1 Korinthierbrevet 15
1 Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i,
Notum autem vobis facio, fratres, Evangelium, quod prædicavi vobis, quod et accepistis, in quo et statis,
2 genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid -- om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro.
per quod et salvamini: qua ratione prædicaverim vobis, si tenetis, nisi frustra credidistis.
3 Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,
Tradidi enim vobis in primis quod et accepi: quoniam Christus mortuus est pro peccatis nostris secundum Scripturas:
4 och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna,
et quia sepultus est, et quia resurrexit tertia die secundum Scripturas:
5 och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.
et quia visus est Cephæ, et post hoc undecim:
6 Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.
Deinde visus est plus quam quingentis fratribus simul: ex quibus multi manent usque adhuc, quidam autem dormierunt:
7 Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.
Deinde visus est Iacobo, deinde Apostolis omnibus:
8 Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster.
Novissime autem omnium tamquam abortivo, visus est et mihi.
9 Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.
Ego enim sum minimus Apostolorum, qui non sum dignus vocari Apostolus, quoniam persecutus sum Ecclesiam Dei.
10 Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.
Gratia autem Dei sum id, quod sum: et gratia eius in me vacua non fuit, sed abundantius illis omnibus laboravi: non ego autem, sed gratia Dei mecum:
11 Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro.
Sive enim ego, sive illi: sic prædicamus, et sic credidistis.
12 Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda?
Si autem Christus prædicatur quod resurrexit a mortuis, quomodo quidam dicunt in vobis, quoniam resurrectio mortuorum non est?
13 Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått.
Si autem resurrectio mortuorum non est: neque Christus resurrexit.
14 Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng;
Si autem Christus non resurrexit, inanis est ergo prædicatio nostra, inanis est et fides vestra:
15 då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.
invenimur autem et falsi testes Dei: quoniam testimonium diximus adversus Deum quod suscitaverit Christum, quem non suscitavit, si mortui non resurgunt.
16 Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.
Nam si mortui non resurgunt, neque Christus resurrexit.
17 Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder.
Quod si Christus non resurrexit, vana est fides vestra, adhuc enim estis in peccatis vestris.
18 Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.
Ergo et qui dormierunt in Christo, perierunt.
19 Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.
Si in hac vita tantum in Christo sperantes sumus, miserabiliores sumus omnibus hominibus.
20 Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade.
Nunc autem Christus resurrexit a mortuis primitiæ dormientium,
21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.
quoniam quidem per hominem mors, et per hominem resurrectio mortuorum.
22 Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.
Et sicut in Adam omnes moriuntur, ita et in Christo omnes vivificabuntur.
23 Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.
Unusquisque autem in suo ordine, primitiæ Christus: deinde ii, qui sunt Christi, qui in adventu eius crediderunt.
24 Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.
Deinde finis: cum tradiderit regnum Deo et Patri, cum evacuaverit omnem principatum, et potestatem, et virtutem.
25 Ty han måste regera "till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter".
Oportet autem illum regnare donec ponat omnes inimicos sub pedibus eius.
26 Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;
Novissima autem inimica destruetur mors: Omnia enim subiecit pedibus eius. Cum autem dicat:
27 ty "allt har han lagt under hans fötter". Men när det heter att "allt är honom underlagt", då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.
Omnia subiecta sunt ei, sine dubio præter eum, qui subiecit ei omnia.
28 Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.
Cum autem subiecta fuerint illi omnia: tunc et ipse Filius subiectus erit ei, qui subiecit sibi omnia, ut sit Deus omnia in omnibus.
29 Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull?
Alioquin quid facient qui baptizantur pro mortuis, si omnino mortui non resurgunt? Ut quid et baptizantur pro illis?
30 Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?
Ut quid et nos periclitamur omni hora?
31 Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag.
Quotidie morior per vestram gloriam, fratres, quam habeo in Christo Iesu Domino nostro.
32 Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- "låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö".
Si (secundum hominem) ad bestias pugnavi Ephesi, quid mihi prodest, si mortui non resurgunt? Manducemus, et bibamus, cras enim moriemur.
33 Faren icke vilse: "För goda seder dåligt sällskap är fördärv."
Nolite seduci: Corrumpunt mores bonos colloquia mala.
34 Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.
Evigilate iusti, et nolite peccare: ignorantiam enim Dei quidam habent, ad reverentiam vobis loquor.
35 Nu torde någon fråga: "På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?"
Sed dicet aliquis: Quomodo resurgunt mortui? Qualive corpore venient?
36 Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.
Insipiens, tu quod seminas non vivificatur, nisi prius moriatur.
37 Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.
Et quod seminas, non corpus, quod futurum est, seminas, sed nudum granum, ut puta tritici, aut alicuius ceterorum.
38 Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.
Deus autem dat illi corpus sicut vult: ut unicuique seminum proprium corpus.
39 Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.
Non omnis caro, eadem caro: sed alia quidem hominum, alia vero pecorum, alia volucrum, alia autem piscium.
40 Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.
Et corpora cælestia, et corpora terrestria: sed alia quidem cælestium gloria, alia autem terrestrium:
41 En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. --
Alia claritas solis, alia claritas lunæ, et alia claritas stellarum. Stella enim a stella differt in claritate:
42 Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt;
sic et resurrectio mortuorum. Seminatur in corruptione, surget in incorruptione.
43 vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;
Seminatur in ignobilitate, surget in gloria: Seminatur in infirmitate, surget in virtute:
44 här sås en "själisk" kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en "själisk" kropp, så visst finnes det ock en andlig.
Seminatur corpus animale, surget corpus spiritale. Si est corpus animale, est et spiritale, sicut scriptum est:
45 Så är ock skrivet: "Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ." Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.
Factus est primus homo Adam in animam viventem, novissimus Adam in spiritum vivificantem.
46 Men icke det andliga är det första, utan det "själiska"; sedan kommer det andliga.
Sed non prius quod spiritale est, sed quod animale: deinde quod spiritale.
47 Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.
Primus homo de terra, terrenus: secundus homo de cælo, cælestis.
48 Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.
Qualis terrenus, tales et terreni: et qualis cælestis, tales et cælestes.
49 Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.
Igitur, sicut portavimus imaginem terreni, portemus et imaginem cælestis.
50 Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.
Hoc autem dico, fratres: quia caro et sanguis regnum Dei possidere non possunt: neque corruptio incorruptelam possidebit.
51 Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,
Ecce mysterium vobis dico: Omnes quidem resurgemus, sed non omnes immutabimur.
52 och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.
In momento, in ictu oculi, in novissima tuba: canet enim tuba, et mortui resurgent incorrupti: et nos immutabimur.
53 Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.
Oportet enim corruptibile hoc induere incorruptionem: et mortale hoc induere immortalitatem.
54 Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: "Döden är uppslukad och seger vunnen."
Cum autem mortale hoc induerit immortalitatem, tunc fiet sermo, qui scriptus est: Absorpta est mors in victoria.
Ubi est mors victoria tua? Ubi est mors stimulus tuus? (Hadēs g86)
56 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.
Stimulus autem mortis peccatum est: virtus vero peccati lex.
57 Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!
Deo autem gratias, qui dedit nobis victoriam per Dominum nostrum Iesum Christum.
58 Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren.
Itaque fratres mei dilecti, stabiles estote, et immobiles: abundantes in opere Domini semper, scientes quod labor vester non est inanis in Domino.
