1 Kungaboken 12

1 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till konung.

Rehoboam chu Shechem’ah aga chen, hichea chun Israel pumpi’n ama chu leng chansah dingin ana kikhom khom uvin ahi.

2 När Jerobeam, Nebats son, hörde detta -- han var då ännu kvar i Egypten, dit han hade flytt för konung Salomo; Jerobeam bodde alltså i Egypten,

Nebat chapa Jeroboam chun hichu ajah phat in Egypt’a konin ahung kile tan ahi. Ama chu Solomon lengpa a kona Egypt achu ana jamlut na ahi.

3 men de sände ditbort och läto kalla honom åter -- då kom han tillstädes jämte Israels hela församling och talade till Rehabeam och sade:

Israel lamkai ten ama chu ana kouvun hiti chun Jeroboam chu Israel pumpi chutoh Rehoboam toh kihoulim khom dingin ana che uvin ahi.

4 "Din fader gjorde vårt ok för svårt; men lätta nu du det svåra arbete och det tunga ok som din fader lade på oss, så vilja vi tjäna dig."

Amahon ajah’a, “Napa Solomon chun eina bolgim lheh jengun ahi. Hijeh chun napa in, poh hahsa sa eikoiden un, nangin nasuh lhomjep’a, nom dom a neilhaule, naglenggam a kitah tan in pang unge,” atiuve.

5 Han svarade dem: "Gån bort och vänten ännu tre dagar, och kommen så tillbaka till mig." Och folket gick.

Rehoboam in adonbut in, “Hiche thu’a hi ki ngaito na ding nithum phat neipeuvin, chujouteng leh ka donbutna ngai dingin hung kit tauvin,” ati. Hichun mipiho jong akile tauve.

6 Då rådförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde; han sade: "Vilket svar råden I mig att giva detta folk?"

Hichun Rehoboam lengpa chun apa Solomon thumop a anapang upa ho chu ana kihou pin, “Hiche thua hi ipi na gel uvem? Iti ka donbut ding ham nei seipeh un,” ati.

7 De svarade honom och sade: "Om du i dag underkastar dig detta folk och bliver dem till tjänst, om du lyssnar till deras bön och talar goda ord till dem, så skola de för alltid bliva dina tjänare."

Hichun upa ho chun adonbut un, “Nangin amaho chungahi na vaihom nom jing’a ahile adei banguvin donbut in chuti leh amaho hi nangma midih tah hi jing diu ahi,” atipeh uve.

8 Men han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom, utan rådförde sig med de unga män som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tjänst.

Ahinlah Rehoboam in tehseho thumop la louvin khangdong amatoh hung seilen khomho ama thumop’a hung pang hojoh chu ipi na gel uvem tin ana dong tan ahi.

9 Han sade till dem: "Vilket svar råden I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'Lätta det ok som din fader har lagt på oss'?"

Aman amaho jah’a chun, “Hiche mipi hon napan kachung uva pohgih eipoh sah uhi neisuh lhompeh un atiu hi, iti ka donbut ding ham?” tin ana dongin ahi.

10 De unga männen som hade vuxit upp med honom svarade honom då och sade: "Så bör du säga till detta folk som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss' -- så bör du tala till dem: 'Mitt minsta finger är tjockare än min faders länd.

Hiche khangthah hochun, “Pohgih nei suhlhom peh un tia phun ho chu hitin donbut in, ‘Ka khut jung neocha hi kapa kong sang in asa jon ahi.

11 Så veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, så skall jag göra edert ok ännu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag tukta eder med skorpiongissel.'"

Kapan na chung uva pohgih nana pohsah’u chu, keiman ka gihsah cheh ding ahi. Kapan khaojanga na jep’u ahi, kenvang sakol jepna a kajep diu nahiuve tipeh in,” atiuve.

12 Så kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam på tredje dagen, såsom konungen hade befallt, i det han sade: "Kommen tillbaka till mig på tredje dagen."

Jeroboam le mipi ho chu abonchauvin Rehoboam in a thupeh bang bangin nithum chanin lengpa thupeh ngai dingin ahung kit tauvin ahi.

13 Då gav konungen folket ett hårt svar; ty han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom.

Ahin Rehoboam in amaho koma chun, upa ho thumop lalou in, ngailou tah’in thu ana sei tan ahi.

14 Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: "Har min fader gjort edert ok tungt, så skall jag göra edert ok ännu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag tukta eder med skorpiongissel."

Aman akhangthah chanpi ho thumop joh chu ana sangin, “Kapan pohgih nana pohsah’u chu tuni ahi keiman ka gihsah cheh ding ahi. Kapan khaova najep’u ahin keiman sakol jepna a kajep diu na hiuve,” tin ana donbut tan ahi.

15 Alltså hörde konungen icke på folket; ty det var så skickat av HERREN, för att hans ord skulle uppfyllas, det som HERREN hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.

Hiti chun lengpan mipite chu nasah louvin anakoi tan ahi. Hitobang thilsoh hi Pathen thilgon ahi. Ajeh chu Shiloh a kona hung Ahizah Themgao mangcha a Pakaiyin Nebat chapa Jeroboam kom’a athu hetsah chu guilhun na ding thilsoh ahi.

16 Då nu hela Israel förnam att konungen icke ville höra på dem, gav folket konungen detta svar: "Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Drag hem till dina hyddor, Israel. Se nu själv om ditt hus, du David." Därefter drog Israel hem till sina hyddor.

Israel mipiten lengpa kom’a ataonau chu asanpeh tapoi ti ahet phat’un, amahon hitin adonbut tauve, “David insung mite mangthah u hen! Jesse chapa chungah lunglutna kanei tapouve, Vo Israel mite inlam kijot tauvin! Vo David! Nang in na insung bou kivet tan,” tin asam un, hiti chun Israel mipi chu ainlam cheh uva akile tauvin ahi.

17 Allenast över de israeliter som bodde i Juda städer förblev Rehabeam konung.

Ahinlah Rehoboam in Judahh khopi ho cheng Israel ho chung’a chun vai ana hom nalai jin ahi.

18 Och när konung Rehabeam sände åstad Adoram, som hade uppsikten över de allmänna arbetena, stenade hela Israel denne till döds; och konung Rehabeam själv måste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.

Rehoboam in namna a natongho chunga vaihompa chu mipi thunun ding chun agah sol’in ahile ama chu mipi hon songin ana seplih tauvin ahi. Hiche thu chu Rehoboam lengpan ajahdoh phat in asakol kangtalai chung’a akaldoh loijin Jerusalem lang’a ajam tan ahi.

19 Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt därifrån ända till denna dag.

Hiche’a pat hin sahlam gamkai’a um Israel phungho jousen David chilhah khat in achung'uva vai ahop dingu chu anom tapouvin ahi.

20 Men när hela Israel hörde att Jerobeam hade kommit tillbaka, sände de och läto kalla honom till folkförsamlingen och gjorde honom till konung över hela Israel; ingen höll sig till Davids hus, utom Juda stam allena.

Israel mipiten Jeroboam chu Egypt akonin ahung kilekit taiti ajahphat’un, kikhopna anei un, amachu Israel pumpi chung’a vaipo din atung tauvin ahi. Judahh phung bou chun David chilhahte apanpiuvin ahi.

21 Och när Rehabeam kom till Jerusalem, församlade han hela Juda hus och Benjamins stam, ett hundra åttio tusen utvalda krigare, för att de skulle strida mot Israels hus och återvinna konungadömet åt Rehabeam, Salomos son.

Rehoboam chu Jerusalem alhung phat’in, aman Judahh le Benjamin phung’a konin a chomkhom in a lenggam tundoh kitna ding’a Israel mite sat dingin sepai sang jakhat le sangsom get alhengdoh in ahi.

22 Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja;

Ahinlah Pathen in Pathen mipa Shemaiah kom’ah hitin ahin seije,

23 han sade: "Säg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till hela Juda hus och Benjamin och till det övriga folket:

“Benjamin le Judahh mipite ho jouse komle Judahh lengpa Solomon chapa Rehoboam komleh mipi adang jouse kom’ah seijin,

24 Så säger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra bröder, Israels barn. Vänden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som har skett har kommit från mig." Och de lyssnade till HERRENS ord och vände om och gingo sin väg, såsom HERREN hade befallt.

‘Pathen in hitin aseiye, nasopi Israeltehi kisatpi hih’in, na incheh uva kile tauvin ajeh chu hiche hi keima na toh ahi!’ati. Hitichun Pakai thupeh chu ajui’un, ama ama inlang cheh’a akile tauvin ahi.

25 Men Jerobeam befäste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig där. Därifrån drog han åstad och befäste Penuel.

Jeroboam Ephraim thinglhang gam’ah Shechem khopi chu ana tungdoh in, hichu ama leng khopi ahung hitan ahi. Hijouchun ama achen Panuel khopi jong aga tungdoh in ahi.

26 Och Jerobeam sade vid sig själv: "Såsom nu är, kan riket komma tillbaka till Davids hus.

Jeroboam chu aki ngaiton, “Keima ka chih theilou leh hiche lenggam hi David chilhahte langa le lut kit thei ahi,” tin agel in ahi.

27 Ty om folket här får draga upp och anställa slaktoffer i HERRENS hus i Jerusalem, så kan folkets hjärta vända tillbaka till deras herre Rehabeam, Juda konung; ja, då kunna de dräpa mig och vända tillbaka till Rehabeam, Juda konung."

“Hiche mipite hi Jerusalema ache uva Pakai Houin a kilhaina agabol jing uva ahileh, Judahh lengpa Rehoboam noiyah avel in hunglutkit get unte, chuleh keima hi eitha uva amahi a Leng uva aki lahlut kit diu ahi,” tin ana gel in ahi.

28 Sedan nu konungen hade överlagt härom, lät han göra två kalvar av guld. Därefter sade han till folket: "Nu må det vara nog med edra färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land."

Hijeh chun amiching hole athumop ho dungjuiyin, lengpa chun sana in bongnou lim asem in amite kom’a, “Jerusalema Pathen houva nache jiuhi, ahahsa behseh’e, veuvin Israelte Egypt a kona na hinpuidoh uva chu hiche Pathen teni hi ahi,” ati peh in ahi.

29 Och han ställde upp den ena i Betel, och den andra satte han upp i Dan.

Aman hiche semthu bong nou lim pathen teni hi Bethel khopi ah khat chule Dan khopi ah khat akoijin ahi.

30 Detta blev en orsak till synd; folket gick ända till Dan för att träda fram inför den ena av dem.

Ahinlah hiche chu amaho din chonsetna nasatah ahung hi khatai, ajeh chu mipin bongnou lim semthu chu ahou tauvin ahi chule mipi hochu Dan lang peh peh’a che touva hiche semthu pathen akikoi chu aga hou jiu ahi.

31 Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde till präster allahanda män ur folket, sådana som icke voro av Levi barn.

Jeroboam min semthu pathen houna mun’a chun doiphung phabep a tungdoh in, Levi phungmi hilou milham phabep jong thempu in a thenso tan ahi.

32 Och Jerobeam anordnade en högtid i åttonde månaden, på femtonde dagen i månaden, lik högtiden Juda, och steg då upp till altaret; så gjorde han i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. Och de män som han hade gjort till offerhöjdspräster lät han göra tjänst i Betel.

Chule Jeroboam in Bethel khopiah houthudol kut khat jong ana pandoh in, hichu lhaget channa ani somlenga nileh ana boljin ahi. Hichu Judahh ten hoidohna golvah kum khat na khatvei aboljiu tobanga ahi. Bethel muna chun amatah’in jong bongnou lim asemna achun kilhaina asemin chuleh semthu pathen houna in achun thempu phabep jong anapan sah in ahi.

33 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, den månad som han av eget påfund hade valt. Han anordnade nämligen då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att där tända offereld.

Hijeh chun, ama tah’in anagon nikho, lhaget lhinna ni, som le nga channa alhinteng Jeroboam amatah in Bethel kilhaina maicham gantha ama lungdei tah’in ana boljin, aman Israelte houthu dol’a kut ana phudoh’a chu ama tah in kilhaina gantha maicham chungah ana bol’in, gim namtui jong ana lhutnam jin ahi.