1 Korinthierbrevet 13
1 Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.
Eina mioibagi lonsing amasung swargadutsinggi lon phaoba ngangba ngamba yai, adubu eingongda nungsiba leitrabadi ei makhol houraba sembung amasung khingliba kortan gum oire.
2 Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.
Eina Tengban Mapugi wa phongdokpagi khudol leirabasu, eina athuppa pumnamak khangba ngamlabasu aduga khangba pumnamak leirabasu, aduga eingonda chingjaosingbu hongdok-hanba ngambagi thajaba leirabasu, eingonda nungsiba leitrabadi ei karisu natte.
3 Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.
Eina eigi leijaba pumnak leita-lairasingda pithoklabasu, eigi hakchang asi meida thadok-hannaba pithoklaba phaobada, eingonda nungsiba leitrabadi eingonda karisu kannade.
4 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.
Nungsibana kuina khaangbi amasung chanbi; nungsibana kallakte, napal toude, aduga chaothokte.
5 Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.
Nungsibana athiba machat chatte, nungsibana masagi oijaba thide, nungsibana thuna saode, nungsibana phattababu ningsingduna thamde.
6 Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.
Nungsibana phattabada haraode adubu achumbada haraojei.
7 Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
Nungsibana matam pumnamakta ngak-senbi, matam pumnamakta thajei, matam pumnamakta asha tou-i, matam pumnamakta khaangbi.
8 Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.
Nungsibadi lomnaide. Adubu Tengban Mapuna phongdokpiba wa leirabasu loikhigani, atoppa lon ngangbasing oirabasu madu loikhigani, aduga khangba leirabasu madu mangkhigani.
9 Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;
Maramdi eikhoigi khangbagi khudol amadi Tengban Mapugi wa phongdokpagi khudol asidi machetni.
10 men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.
Adubu mapung phaba adu lakpa matamda machetki oiba adu mangkhigani.
11 När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
Eina angang oiringei matamda anganggumna nganglammi, anganggumna phaorammi, anganggumna khallammi; adubu mapung phana chaoraklaba matamda anganggi matou adu thadokkhi.
12 Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.
Eikhoina houjik uriba asidi mingselda taba mutsi mutsiba saktamgumbani. Adubu tungdadi eikhoina maiga maiga unarakkhigani. Eina houjik khangliba asidi machettani, adubu tungdadi eibu mapungphana khangbiba adugumna eina mapung phana khanglakkhigani.
13 Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.
Aduga houjik thajaba, asha, amadi nungsiba ahum asidi lengdana lei; aduga masida khwaidagi thoihenbadi nungsibani.
