1 Korinthierbrevet 13

1 Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.

If I speak with the tongues of men and of messengers, and do not have love, I have become sounding brass, or a clanging cymbal;

2 Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.

and if I have prophecy, and know all the secrets, and all the knowledge, and if I have all faith, so as to remove mountains, and do not have love, I am nothing;

3 Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.

and if I give away all my goods to feed others, and if I give up my body that I may be burned, and do not have love, I am profited nothing.

4 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.

Love is long-suffering, it is kind, love does not envy, love does not vaunt itself, is not puffed up,

5 Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.

does not act unseemly, does not seek its own things, is not provoked, does not impute evil,

6 Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.

[does] not rejoice over unrighteousness, and rejoices with the truth;

7 Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

it bears all things, it believes all, it hopes all, it endures all.

8 Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.

Love never fails; and whether [there be] prophecies, they will become useless; whether tongues, they will cease; whether knowledge, it will become useless;

9 Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;

for we know in part, and we prophesy in part;

10 men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.

and when that which is perfect may come, then that which [is] in part will become useless.

11 När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.

When I was a child, I was speaking as a child, I was thinking as a child, I was reasoning as a child, and when I have become a man, I have made useless the things of the child;

12 Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

for we now see obscurely through a mirror, and then face to face; now I know in part, and then I will fully know, as I was also known;

13 Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.

and now there remains faith, hope, love—these three; and the greatest of these [is] love.