1 Korinthierbrevet 11
1 Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
Become imitators of me, even as I also am of Christ.
2 Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
Now I praise you, brethren; because, in all things you remember me, and hold fast the traditions as I delivered them to you.
3 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
But I would have you know, that the head of every man is Christ; and the head of the woman is the man; and the head of Christ is God.
4 Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
Every man who prays, or prophesies, having his head covered, dishonors his head.
5 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
And every woman who prays, or prophesies, with her head uncovered, dishonors her head. Besides, it is one and the same, with being shaved.
6 Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
Wherefore, if a woman be not vailed, even let her be shorn: but, if it be shame for a woman to be shorn or shaved, let her be vailed.
7 En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
Now, man, indeed, ought not to cover the head, being the image and glory of God, but woman is the glory of man.
8 Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
Besides the man is not of the woman; but the woman is of the man.
9 Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
And, also, the man was not created for the woman, but the woman for the man.
10 Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en "makt", för änglarnas skull.
For this reason, ought the woman to have a vail on her head, on account of the messengers.
11 Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
However, neither is the man, without the woman, nor the woman without the man, in the Lord.
12 Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
Besides, as the woman is from the man, so also, the man is by the woman; but all from God.
13 Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
Judge in yourselves, is it decent that a woman pray to God unvailed?
14 Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
Does not even nature itself teach you that if, indeed, a man have long hair, it is a disgrace to him?
15 men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
But if a woman have long hair, it is a glory to her: for her hair is given to her for a vail.
16 Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
However, if any one resolve to be contentious, we have no such custom; neither the congregations of God.
17 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
Now, in declaring this, that you come together, not for the better, but for the worse, I do not praise you.
18 Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
For, first, indeed, I hear, that when you come together in the congregation, there are schisms among you; and I partly believe it.
19 Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
For there must even be sects among you, that the approved among you may be made manifest.
20 När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
But your coming together into one place, is not to eat the Lord's supper.
21 ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
For, in eating it, every one takes first his own supper; and one, indeed, is hungry, and another is filled.
22 Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
What! have you not houses, to eat and to drink in? or, do you despise the congregation of God and put to shame those who have not? What shall I say to you? Shall I praise you? In this, I praise you not.
23 Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
For I received from the Lord what, also, I delivered to you; that the Lord Jesus, in the night in which we was betrayed, took a loaf;
24 och tackade Gud och bröt det och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."
and, having given thanks, he broke it; and said, Take, eat; this is my body, which is broken for you: do this in remembrance of me.
25 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse."
In like manner, also, the cup, after he had supped; saying, This cup is the new institution in my blood: do this, as often as you drink it, in remembrance of me.
26 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
For as often as you eat this loaf, and drink this cup, you openly publish the death of the Lord, until he come.
27 Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
So, then, whosoever shall eat this loaf, and drink this cup of the Lord unworthily, shall be guilty of the body and blood of the Lord.
28 Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
But let a man examine himself, and then let him eat of the loaf, and drink of the cup.
29 Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
For he who eats and drinks unworthily, eats and drinks judgment to himself, not distinguishing the body of the Lord.
30 Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
For this cause, many among you are weak and sick, and a considerable number are fallen asleep.
31 Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
But if we would judge ourselves, we should not be judged.
32 Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
Yet, when we are judged by the Lord, we are corrected, that we may not be condemned with the world.
33 Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
Wherefore, my brethren, when you come together to eat, wait for each other.
34 Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
And if any one hunger, let him eat at home, that you may not come together for judgment. And the other things I will set in order when I come.
