1 Korinthierbrevet 13

1 Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.

ⲁ̅ⲉⲓϣⲁⲛϣⲁϫⲉ ⲛⲛⲁⲥⲡⲉ ⲛⲛⲣⲱⲙⲉ ⲙⲛⲧⲁ ⲛⲁⲅⲅⲉⲗⲟⲥ ⲉⲙⲛⲧⲁⲓ ⲁⲅⲁⲡⲏ ⲇⲉ ⲙⲙⲁⲩ ⲛⲧⲁⲓ ⲣⲑⲉ ⲛⲟⲩϩⲟⲙⲛⲧ ⲉϥϯϩⲣⲟⲟⲩ ⲏ ⲟⲩⲕⲩⲙⲃⲁⲗⲟⲛ ⲉϥⲱϣ ⲉⲃⲟⲗ

2 Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.

ⲃ̅ⲁⲩⲱ ⲉϣⲱⲡⲉ ⲟⲩⲛⲧⲁⲓ ⲛⲟⲩⲡⲣⲟⲫⲏⲧⲓⲁ ⲧⲁⲉⲓⲙⲉ ⲉⲙⲙⲩⲥⲧⲏⲣⲓⲟⲛ ⲧⲏⲣⲟⲩ ⲙⲛ ⲡⲥⲟⲟⲩⲛ ⲧⲏⲣϥ ⲕⲁⲛ ⲉⲩⲛⲧⲁⲓ ⲧⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ⲧⲏⲣⲥ ϩⲱⲥⲧⲉ ⲉⲡⲉⲛⲉⲧⲟⲟⲩ ⲉⲃⲟⲗ ⲉⲙⲛ ⲁⲅⲁⲡⲏ ⲇⲉ ⲛϩⲏⲧ ⲁⲛⲅ ⲟⲩⲗⲁⲁⲩ

3 Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.

ⲅ̅ⲕⲁⲛⲉⲓϣⲁⲛⲧⲙⲙⲟ ⲛⲛⲁϩⲩⲡⲁⲣⲭⲟⲛⲧⲁ ⲧⲏⲣⲟⲩ ⲁⲩⲱ ⲧⲁϯ ⲙⲡⲁⲥⲱⲙⲁ ϫⲉ ⲉⲓⲉϣⲟⲩϣⲟⲩ ⲙⲙⲟⲓ ⲉⲙⲛⲧⲁⲓ ⲁⲅⲁⲡⲏ ⲇⲉ ⲙⲙⲁⲩ ⲛϯⲛⲁϯϩⲏⲩ ⲁⲛ ⲛⲗⲁⲁⲩ

4 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.

ⲇ̅ⲧⲁⲅⲁⲡⲏ ϣⲁⲥϩⲣⲟϣ ⲛϩⲏⲧ ϣⲁⲥⲣⲭⲣⲏⲥⲧⲟⲥ ⲧⲁⲅⲁⲡⲏ ⲙⲉⲥⲕⲱϩ ⲙⲉⲥⲣⲡⲉⲣⲡⲉⲣⲟⲥ ⲙⲉⲥϫⲓⲥⲉ ⲛϩⲏⲧ

5 Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.

ⲉ̅ⲙⲉⲥⲁⲥⲭⲩⲙⲟⲛⲓ ⲙⲉⲥϣⲓⲛⲉ ⲛⲥⲁ ⲛⲉⲧⲉⲛⲟⲩⲥ ⲛⲉ ⲙⲉⲥⲛⲟⲩϭⲥ ⲙⲉⲥⲙⲉⲉⲩⲉ ⲉⲡⲡⲉⲑⲟⲟⲩ

6 Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.

ⲋ̅ⲙⲉⲥⲣⲁϣⲉ ⲉϫⲙ ⲡϫⲓ ⲛϭⲟⲛⲥ ϣⲁⲥⲣⲁϣⲉ ⲛⲧⲟϥ ⲙⲛ ⲧⲙⲉ

7 Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

ⲍ̅ϣⲁⲥϥⲓ ϩⲁ ϩⲱⲃ ⲛⲓⲙ ϣⲁⲥⲡⲓⲥⲧⲉⲩⲉ ⲉⲡⲧⲏⲣϥ ϣⲁⲥϩⲉⲗⲡⲓⲍⲉ ⲉⲡⲧⲏⲣϥ ϣⲁⲥϩⲩⲡⲟⲙⲓⲛⲉ ⲉⲡⲧⲏⲣϥ

8 Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.

ⲏ̅ⲧⲁⲅⲁⲡⲏ ⲙⲉⲥϩⲉ ⲉⲛⲉϩ ⲉⲓⲧⲉ ⲇⲉ ⲛⲉⲡⲣⲟⲫⲏⲧⲓⲁ ⲥⲉⲛⲁⲟⲩⲱⲥϥ ⲉⲓⲧⲉ ⲛⲁⲥⲡⲉ ⲥⲉⲛⲁⲗⲟ ⲉⲓⲧⲉ ⲛⲥⲟⲟⲩⲛ ⲥⲉⲛⲁⲟⲩⲱⲥϥ

9 Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;

ⲑ̅ⲉⲛⲥⲟⲟⲩⲛ ⲅⲁⲣ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲟⲩⲙⲉⲣⲟⲥ ⲁⲩⲱ ⲉⲛⲡⲣⲟⲫⲏⲧⲉⲩⲉ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲟⲩⲙⲉⲣⲟⲥ

10 men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.

ⲓ̅ϩⲟⲧⲁⲛ ⲇⲉ ⲉϥϣⲁⲛⲉⲓ ⲛϭⲓ ⲡϫⲱⲕ ⲡⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲙⲉⲣⲟⲥ ⲛⲁⲟⲩⲱⲥϥ

11 När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.

ⲓ̅ⲁ̅ⲙⲡⲉⲩⲟⲉⲓϣ ⲉⲓⲟ ⲛⲕⲟⲩⲓ ⲛⲉⲉⲓϣⲁϫⲉ ⲡⲉ ϩⲱⲥ ⲕⲟⲩⲓ ⲛⲉⲓⲙⲉⲉⲩⲉ ϩⲱⲥ ⲕⲟⲩⲓ ⲛⲉⲓϣⲟϫⲛⲉ ϩⲱⲥ ⲕⲟⲩⲓ ⲛⲧⲉⲣⲓⲣⲛⲟϭ ⲇⲉ ⲁⲓⲟⲩⲱⲥϥ ⲛⲛⲁ ⲡⲕⲟⲩⲓ

12 Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

ⲓ̅ⲃ̅ⲧⲛⲛⲁⲩ ⲅⲁⲣ ⲧⲉⲛⲟⲩ ϩⲓⲧⲛ ⲟⲩⲉⲓⲁⲗ ϩⲛ ⲟⲩϩⲣⲃ ⲙⲛⲛⲥⲱⲥ ⲇⲉ ⲛϩⲟ ϩⲓ ϩⲟ ⲧⲉⲛⲟⲩ ⲅⲁⲣ ⲉⲓⲉⲓⲙⲉ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲟⲩⲙⲉⲣⲟⲥ ⲙⲛⲛⲥⲱⲥ ⲇⲉ ϯⲛⲁⲥⲟⲟⲩⲛ ⲕⲁⲧⲁ ⲑⲉ ⲟⲛ ⲉⲛⲧⲁⲩⲥⲟⲩⲱⲛⲧ

13 Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.

ⲓ̅ⲅ̅ⲧⲉⲛⲟⲩ ϭⲉ ⲥϣⲟⲟⲡ ⲛϭⲓ ⲧⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ⲑⲉⲗⲡⲓⲥ ⲧⲁⲅⲁⲡⲏ ⲡⲉⲉⲓϣⲟⲙⲛⲧ ⲧⲛⲟϭ ⲇⲉ ⲉⲛⲁⲓ ⲧⲉ ⲧⲁⲅⲁⲡⲏ