1 Johannesbrevet 4
1 Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen.
ʻE Kāinga ʻofeina, ʻoua naʻa tui ki he laumālie kotoa pē, kae ʻahiʻahiʻi ʻae ngaahi laumālie, pe ʻoku ʻoe ʻOtua ʻakinautolu: koeʻuhi kuo tokolahi ʻae kau palōfita loi kuo ʻalu atu ki māmani.
2 Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud;
Ko e meʻa eni ʻoku mou ʻilo ai ʻae laumālie ʻoe ʻOtua: Ko e laumālie kotoa pē ʻoku fakahā kuo haʻu ʻa Sisu Kalaisi ʻi he sino, ʻoku ʻoe ʻOtua ia:
3 men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört att den skulle komma, och som redan nu är i världen.
Pea ko e laumālie kotoa pē ʻoku ʻikai fakahā kuo haʻu ʻa Sisu Kalaisi ʻi he sino, ʻoku ʻikai ʻoe ʻOtua ia: pea ko eni ia ʻae Fili ʻo Kalaisi, ʻaia kuo mou fanongo ki ai ʻe haʻu; pea ʻoku lolotonga ni ʻene ʻi māmani.
4 I, kära barn, I ären av Gud och haven övervunnit dessa; ty han som är i eder är större än den som är i världen.
ʻE fānau ʻofeina, kuo ʻae ʻOtua ʻakimoutolu, pea kuo mou ikuna ʻakinautolu: he koeʻuhi ko ia ʻoku ʻiate kimoutolu, ʻoku lahi ia kiate ia ʻoku ʻi māmani.
5 De äro av världen; därför tala de vad som är av världen, och världen lyssnar till dem.
ʻOku ʻoe māmani ʻakinautolu: ko ia ʻoku nau lea ai ki māmani, pea fanongo ʻa māmani kiate kinautolu.
6 Vi åter äro av Gud. Den som känner Gud, han lyssnar till oss; den som icke är av Gud, han lyssnar icke till oss. Härpå känna vi igen sanningens Ande och villfarelsens ande.
ʻOku ʻoe ʻOtua ʻakimautolu: ko ia ʻoku ne ʻiloʻi ʻae ʻOtua, ʻe fanongo ia kiate kimautolu; pea ko ia ʻoku ʻikai ʻoe ʻOtua, ʻoku ʻikai fanongo ia kiate kimautolu. Ko e meʻa eni ʻoku tau ʻilo ai ʻae laumālie ʻoe moʻoni, mo e laumālie ʻoe hē.
7 Mina älskade, låtom oss älska varandra; ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar, han är född av Gud och känner Gud.
ʻE kāinga ʻofeina, ke tau feʻofaʻaki kiate kitautolu: he ʻoku mei he ʻOtua ʻae ʻofa; pea ko ia kotoa pē ʻoku ʻofa, kuo fanauʻi ia ʻi he ʻOtua, pea ʻoku ne ʻiloʻi ʻae ʻOtua.
8 Den som icke älskar, han har icke lärt känna Gud, ty Gud är kärleken.
Ko ia ʻoku ʻikai ʻofa, ʻoku ʻikai ʻiloʻi ʻe ia ʻae ʻOtua; he ko e ʻOtua ko e ʻofa.
9 Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har sänt sin enfödde Son i världen, för att vi skola leva genom honom.
Ko eni ia naʻe fakahā ai ʻae ʻofa ʻae ʻOtua kiate kitautolu, koeʻuhi naʻe fekau ʻe he ʻOtua ʻa hono ʻAlo pe taha naʻe fakatupu ki he māmani, koeʻuhi ketau moʻui ʻiate ia.
10 Icke däri består kärleken, att vi hava älskat Gud, utan däri, att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
Ko eni ʻae ʻofa, naʻe ʻikai ko ʻetau ʻofa ki he ʻOtua, ka ko ʻene ʻofa kiate kitautolu, ʻo ne fekau hono ʻAlo ko e feilaulau totongi ʻi heʻetau angahala.
11 Mina älskade, om Gud så har älskat oss, då äro ock vi pliktiga att älska varandra.
ʻE kāinga ʻofeina, kapau naʻe pehē ʻae ʻofa ʻae ʻOtua kiate kitautolu, ʻoku totonu foki ʻetau feʻofaʻaki.
12 Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älska varandra, så förbliver Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad i oss.
Kuo ʻikai ha taha ʻe mamata ki he ʻOtua ʻi ha kuonga. Kapau ʻoku tau feʻofaʻaki, ʻoku nofoʻia ʻakitautolu ʻe he ʻOtua, pea kuo fakahaohaoaʻi ʻene ʻofa ʻiate kitautolu.
13 Därav att han har givit oss av sin Ande veta vi att vi förbliva i honom, och att han förbliver i oss.
Ko eni ʻae meʻa ʻoku tau ʻilo ai ʻoku tau nofo ʻiate ia, pea mo ia ʻiate kitautolu, koeʻuhi kuo ne foaki kiate kitautolu ʻa hono Laumālie.
14 Och vi hava själva sett, och vi vittna om att Fadern har sänt sin Son till att vara världens Frälsare.
Pea kuo mau mamata, mo fakahā, kuo fekau ʻe he Tamai ʻae ʻAlo ko e Fakamoʻui ki he māmani.
15 Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förbliver Gud, och han själv förbliver i Gud.
Ko ia ia te ne fakahā ko e ʻAlo ʻoe ʻOtua ʻa Sisu, ʻoku nofo ʻae ʻOtua ʻiate ia, pea mo ia ʻi he ʻOtua.
16 Och vi hava lärt känna den kärlek som Gud har i oss, och vi hava kommit till tro på den. Gud är kärleken, och den som förbliver i kärleken, han förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom.
Pea kuo tau ʻiloʻi mo tui ki he ʻofa kuo ʻi he ʻOtua kiate kitautolu. Ko e ʻOtua ko e ʻofa; pea ko ia ʻoku nofo ʻi he ʻofa, ʻoku nofo ia ʻi he ʻOtua, mo e ʻOtua ʻiate ia.
17 Därigenom är kärleken fullkomnad hos oss, att vi hava frimodighet i fråga om domens dag; ty sådan Han är, sådana äro ock vi i denna världen.
ʻI he meʻa ni ʻoku fakahaohaoa ʻae ʻofa ʻiate kitautolu, koeʻuhi ke tau loto mālohi ʻi he ʻaho ʻoe fakamaau: koeʻuhi ʻoku tau hangē ko ia ʻi he māmani.
18 Räddhåga finnes icke i kärleken, utan fullkomlig kärlek driver ut räddhågan, ty i räddhågan ligger tanke på straff, och den som rädes är icke fullkomnad i kärleken.
ʻOku ʻikai ha manavahē ʻi he ʻofa; ka ʻoku tekeʻi atu ʻae manavahē ʻe he ʻofa haohaoa: he ʻoku ʻi he manavahē ʻae mamahi. Ko ia ia ʻoku manavahē, ʻoku teʻeki ke fakahaohaoa ia ʻi he ʻofa.
19 Vi älska, därför att han först har älskat oss.
ʻOku tau ʻofa kiate ia, koeʻuhi ko ʻene tomuʻa ʻofa mai kiate kitautolu.
20 Om någon säger sig älska Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som icke älskar sin broder, som han har sett, han kan icke älska Gud, som han icke har sett.
Kapau ʻe pehē ʻe ha taha, ʻOku ou ʻofa ki he ʻOtua, ka ʻoku fehiʻa ki hono tokoua, ko e loi ia: he ko ia ʻoku ʻikai ʻofa ki hono tokoua kuo ne mamata ki ai, ʻe fēfē ʻene ʻofa ki he ʻOtua naʻe ʻikai te ne mamata ki ai?
21 Och det budet hava vi från honom, att den som älskar Gud, han skall ock älska sin broder.
Pea ko e fekau ni ʻoku tau maʻu meiate ia, Ko ia ia ʻoku ʻofa ki he ʻOtua, ke ʻofa foki ia ki hono tokoua.
