1 Korinthierbrevet 15
1 Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i,
Kasopi deitahte, tumasanga naheng uva Kipana Thupha kahung lhangsap thu chu keiman nahin geldoh sahkit uvinge. Chupet chun nasang uvin chule tugeiyin nading det jing nauvin ahi.
2 genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid -- om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro.
Keiman najah uva kaseipeh u thu chu natahsan jom jing uva ahileh hiche Kipana Thupha chun nahuhhingu ahi–apat a pat'a adihlou thu chu tahsana nahilou pouva ahileh.
3 Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,
Keiman naheng uva akhohpen tah keima henga ana kipe chu kahin pehson nahiuve–Christa chu Pathen Thubun asei dung juiyin ichonset jal'un athin ahi.
4 och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna,
Ama chu akivuiyin, chule Pathen Thubun asei dung juiyin, ani-thum nin athoudohtai.
5 och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.
Ama chu Peter in amun chujouvin somle ni ho chun amu uve.
6 Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.
Chujouvin, khatveiyin anung jui mi janga val hon khatvei mun amuvin ahi, amaholah a atamjo ahing nalaiyun, hinla phabep chu athi tauve.
7 Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.
Chupet in Jacob in ama chu amun chujouvin solchah jousen amu uve.
8 Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster.
Achaina keiyin, aphat louva peng bangin, keiman jong Ama chu kamun ahi.
9 Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.
Ajehchu keima solchah ho jouse lah a imacha hiloupen kahi. Ahimongin Pathen houbung ana gimbol hesoh a kahi jeh hin solchah ti dinga jong kiloma kahipoi.
10 Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.
Hinlah tun ipi thu um jongleh kahi ahi, Pathen in alungsetna chu kachunga asunlhah ahitah jeh hin-chule hichu phatchomna bei ahidehpoi. Ajeh chu keiman solchah dangho sangin na kaha tohgimjon, hinla hichu keijoh hita louva Pathen in alungsetnaa keiya na atoh ahijo bouve.
11 Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro.
Hiti chun keiman seiphong teng ahilouleh amahon ka thusei ma tahsanna nakisanu thudol seiphong kit jongleu ima chom aumpoi, ajeh chu keihon kabon chauva natahsanu thudol chu kasei phong khomu ahi.
12 Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda?
Hinlah hiche hi neiseipeh un-Christa chu thinaa konin athoutai katiu leh, itidan'a nalah uva phabep in athiho thokitna aumpoi tia nahiu ham?
13 Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått.
Ajehchu athiho thokitna aumlouva ahileh Christa jong chu kaithouva um dehlou hiding ahitai.
14 Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng;
Chule Christa chu kaithoulou anahita leh, thu kaseiphong leu hi mohseh hita ding, chule natahsan'u jong chu mohseh hiding ahitai.
15 då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.
Chule solchah keiho jouse jong hi Pathen lamdola jousei kahi dingu ahitai-ajeh chu keihon Christa chu Pathen in lhan'a konin akaithouve kana tiu ahi. Hinlah thokitna aumlouva ahileh hiche kisei chu dih theilou ding ahitai.
16 Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.
Chule athiho thokitna chu umlou hitaleh, Christa chu kaithou hilouding ahitai.
17 Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder.
Chule Christa chu kaithou hilou anahi khah leh, natahsanu chu panna bei hiding chule nangho hi nachonset nauvin themmo nachanjing nahlai dingu ahiye.
18 Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.
Hiche chung chang thua hi, Christa tahsana thiho jouse chu mang thah hidiu ahitai.
19 Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.
Chule Christa itahsanu hi tuhinkhoa ding bou hita leh, vannoiya midang jouse sanga khoto umpen ihi dingu ahitai.
20 Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade.
Hinlah, Christa chu athiho lah a konin kaithou ahitah behnai. Ama athiho jouse lah a aga masapen chu ahitai.
21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.
Hitia hi mikhat jal'a vannoi a thina ahunglhun banga chu, athiho lah'a kona thokitna hi michom khat jal'a hiding ahi.
22 Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.
Eiho ibonchauva Adama hungkon ihijeh uva ithi sohkei dingu ahi tobanga, Christaa hiho jouse chu hinkho thah kipe ding ahi.
23 Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.
Hinlah hiche thokitna thudol a hin akigontoh dol aume. Christa chu ga kiloh masapen ahi, abana Christaa thiho jouse chu Ama ahungkit tengleh kaithouva umding ahitai.
24 Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.
Aman vaipoho le athunei ho chule athanei ho chu asuhmang soh jou tengleh, Lenggam chu Pa Pathen koma apehdoh a chujou tah leh achaina hung hiding ahi.
25 Ty han måste regera "till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter".
Ajehchu Christa hin Amelmate jouse chu akengto noiya akoi tokahsea vai ahom tei ding ahi.
26 Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;
Chule melma anunungpen akisumang ding chu thina ahi.
27 ty "allt har han lagt under hans fötter". Men när det heter att "allt är honom underlagt", då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.
Ajehchu Pathen Thubun aseiyin, “Pathen in ijakai Ama thunoiya akoisohkei ahitai,” ati. (Hichea, “ijakai Ama thuneina noiya akoi” kiti hin Pathen Ama akijaosah thapoi, Ama chun Christa hi Athuneina apehdoh joh ahibouve).
28 Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.
Aman ijakai athunoiya akoisohkei tengleh, Chapa Amatah jong chu Pathen thunoiya kikhum lut intin, Pathen Achapa ijakai chunga thuneina pepa chu, ijakai a achungvuma imalam jousea athunei hiding ahitai.
29 Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull?
Athisaho kaithouva umlou ding ahia ahileh, thi jal'a baptize chanlona ajeh ipiba hitantem? Athiho chu nikhat le kaithou ding ahilou leh ipi bol ngaiya ham?
30 Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?
Chule ipi dinga aphat phat a keiho hin kahinkhou hi hahsatna kathoh jiu hintem?
31 Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag.
Ajehchu kasopiteho, kihahselna theijin keiman anitinin thina kakimaitopi jinge. I Pakaiyu Christa Yeshuan nanghoa anatoh hi keima kakiletsahna tahbeh chu ahi.
32 Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- "låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö".
Chule gamsaho toh (Ephesus khomite toh) kakidel lona ipi phatchomna hintem? Athisaho thokitna umlou ding ahia ahileh? Chule thokitna aum louva ahileh, “Eiho kivah'u hitin, donu hite, ajeh chu ajinga kithi tading chu!” itidiu ahitai.
33 Faren icke vilse: "För goda seder dåligt sällskap är fördärv."
Chutobanga thusei ho chu kingol bolsah hih un, ajeh chu, “kivoppi phalouvin chon chan phalou asoji,” kitia ahi.
34 Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.
Adih chu ipipen ahi geltoh uvin lang, chule chonse tahih un. Ajeh chu hiche hi naja chatna ding uva kasei doh ahi, nangho mi phabep Pathen he tahbeh lou nahiuve.
35 Nu torde någon fråga: "På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?"
Hinlah khat touvin, “Mithiho itobanga thoudoh dingu ham? Itobang tahsa pum anei dingu ham?” tin dongun te.
36 Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.
Itobang ngol hoi thudoh hitam! Nangman muchi tol'a natu chu athi kahsen ahung kehdoh theipoi.
37 Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.
Chule nangman leiset a nakoi chu suhlouchang mu hihen ipi pen chu natulut hita jongleh aphung ahung khang ding chu ahihih laiye.
38 Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.
Chutengleh Pathen in ahin hisahnom ding vouthah chu ahinpeh ding ahi. Muchi khat cheh a kona chu thingphung chom chom hung khang touva ahi.
39 Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.
Chutobangma a chu tahsa pum jong jatchom chom ahi, mihem tahsa pum le ganhingho tahsa pum, vacha ho tahsa pum, chule ajat chombeh nga tahsa pum geiya uma ahi.
40 Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.
Leiset a tipumho aum tobang'in, Van'a jong tipumho aumin ahi. Van'a tahsapum loupina chu leiset'a tahsapum loupina toh ajatchomin ahi.
41 En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. --
Nisa hin loupina jatkhat aneiyin, lhale ahsi hon jong khat cheh hina ma anei cheh uve. Ahsiho jeng jong khat khat hi aloupinau ajatchom cheh in ahi.
42 Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt;
Mithiho thokitna jong chutobangma chu ahi. Leiset a itahsau hi ithiteng uleh leinoiya iphumlut jiuvin, hinla aitih a hing jing dinga hung thoudoh ding ahiuve.
43 vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;
Itahsau hi abong abaija kiphumlut a ahin, hinla hicheho hi loupina a hung thoudoh ding ahiuve. Amaho hi thanei louva kivuilut'ah ahin, hinla thahat'a hungthoudoh ding ahiuve.
44 här sås en "själisk" kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en "själisk" kropp, så visst finnes det ock en andlig.
Amaho hi angaiya mihem vouphea kivuiya ahiuvin, hinla amaho hi lhagaolam vouphea hung thoudoh ding ahiuve. Ajeh chu angaidol'a tahsa vouphe aum tobanga chu lhagaolam dola vouphe aumin ahi.
45 Så är ock skrivet: "Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ." Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.
Pathen Thubun, “Mimasa Adam chu hinna nei mihem ahunghi,” tin eiseipeh uvin ahi. Hinlah Adam nunungpa chu, Christa kiseina, hinna pea Lhagao ahi.
46 Men icke det andliga är det första, utan det "själiska"; sedan kommer det andliga.
Amasa tahsa tipumho hung um masaa chujouva lhagaova tipumho chu khonunga hung uma ahi.
47 Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.
Mimasa Adam chu leiset leivuiya kona kisema ahin, mihem aninapa Christa chu Vana kona hung'ah ahi.
48 Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.
Leiset mite hi leiset mihem chuto akilou uvin, chule van'a mite chu van'a hungkonpa tobang ahiuve.
49 Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.
Tua hi eiho leiset a mihempa tobang chu ihiuvin, phatkhatle vana hungkonpa tobang chu ihunghi dingu ahi.
50 Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.
Kasopi deitahteho, keiman kaseihi, itahsapheu hin Pathen Lenggam alotheipoi. Hiche thithei tahsaphe hin tonsot'a umding gou alotheipoi.
51 Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,
Hinlah keiman thuguh kidangtah naphondohpeh uvinge. Eiho jouse ibonchauva ithi sohkei dingu hilou, hinla ibonchauva vouso kikhel ding ihiuve.
52 och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.
Hichu phulou helouva, mitphetkah sunga sumkon nunungpen chu hung kimutging ding ahi. Ajeh chu sumkon chu ahung kimut ging tengleh, Pakaiya anathisaho chu vou kikhel a thoudoh diu ahi. Chule eiho ahing chengse ivouvu kikhel ding tonsot'a hingding ihitauve.
53 Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.
Ajehchu athi ding itahsau hi thilouhel ding tahsavouva kikhel ding, athithei itahsau hi athitheitalou tahsa voupua kikhel ding ahitai.
54 Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: "Döden är uppslukad och seger vunnen."
Chuteng, athiding tahsa ineihou hi athi talou ding tahsahoa ahung kikhel tengleh, hiche Pathen Thubu in asei, “Thina chu jonain avallhumtai”
“Vo thina, hoibaham namijo na? Vo thina, hoibaham namide na?” kiti chu guilhung ding ahi. (Hadēs g86)
56 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.
Ajehchu chonset hi thina a dinga midep'a panga ahi, chule Danthu hin chonset thaneina apeh ahi.
57 Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!
Hinlah Pathen thangvah in umhen! Aman chonset le thina jo jou theina I Pakaiyu Yeshua Christa jal'in eipeuvin ahi.
58 Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren.
Hijeh chun, kasopi deitah teho, hat'un chule suhlong theilouvin pangun. Pakaiya dingin thanomtah in tong jingun, ajeh chu nathil bolu chu Pakaiya dingin phatchomna bei imacha aumpoi ti naheuve.
