1 Korinthierbrevet 12

1 Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder, mina bröder, huru med dem förhåller sig.

Amadi, Esa Chiiala lakkot tiit sen ih raanghan ah amah.

2 I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna.

Sen loong ah ih jat ehan rangnak mina ang tokdoh, tekmang tongmih rang ah soom anno maama thungthung ih moong reeraang katan.

3 Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande säger: "Förbannad vare Jesus", så kan ej heller någon säga: "Jesus är Herre" annat än i den helige Ande.

Sen loong asuh arah baat rumhala o bah uh Rangte Chiiala ih panha, erah mina ih mabah uh emah taliika ang ah. “Jisu etek toom e ah” nyia Esa Chiiala ih lapanka bah ah o eh uh “Jisu ajuuba Teesu” ngeh ih tadong jengka ang ah.

4 Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme.

Esa Chiiala lakkot ah phoosiit tah angka, erabah uh Chiiala abah phoosiit.

5 Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme.

Mootkaat pakna ah phoosiit tah angka, erabah uh Teesu wasiit mootkaat kala.

6 Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla.

Mootkaat pakna jen mokala ah phoosiit tah angka, enoothong erarah Rangte ih erah mootkaat ah jen pakna suh jatthuk ha.

7 Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta.

Mirep suh ese ang raangtaan ih ma lam nawa ih ang abah uh Chiiala warep damdi roong tongla.

8 Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,

Mina wasiit suh tiitkhaap baat suh Chiiala ih mongtham ese koha, eno erarah Chiiala ih wahoh suh mongtham tiit jen baat thuk ha.

9 åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande,

Chiiala esiit ih wasiit suh rapne mi laalomjih koha, wahoh suh ah khoisat jen deesiit theng chaan koha.

10 åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål.

Chiiala ih wasiit suh mih paatjaajih jen noisok suh chaan koha; wahoh suh Rangte tiit jen baatjih lakkot ah koha; eno mararah asuh ah tiimjaat Chiiala nawa ra hala, erah jen dan jatthuk ha. Mina wasiit suh lajatjih jengjeng thukla, eno wahoh suh langla erah tiim suh liiha ngeh ih mi toombaat thuk ha.

11 Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva.

Enoothong Chiiala esiit ih erah loong ah mokala; heh ih mamah thunha, wasiit wasiit mina suh jihoh jihoh lakkot koha.

12 Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus.

Kristo ah sakpuh esiit likhiik, erah di hephaak hetaang hantek je ah; hephaak hetaang jihoh jihoh nawa roop abah uh, hesakpuh ah esiit.

13 Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

Erah likhiikkhiik ih, seng loongtang, Jehudi angkoji adoleh Ranglajatte angkoji, dah angkoji adoleh maama pongwan angkoji, Chiiala phoosiit ih juutem thuk tahe eno Chiiala esiit jok thuk hali.

14 Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många.

Sakpuh ah hephaak hetaang esiit nawa ih luulu tahoonka, enoothong erah di hephaak hetaang hantek roopla.

15 Om foten ville säga: "Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen", så skulle den icke dess mindre höra till kroppen.

Lah ih mok li ah, “Ngah lak tah angkang, erah raangtaan ih ngah sakpuh damdoh taroong roopkang,” taatli abah uh sakpuh nawa jihoh tami hoonka.

16 Och om örat ville säga: "Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen", så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.

Eno na rah ih mokli ah, “Ngah mik tah angkang, erah thoidi ngah sakpuh raangtaan tah angkang,” erabah uh sakpuh nawa ehoh tami ang thukka.

17 Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln? Och om den hel och hållen vore öra, var funnes då lukten?

Sakpuh thoontang mik mok ang thengta bah, mamah mi chaat ah? Adoleh na luulu mok angta bah, mamah mi choting ah?

18 Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt som han har velat.

Enoothong, jihoh jihoh hephaak hetaang loong ah Rangte ih hethung hoon hoon ih marah doh angtheng ah erah di donghoonta.

19 Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen?

Hephaak hetaang esiit luulu mok angta bah mabah uh hesakpuh tami ang thengta!

20 Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock är en enda.

Erah thoidi, hephaak hetaang hantek ih ang kano, sakphu esiit ih hoonla.

21 Ögat kan icke säga till handen: "Jag behöver dig icke", ej heller huvudet till fötterna: "Jag behöver eder icke."

Mik ih lak suh mabah uh tajen liika, “Ngah ih an tajamra!” Adoleh khoh ih lah suh tami liika, “Ngah ih an tajamra!”

22 Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som mest nödvändiga.

Erah khodi, hephaak hetaang marah ehinthoon liihi mudoh sakpuh ah tami angka;

23 Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet,

eno hephaak hetaang marah ehinthoon liihi erah ah ehan sokboi theng ih hoonla; adoleh marah sok suh lajaaseeka erah ah ehan choomhoon theng ih hoonla,

24 under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket större heder,

marah hephaak hetaang jaaseethoon ah erah ba choomhoon theng tah angka. Rangte heh teeteewah ih hephaak hetaang loong ah loongtang esiit ih esiit sokboimui suh maradoh angtheng ah erah di hoonta.

25 så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra.

Erah raangtaan ih hesakpuh adi tiim uh tadanka, erah nang ebah hephaak hetaang loongtang esiit raangtaan ih mokala.

26 Om nu en lem lider, så lida alla de andra lemmarna med den; om åter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den.

Hesakpuh dowa hephaak esiit mok sat abah, hephaak hetaang ehoh loong ah uh esat e ah; hephaak esiit ah egu ih abah, hephaak hetaang ehoh loong ah roong tenroon eh ah.

27 Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån.

Sen loong ah Kristo sakpuh, nyia sen loong ah esiit esiit hephaak hetaang.

28 Och Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål.

Chaas ni Rangte ih herit herit ih thiinha: Jakhothoon ah heh kaamwah loong ah, ritnyi adi khowah loong ah, ritjom adi nyootte loong ah, erah lih adi epaatjaajih jen reete loong ah, erah lih adi khoisatte jen deesiit theng chaan koha loong ah adoleh mih jen chosok ha loong ah adoleh halam jen phansiitte loong ah adoleh jengkhaap lajatjih jeng jengte loong ah.

29 Icke äro väl alla apostlar? Icke äro väl alla profeter? Icke äro väl alla lärare? Icke utföra väl alla kraftgärningar?

Neng loong thoontang kamwah tah angka adoleh khowah loong adoleh nyootte loong totoh tah angka. Epaatja theng jen re suh chaan thoontang suh takoka

30 Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla tungomål? Icke kunna väl alla uttyda?

adoleh khoisat jen deesiit suh, lajatjih jeng mi jeng suh, adoleh erah tiim suh liiha erah mi toombaatte tah angka.

31 Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största. Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttan härlig väg.

Erah raangtaan ih, sen ih elongthoon lakkot loong ah chosuh samthun an. Erabah uh, eseethoon, abah arah lampo ah.