1 Korinthierbrevet 1
1 Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, så ock brodern Sostenes,
Ko au Paula, naʻe ui ko e ʻaposetolo ʻa Sisu Kalaisi, ʻi he finangalo ʻoe ʻOtua, mo Sositine ko e tokoua,
2 hälsar den Guds församling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som äro kallade och heliga, jämte alla andra som åkalla vår Herres, Jesu Kristi, namn, på alla orter där de eller vi bo.
ki he siasi ʻoe ʻOtua ʻaia ʻoku ʻi Kolinitō, kiate kinautolu kuo fakamāʻoniʻoni ʻia Kalaisi Sisu, kuo hoko ko e māʻoniʻoni, mo kinautolu kotoa pē ʻi he potu fulipē ʻoku ui ki he huafa ʻo Sisu Kalaisi ko hotau ʻEiki, ʻoku ʻonautolu mo ʻotautolu fakatouʻosi:
3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Ke ʻiate kimoutolu ʻae ʻofa mo e melino, mei he ʻOtua ko ʻetau Tamai, pea mei he ʻEiki ko Sisu Kalaisi.
4 Jag tackar Gud alltid för eder skull, för den Guds nåd som har blivit eder given i Kristus Jesus,
ʻOku ou fakafetaʻi maʻuaipē ki hoku ʻOtua koeʻuhi ko kimoutolu, koeʻuhi ko e ʻofa ʻae ʻOtua kuo foaki kiate kimoutolu ʻia Sisu Kalaisi;
5 att I haven i honom blivit rikligen begåvade i alla stycken, i fråga om allt vad tal och kunskap heter.
Koeʻuhi kuo ne fakakoloaʻia ʻakimoutolu ʻi he meʻa kotoa pē, ʻi he ngaahi lea kotoa pē, mo e ngaahi ʻilo kotoa pē;
6 Så har ju ock vittnesbördet om Kristus blivit befäst hos eder,
ʻO hangē ko hono fakamoʻoni ʻoe fakahā ʻo Kalaisi ʻiate kimoutolu:
7 så att I icke stån tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.
Ko ia ʻoku ʻikai ai te mou tomui ʻi ha foaki; ʻo tatali ki he fakahā ʻa hotau ʻEiki ko Sisu Kalaisi:
8 Han skall ock göra eder ståndaktiga intill änden, så att I ären ostraffliga på vår Herres, Jesu Kristi, dag.
ʻAia te ne fakatuʻumaʻu ʻakimoutolu foki ʻo aʻu ki he ngataʻanga, koeʻuhi ke mou taʻehala ʻi he ʻaho ʻo hotau ʻEiki ko Sisu Kalaisi.
9 Gud är trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vår Herre.
ʻOku moʻoni ʻae ʻOtua, ʻaia naʻe ui ʻakimoutolu ki he feohi mo hono ʻAlo ko Sisu Kalaisi ko hotau ʻEiki.
10 Men jag förmanar eder, mina bröder, vid vår Herres, Jesu Kristi, namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke låta söndringar finnas bland eder, utan hålla fast tillhopa i samma sinnelag och samma tänkesätt.
Pea ko eni, ʻe kāinga, ʻoku ou kole kiate kimoutolu, ʻi he huafa ʻo hotau ʻEiki ko Sisu Kalaisi, ke lea taha pe ʻakimoutolu kotoa pē, pea ke ʻoua naʻa ʻiate kimoutolu ʻae ngaahi mavahevahe; ka mou māʻopoʻopo lelei ʻo loto taha pe, pea fakakaukau taha pe.
11 Det har nämligen av Kloes husfolk blivit mig berättat om eder, mina bröder, att tvister hava uppstått bland eder.
He kuo fakahā mai kiate au ʻakimoutolu, ʻe hoku kāinga, ʻekinautolu ʻi he fale ʻo Koloi, ʻoku ai ʻae ngaahi kikihi ʻiate kimoutolu.
12 Härmed menar jag att bland eder den ene säger: "Jag håller mig till Paulus", den andre: "Jag håller mig till Apollos", en annan: "Jag håller mig till Cefas", åter en annan: "Jag håller mig till Kristus." --
Pea ko ʻeku lea eni, ʻoku mou taki taha pehē, “ʻOku ʻo Paula au;” pea, “ʻOku ʻo ʻApolosi au;” pea, “ʻOku ʻo Kifasi au;” pea, “ʻOku ʻo Kalaisi au.”
13 Är då Kristus delad? Icke blev väl Paulus korsfäst för eder? Och icke bleven I väl döpta i Paulus' namn?
Kuo mavahevahe koā ʻa Kalaisi? Naʻe tutuki ki he ʻakau ʻa Paula koeʻuhi ko kimoutolu? Pe naʻa mou papitaiso ʻi he hingoa ʻo Paula?
14 Jag tackar Gud för att jag icke har döpt någon bland eder utom Krispus och Gajus,
ʻOku ou fakafetaʻi ki he ʻOtua, naʻe ʻikai te u papitaiso ha taha ʻiate kimoutolu ka ko Kalisipo mo Keio;
15 så att ingen kan säga att I haven blivit döpta i mitt namn.
Telia naʻa pehē ʻe ha niʻihi kuo u fai papitaiso ʻi hoku hingoa ʻoʻoku.
16 Dock, jag har döpt också Stefanas' husfolk; om jag eljest har döpt någon vet jag icke.
Pea naʻaku papitaiso foki ʻae fale ʻo Setivena: pea ʻoku ʻikai te u ʻilo pe naʻaku papitaiso mo ha taha kehe.
17 Ty Kristus har icke sänt mig till att döpa, utan till att förkunna evangelium, och detta icke med en visdom som består i ord, för att Kristi kors icke skall berövas sin kraft.
He naʻe ʻikai fekau au ʻe Kalaisi ke papitaiso, ka ke malangaʻaki ʻae ongoongolelei: kae ʻikai ʻi he poto ʻoe lea, telia naʻa fakataʻeaongaʻi ʻae ʻakau naʻe tutuki ki ai ʻa Kalaisi.
18 Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft.
He ko e malangaʻaki ʻae ʻakau naʻe tutuki ia ki ai ko e vale ia kiate kinautolu ʻoku malaʻia: ka ko e mālohi ia ʻoe ʻOtua kiate kitautolu kuo fakamoʻui.
19 Det är ju skrivet: "Jag skall göra de visas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ned."
He kuo tohi, “Te u fakaʻauha ʻae poto ʻoe kau poto, Pea te u fakataʻeʻaonga ʻae ʻilo ʻoe ʻiloʻilo.”
20 Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap? (aiōn g165)
Ko e fē ʻae poto? Ko e fē ʻae tangata tohi? Ko e fē ʻae fakakikihi ʻo māmani? ʻIkai kuo fakamatavalea ʻe he ʻOtua ʻae poto ʻo māmani? (aiōn g165)
21 Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro.
He koeʻuhi ʻi he poto ʻoe ʻOtua naʻe ʻikai ʻilo ʻae ʻOtua ʻe māmani ʻi hono poto, pea naʻe lelei ki he ʻOtua ʻi he “vale” ʻoe malanga ke fakamoʻui ʻakinautolu ʻoku tui.
22 Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom,
He ʻoku tangi ʻe he kakai Siu ki ha meʻa fakaofo, pea ʻoku kumi ʻe he kakai Kiliki ki he poto:
23 vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap,
Ka ʻoku mau malangaʻaki ʻa Kalaisi naʻe tutuki ki he ʻakau, ko e tūkiaʻanga ki he kakai Siu, pea ki he kakai Kiliki ko e vale;
24 men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.
Ka ko e mālohi ʻoe ʻOtua mo e poto ʻoe ʻOtua ʻa Kalaisi, kiate kinautolu kuo ui, ʻi he kakai Siu mo e kakai Kiliki.
25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
He ko ia ʻoku vale ʻi he ʻOtua, ʻoku poto lahi ia ʻi he tangata; mo ia ʻoku vaivai ʻi he ʻOtua, ʻoku mālohi lahi ia ʻi he tangata.
26 Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt.
He ʻoka mou mamata ki homou ui, ʻe kāinga, koeʻuhi ʻoku ʻikai ui ha tokolahi ʻoe poto fakakakano, pe ko e tokolahi ʻi he mālohi, pe ko e tokolahi ʻi he houʻeiki:
27 Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam.
Ka kuo fili ʻe he ʻOtua ʻae ngaahi meʻa vale ʻoe māmani, ke fakamā ʻae poto; pea kuo fili ʻe he ʻOtua ʻae ngaahi meʻa vaivai ʻoe māmani, ke fakamā ʻae mālohi;
28 Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- för att han skulle göra det till intet, som någonting var.
Mo e kau lāuvale ʻoe māmani, mo e meʻa kuo manuki, kuo fili ʻe he ʻOtua, pea mo e ngaahi meʻa kuo ʻikai, ke ne fakaʻosi ʻaki ʻae ngaahi meʻa ʻoku ai:
29 Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.
Ke ʻoua naʻa vikiviki ha toko taha ʻi hono ʻao.
30 Men hans verk är det, att I ären i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet och helgelse och till förlossning,
Ka ko e meʻa ʻiate ia ʻoku mou ʻia Kalaisi Sisu, ʻaia kuo hoko ai ia mei he ʻOtua kiate kitautolu, ko e poto, mo e fakatonuhia, mo e māʻoniʻoni, mo e huhuʻi:
31 för att så skall ske, som det är skrivet: "Den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren."
Koeʻuhi, ke hangē ko ia kuo tohi, “Ko ia ʻoku vikiviki, ke vikiviki ia ʻi he ʻEiki.”
