1 Korinthierbrevet 13
1 Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.
If I speak in the tongues of men and of angels, but have not love, I am only a ringing gong or a clanging cymbal.
2 Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.
If I have the gift of prophecy and can fathom all mysteries and all knowledge, and if I have absolute faith so as to move mountains, but have not love, I am nothing.
3 Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.
If I give all I possess to the poor and exult in the surrender of my body, but have not love, I gain nothing.
4 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.
Love is patient, love is kind. It does not envy, it does not boast, it is not proud.
5 Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.
It is not rude, it is not self-seeking, it is not easily angered, it keeps no account of wrongs.
6 Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.
Love takes no pleasure in evil, but rejoices in the truth.
7 Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
It bears all things, believes all things, hopes all things, endures all things.
8 Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.
Love never fails. But where there are prophecies, they will cease; where there are tongues, they will be restrained; where there is knowledge, it will be dismissed.
9 Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;
For we know in part and we prophesy in part,
10 men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.
but when the perfect comes, the partial passes away.
11 När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
When I was a child, I talked like a child, I thought like a child, I reasoned like a child. When I became a man, I set aside childish ways.
12 Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.
Now we see but a dim reflection as in a mirror; then we shall see face to face. Now I know in part; then I shall know fully, even as I am fully known.
13 Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.
And now these three remain: faith, hope, and love; but the greatest of these is love.
