1 Korinthierbrevet 12

1 Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder, mina bröder, huru med dem förhåller sig.

Ka püie, Ngmüimkhya bänaka mawng nami yuk lawki. Akcanga ahine nami jah ksing vai hlüei veng.

2 I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna.

Am nami jumei ham üng juktuh akthie sawhkhah khaia lam ning jah hmesak ve u.

3 Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande säger: "Förbannad vare Jesus", så kan ej heller någon säga: "Jesus är Herre" annat än i den helige Ande.

Acunakyase, Pamhnama Ngmüimkhya naw am a cehpüia khyang naw, “Jesuh ksekha na khai” acunüng, Ngmüimkhya ngcima lam sümnak am taki naw, “Jesuh cun Bawipa ni” tia am pyen thei ti cun ning jah ksingsak veng.

4 Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme.

Ngmüimkhya bänak akce kce veki, cunsepi, Ngmüimkhya mat däka kyaki.

5 Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme.

Khutbi akce kce veki, cunsepi, Bawipa cun mata kyaki.

6 Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla.

Bilawhnak thei akce kce veki, cunsepi, bilawhnak thei jah peki Pamhnam mat däka kyaki.

7 Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta.

Ngmüimkhya khyang mat cia k'uma a ve cun avan mi dawnak vaia phäha kyaki ni.

8 Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,

Ngmüimkhya naw Khyang akcea veia themnaka ngthu pe lü, acuna Ngmüimkhya kung naw khyang akcea veia ngthu ksingkhyapnak peki.

9 åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande,

Acuna Ngmüimkhya bä naw khyang akcea veia jumeinak pe lü, khyang akcea veia yainak be theia johit peki.

10 åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål.

Ngmüimkhya naw khyang akcea veia müncankse bilawhnaka johit pe lü khyang akcea veia Pamhnama ngthu pyensaknak thei peki. Mata veia Ngmüimkhya üngka naw lawkia bänak ja akce üngka naw lawkia bänaka hngalangnak ksingnak peki. Khyang akcea veia ngthu akce kce pyen theinak pe lü akcea veia acuna ngthua suilam pyenak be thei peki.

11 Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva.

Acunsepi khyang avana khana acune jah pawhki cun Ngmüimkhya mäta kyaki; amäta hlüa kba khyang mat cia veia bänak akce kce jah peki.

12 Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus.

Khritaw cun ngban khawhah lawkia pumsa mata kba kyaki; Ngban khawhah am pyana kyase pi pumsa mata kyaki.

13 Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

Acun kba ni avan hin Judaha pi kyase, Krika pi kyase, mpyaa pi kyase, mpya am ni tia pi kyase, pumsa mat üng mi ve khaia Ngmüimkhya mat üng baptican mi khanki. Ngmüimkhya mat däk awk vaia jah peki.

14 Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många.

Pumsa cun ngban mat dänga pyana am kya, ngban khawhah üng pyana kyaki.

15 Om foten ville säga: "Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen", så skulle den icke dess mindre höra till kroppen.

Khaw naw “Kuta am ka kyakia kyase pumsa üng am ngpüi veng” a ti üng acuna phäha pumsa üng am ngpüikia am kya.

16 Och om örat ville säga: "Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen", så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.

Acunüng, nghnga naw, “Mika am ka kyakia kyase pumsa üng am ngpüi veng” a ti üng, acuna phäha pumsa üng am ngpüikia am kya.

17 Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln? Och om den hel och hållen vore öra, var funnes då lukten?

Pumsa avan cun mika akya päih vai sü ta ihawkba mi ngja khai ni? Avan ngjaknaka akya vai sü ta ihawkba ahawi mi ksing khai ni?

18 Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt som han har velat.

Acukba Pamhnam naw am tängkia pumsa ngbane cun a ngjakhlüa a jah tak ni.

19 Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen?

Avan ngban mata mi kya päih üng, pumsa vai am ve.

20 Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock är en enda.

Hin kba kyaki, ngban khawhah law se pi pumsa mat däka kyaki.

21 Ögat kan icke säga till handen: "Jag behöver dig icke", ej heller huvudet till fötterna: "Jag behöver eder icke."

Acunüng, mik naw kuta veia, “Am ning ngjahlü veng” am ti thei; lu naw pi khawa veia, “Ä, am ning ngjahlü veng” am ti thei.

22 Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som mest nödvändiga.

Pumsa üng akjaw säiha mi ngaih am ngpüi xase i am mi pawh thei.

23 Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet,

Acunakyase, pumsa üng am mawngkia mi jah ngaiha ngbane ni mi jah künak säih; pumsa üng am dawkia mi jah hmuhe ni mi jah cäinak säih.

24 under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket större heder,

Dawkia ngbane cun jah dawsak vai am hlü ti u. Pamhnam amät naw am tängkia ngbane pumsa üng a jah tak hin mata hlü cun mat naw am mcei lü a leisawng vaia phäh ni.

25 så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra.

Pumsa üng ngpainak am ve, cunsepi am tängkia ngbane naw ami püi mceiei khaie.

26 Om nu en lem lider, så lida alla de andra lemmarna med den; om åter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den.

Acunakyase, ngban mata khuikha üng ngban naküt khuikha hngakie; ngban mat mküiei üng jekyainak cun avan naw yahkie.

27 Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån.

Avan Khritawa pumsaa nami kyaki, mat ci cun a ngbana nami kyaki.

28 Och Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål.

Pamhnama sangcim üng avan cun hnün a jah pet: akcüka ngsä he, anghnihnaka sahmae, akthumnaka jah mtheimthangkie; acun käna müncankse pawhkie; acun käna jah m’yai be theikie, acunüng khyang kpüikpakie, acunüng lam kdaw jah msüm theikie ja ngthu kce pyen theikia kyakie.

29 Icke äro väl alla apostlar? Icke äro väl alla profeter? Icke äro väl alla lärare? Icke utföra väl alla kraftgärningar?

Khyang avan cun ngsä he, sahmae ja jah mtheimthangkiea am kya u. Avan naw müncankse pawhnak am ta u;

30 Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla tungomål? Icke kunna väl alla uttyda?

Avan naw hlikhaüa pawh m’yai be theikiea am kya. Avan naw ngthu akce kce pyen theikia am kya. Avan acuna ngthua suilam pyen be theikia am kya.

31 Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största. Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttan härlig väg.

Akdaw säih yah vai ja nami mlung üngta ua. Akdaw säih lam ka ning jah hmuh khai.