, pea naʻa ne pehē, “ʻE hoku ʻeiki, foaki pe kiate ia ʻae tamasiʻi moʻui, kaeʻoua ʻaupito naʻa tāmateʻi ia.” Ka naʻe pehē ʻe he tokotaha, “Ke ʻoua naʻa ʻaʻaku ia pe ʻaʻau, kae fahiua pe.”
27 Då tog konungen till orda och sade: "Given henne det levande barnet; döden det icke. Hon är dess moder."
Pea naʻe toki lea ʻae tuʻi ʻo pehēange, “Foaki kiate ia ʻae tamasiʻi moʻui, pea ʻoua ʻaupito naʻa tāmateʻi ia: ko ʻene faʻē ia.”
28 När nu hela Israel fick höra talas om den dom som konungen hade fällt, häpnade de över konungen, ty de sågo att Guds vishet var i honom till att skipa rätt.
Pea naʻe ongoongoa ʻi ʻIsileli kotoa ʻae fakamaau ʻaia naʻe fai ʻe he tuʻi; pea naʻa nau manavahē ki he tuʻi; he naʻa nau mamata kuo ʻiate ia ʻae poto mei he ʻOtua ke ne fai ʻae fakamaau.
