1 Korinthierbrevet 9
1 Är jag icke fri? Är jag icke en apostel? Har jag icke sett Jesus, vår Herre? Ären icke I mitt verk i Herren?
Am I not free? Am I not an Apostle? Can it be denied that I have seen Jesus, our Lord? Are not you yourselves my work in the Lord?
2 Om jag icke för andra är en apostel, så är jag det åtminstone för eder, ty I själva ären i Herren inseglet på mitt apostlaämbete.
If to other men I am not an Apostle, yet at any rate I am one to you; for your very existence as a Christian Church is the seal of my Apostleship.
3 Detta är mitt försvar mot dem som sätta sig till doms över mig.
That is how I vindicate myself to those who criticize me.
4 Skulle vi kanhända icke hava rätt att få mat och dryck?
Have we not a right to claim food and drink?
5 Skulle vi icke hava rätt att få såsom hustru föra med oss på våra resor någon som är en syster, vi likaväl som de andra apostlarna och Herrens bröder och särskilt Cefas?
Have we not a right to take with us on our journeys a Christian sister as our wife, as the rest of the Apostles do--and the Lord's brothers and Peter?
6 Eller äro jag och Barnabas de enda som icke hava rätt att vara fritagna ifrån kroppsarbete?
Or again, is it only Barnabas and myself who are not at liberty to give up working with our hands?
7 Vem tjänar någonsin i krig på egen sold? Vem planterar en vingård och äter icke dess frukt? Eller vem vaktar en hjord och förtär icke mjölk från hjorden?
What soldier ever serves at his own cost? Who plants a vineyard and yet does not eat any of the grapes? Or who tends a herd of cattle and yet does not taste their milk?
8 Icke talar jag väl detta därför att människor pläga så tala? Säger icke själva lagen detsamma?
Am I making use of merely worldly illustrations? Does not the Law speak in the same tone?
9 I Moses' lag är ju skrivet: "Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar." Månne det är om oxarna som Gud har sådan omsorg?
For in the Law of Moses it is written, "Thou shalt not muzzle an ox while it is treading out the grain."
10 Eller säger han det icke i alla händelser med tanke på oss? Jo, för vår skull blev det skrivet, att den som plöjer bör plöja med en förhoppning, och att den som tröskar bör göra det i förhoppning om att få sin del.
Is God simply thinking about the oxen? Or is it really in our interest that He speaks? Of course, it was written in our interest, because it is His will that when a plough-man ploughs, and a thresher threshes, it should be in the hope of sharing that which comes as the result.
11 Om vi hava sått åt eder ett utsäde av andligt gott, är det då för mycket, om vi få inbärga från eder en skörd av lekamligt gott?
If it is we who sowed the spiritual grain in you, is it a great thing that we should reap a temporal harvest from you?
12 Om andra hava en viss rättighet över eder, skulle då icke vi än mer hava det? Och likväl hava vi icke gjort bruk av den rättigheten, utan vi fördraga allt, för att icke lägga något hinder i vägen för Kristi evangelium.
If other teachers possess that right over you, do not we possess it much more? Yet we have not availed ourselves of the right, but we patiently endure all things rather than hinder in the least degree the progress of the Good News of the Christ.
13 I veten ju att de som förrätta tjänsten i helgedomen få sin föda ifrån helgedomen, och att de som äro anställda vid altaret få sin del, när altaret får sin.
Do you not know that those who perform the sacred rites have their food from the sacred place, and that those who serve at the altar all alike share with the altar?
14 Så har ock Herren förordnat att de som förkunna evangelium skola hava sitt uppehälle av evangelium.
In the same way the Lord also directed those who proclaim the Good News to maintain themselves by the Good News.
15 Men jag för min del har icke gjort bruk av någon sådan förmån. Detta skriver jag nu icke, för att jag själv skall få någon sådan; långt hellre ville jag dö. Nej, ingen skall göra min berömmelse om intet.
But I, for my part, have not used, and do not use, my full rights in any of these things. Nor do I now write with that object so far as I myself am concerned, for I would rather die than have anybody make this boast of mine an empty one.
16 Ty om jag förkunnar evangelium, så är detta ingen berömmelse för mig. Jag måste ju så göra; och ve mig, om jag icke förkunnade evangelium!
If I go on preaching the Good News, that is nothing for me to boast of; for the necessity is imposed upon me; and alas for me, if I fail to preach it!
17 Gör jag det av egen drift, så har jag rätt till lön; men då jag nu icke gör det av egen drift, så är den syssla som jag är betrodd med allenast en livegen förvaltares. --
And if I preach willingly, I receive my wages; but if against my will, a stewardship has nevertheless been entrusted to me.
18 Vilken är alltså min lön? Jo, just den, att när jag förkunnar evangelium, så gör jag detta utan kostnad för någon, i det att jag avstår från att göra bruk av den rättighet jag har såsom förkunnare av evangelium.
What are my wages then? The very fact that the Good News which I preach will cost my hearers nothing, so that I cannot be charged with abuse of my privileges as a Christian preacher.
19 Ty fastän jag är fri och oberoende av alla, har jag dock gjort mig till allas tjänare, för att jag skall vinna dess flera.
Though free from all human control, I have made myself the slave of all in the hope of winning as many converts as possible.
20 För judarna har jag blivit såsom en jude, för att kunna vinna judar; för dom som stå under lagen har jag, som själv icke står under lagen, blivit såsom stode jag under lagen, för att kunna vinna dem som stå under lagen.
To the Jews I have become like a Jew in order to win Jews; to men under the Law as if I were under the Law--although I am not--in order to win those who are under the Law;
21 För dem som äro utan lag har jag, som icke är utan Guds lag, men är i Kristi lag, blivit såsom vore jag utan lag, för att jag skall vinna dem som äro utan lag.
to men without Law as if I were without Law--although I am not without Law in relation to God but am abiding in Christ's Law--in order to win those who are without Law.
22 För de svaga har jag blivit svag, för att kunna vinna de svaga; för alla har jag blivit allt, för att jag i alla händelser skall frälsa några.
To the weak I have become weak, so as to gain the weak. To all men I have become all things, in the hope that in every one of these ways I may save some.
23 Men allt gör jag för evangelii skull, för att också jag skall bliva delaktig av dess goda.
And I do everything for the sake of the Good News, that I may share with my hearers in its benefits.
24 I veten ju, att fastän de som löpa på tävlingsbanan allasammans löpa, så vinner allenast en segerlönen. Löpen såsom denne, för att I mån vinna lönen.
Do you not know that in the foot-race the runners all run, but that only one gets the prize? You must run like him, in order to win with certainty.
25 Men alla som vilja deltaga i en sådan tävlan pålägga sig återhållsamhet i alla stycken: dessa för att vinna en förgänglig segerkrans, men vi för att vinna en oförgänglig.
But every competitor in an athletic contest practices abstemiousness in all directions. They indeed do this for the sake of securing a perishable wreath, but we for the sake of securing one that will not perish.
26 Jag för min del löper alltså icke såsom gällde det ett ovisst mål; jag kämpar icke likasom en man som hugger i vädret.
That is how I run, not being in any doubt as to my goal. I am a boxer who does not inflict blows on the air,
27 Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, för att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma till korta vid provet.
but I hit hard and straight at my own body and lead it off into slavery, lest possibly, after I have been a herald to others, I should myself be rejected.
